|
|
|
|
Detta är en sida som beskriver 24 klara felaktigheter i Estoniautredningen 1994-1997 - och en helt felaktig sjunkförloppsstudie mars 2003 för att dölja de officiella lögnerna! Nedan följer 25 ordagranna citat ur Slutrapporten sid 22 till vänster som sammanfattar olycksförloppet med uppgifter ur boken Katastrofutredning till höger, som beskriver bevisade uppgifter om olyckan, ibland med hänvisning till relevanta punkter och appendix ur boken. En beskrivning av sjunkförloppet saknas naturligtvis eftersom Estonia inte kan sjunka enligt det angivna olycksförloppet (hon kan bara slå runt och flyta upp och ned). Slutrapporten presenterar en påhittad historia utan ett enda bevis. För att understödja lögnerna 1994-1997 har Styrelsen för Psykologiskt Försvar publicerat en förfalskad sjunkförloppsstudie i mars 2003 baserad på förloppet. Slutrapport (ordagranna
citat) - olycksförloppet Katastrofutredning 1 Omkring kl. 00.25 nådde
ESTONIA en girpunkt på positionen
N59°20', O22°00' och gick
därifrån på sann kurs 287°
(mot Söderarm - ABs
tillägg) Obevisat - ingen
utomstående har noterat ESTONIAs kurs och
fart före olyckan. Finska radarstationen
Utös plott av ESTONIA är försvunnen
1.13.
ESTONIA seglade utanför finska kusten och
girade mot Sandhamn (sic) tidigare 1.26. 2 Farten var ca 14 knop och
fartyget mötte sjön pa babords
bog. Också obevisat -
troligtvis seglade ESTONIA rätt mot sjön.
Men hastigheten var korrekt - samma hastighet som
MARIELLA och SILJA EUROPA. 3 Eftersom rullningen
ökade, fälldes stabilisatorfenorna
ut. Obevisat och
stabilisatorfenorna är infällda på
vraket. Vid dykningen i december 1994 rapporterades
ingenting om fenorna 1.16.
Och hade fenorna installerats korrekt
2.23
? 4 Under sin ordinarie rond
på bildäck hörde vakthavande
matrosen, strax före kl. 01.00, en
metallisk smäll
från området kring bogen, när
fartyget träffades av en kraftig
våg. Ronden startade kl. 00.30 och
enligt andra uppgifter av matrosen ägde en
smäll (ej metallisk) rum kl. 00.40, då
han (Linde) var på bildäck, dvs 15
minuter tidigare än uppgivet 1.3
och Appendix
8. Om det var en
våg är naturligtvis obevisat. En
vågsmäll hörs som ett kanonskott
och följs av vibrationer som väcker alla
ombord ... så att man saktar ner,
etc. 5 Vakthavande matrosen
informerade andrestyrman B om vad han hört och
beordrades att försöka ta reda på
vad som hade förorsakat
smällen. Obevisat. Varför
skulle vakthavande matros (Linde) försöka
ta reda på vad som orsakade smällen -
det var ju en kraftig våg? Enligt
förfalskade modellförsök
träffades fartyget av vågkrafter >100
ton varje minut Appendix
2. 6 Matrosen gjorde det genom att
vänta vid rampen, lyssna och kontrollera
indikatorlamporna för för bogvisirets och
rampens låsanordningar. Han rapporterade att
allt föreföll normalt. Fel! Enligt uppgift
hörde matros Linde ingenting under fem
minuter, vilket är konstigt.
Modellförsök visade ju att
>100-tonskrafter smällde till fartyget
varje minut som borde ha hörts och känts
över hela fartyget och föranlett
sänkning av farten. Matrosens uppgift verkar
vara en efterkonstruktion. 7 Kl. 01.00 övertogs
vakten av på bryggan av andrestyrman A och
fjärdestyrman. Efter att ha blivit
avlösta lämnade andrestyrman B och
tredjestyrman bryggan. Obevisat. Enligt
överlevande passagerare fick fartyget
plötsligt kraftig slagsida kl. 01.02. Alla
uppgifter om vaktbyte kl. 01.00 är
obevisade. 8 Från ca kl. 01.05
uppmärksammade också många
passagerare och några
besättningsmedlemmar - som hade frivakt och
var i sina hytter - onormalt
buller under 10 minuter. Obevisat. Det finns
inga uppgifter att 'många'
passagerare eller besättningsmedlemmar i sina
hytter hörde 'onormalt buller' mellan
kl. 01.05-01.15. Enligt en majoritet av
överlevande passagerare krängde fartyget
kraftigt >30 grader redan kl. 01.02 för att
sedan hamna med stabil slagsida 15 grader, när
man omedelbart evakuerade 2.1.
Vad flera överlevande har rapporterat är
2 kraftiga smällar ombord strax innan
slagsidan uppstod. 9 Vakthavande matrosen
återvände från sin rond strax
efter vaktavlösningen, kom ifatt
befälhavaren och kom in på bryggan
alldeles bakom honom. Obevisat.
Påståendet innebär att matros
Linde och befälhavare Andresson kom in
på bryggan just när eller efter
slagsidan uppstod enligt överlevande.
Matrosen har också meddelat att han kom
tillbaka redan ca kl. 00.45 (eller före kl.
01.00) och att befälhavaren ej var
närvarande 1.3. 10 Kort därefter skickades
matrosen ner till bildäcket för att ta
reda på orsaken till de ljud som per telefon
hade rapporterats till bryggan. Han lyckades dock
inte ta sig till bildäck. Obevisat. Och det anges
ej heller vem som rapporterade ljud. Och vad
för ljud? Och naturligtvis ägde olyckan -
slagsidan - rum kl. 01.02, och Linde kunde
naturligtvis inte ha sänts ner efter den! Och
den påstådda anledningen, varför
Linde inte lyckades ta sig till bildäck - han
väntade fem minuter i receptionen - verkar
krystad - uppfunnen. Naturligtvis överraskades
Linde av slagsidan - var han nu befann
sig. 11 Omkring kl. 01.15 lossnade
visiret från bogen och föll över
stäven (1 560 meter väster om platsen
där vraket senare hittades - ABs
not) Helt obevisat
3.11.
Överlevande såg ju visiret sitta kvar
efter olyckan app5.
Enligt överlevande hade skeppet stabil
slagsida vid denna tidpunkt och de befann sig
på båtdäck 2.12
- RS och andras vittnesmål. Och det finns
uppgifter att visiret hittades vid vraket
1.14
och (på engelska).
Detta är en av Estoniatragedins
huvudlögner - att visiret lossnade
från bogen och drog ut rampen. Visiret
lossnade aldrig utan satt fast hela tiden på
färjan, som sjönk pga läckage och
öppna vattentäta dörrar - och
dåliga länspumpar (visiret fick senare
sprängas loss - under ledning av
amiral
Frank Rosenius.)
12 Rampen slets upp helt och
hållet och stora vattenmängder kunde
strömma in på
bildäck. Obevisat - ingen
överlevande har sett en öppen ramp, och
tre överlevande i maskinkontrollrummet
såg rampen stängd två, tre minuter
efter krängningen uppstod (oavsett om det
skedde kl. 01.02 eller kl. 01.15) och kl. 01.30
när de var i vattnet. Rampens lås
är inte upprivna 3.10.
Och hade rampen varit helt öppen skulle
fartyget ha slagit runt på en minut
1.9
och Appendix
4 - och ljus i
garaget skulle ha lyst upp havet utanför
t.o.m. kl. 01.25 när elströmmen
bröts 2.13. Uppdatering
2007 I en rapport
av SSPA Marine AB 27 mars
2007 visar
modellprov att inflödet genom en öppen
bog ramp
2.000-2.500
tons/min är förväntat, men i en
annan rapport
av SSPA Sweden AB 31 maj 31
2007 leder
det inte till kapsejsning. Anledningen hittar ni
här! Uppdatering
2018 Det verkar som SSPA raderat
dessa rapporter fôr gott. 13 Mycket snabbt fick fartyget
en kraftig styrbords slagsida. Fel - fartyget
krängde först ordentligt >30 grader
för att sedan räta upp sig och hamna
stabilt med <15 grader slagsida 2.1
och 2.12
under minst 10 minuter, när >300 personer
kämpade att komma ut. 14 Hon girade babord och farten
minskade. Obevisat - hon kunde ha
girat och/eller minskat farten tidigare - före
slagsidan - det senare noterat av överlevande.
Och det finns inga bevis för en babordsgir
överhuvudtaget. Kommissionen säger
att 'fragment' på havsbotten 1 000
meter väster om visiret bevisar giren,
men där letade man aldrig! Och
'fragmenten' hittades enligt uppgift
söder/öster om vraket
1.9
som i sin tur var 1 560 meter
öster om visiret. Naturligtvis
är alla uppgifter om
'fragment' rena
lögner. 15 Passagerare började rusa
uppför trappor och panik utbröt på
många ställen. Fel - passagerarna i
t.ex. Pub Admiral höll i sig för att inte
halka ner i lä, och först när
slagsidan minskade startade de som inte halkat ner
i lä utrymningen - utan panik. Sedan, när
slagsidan ökade, pga rullning, fick de stanna
upp. Och naturligtvis gick det inte att rusa upp
för trappor - de flesta fick klättra
på trappräcken eller trapphusets
väggar. 16 Många passagerare blev
instängda i sina hytter och hade ingen chans
att komma ut i tid. Denna uppgift är fel.
Dykarna kanske såg 12
besättningsmän instängda i sina
hytter på däck 7 men enbart sju
passagerare noterades instängda i sina
hytter 1.16.
Vi vet ej hur många som fastnade i
hytter. 17 Flytvästar delades ut
till de passagerare som lyckades ta sig till
båtdäck Fel - enbart de
första passagerarna på
båtdäck lyckades själva
hitta och ta på sig flytvästar. En av
besättningen organiserad utdelning av
flytvästar ägde naturligtvis aldrig
rum. 18 De hoppade i sjön eller
spolades överbord. Anledningen var att hela
evakueringsplanen ombord var fel. Det fanns
inte utrustning för torrskodd
evakuering för alla ombord
1.33.
Naturligtvis skall inte unga och gamla passagerare
hoppa eller spolas i sjön vid evakuering (men
enligt svenska Sjöfartsinspektionen -
sjösäkerhetsdirektör Franson -
är det korrekt metod). 19 Några lyckades
klättra upp i livflottar som hade
lösgjorts från fartyget. Förfarandet var fel.
Naturligtvis skall inte passagerare vid evakuering
tvingas simma till och klättra upp i
livflottar . Slutrapporten anger felaktigt att
förfarandet var korrekt. 20 Inga livbåtar kunde
sjösättas på grund av den kraftiga
slagsidan. Fel. Enligt uppgift
hittades en livbåt - styrbords främre -
intakt och upprätt 35 sjömil öster
om vraket 37 timmar efter olyckan med tecken
på att den sjösatts 2.25. 21 Omkring kl. 01.20 ropade en
svag kvinnoröst via det allmänna
högtalarsystemet på estniska
"Häire, häire, laeval on häire", dvs
"Alarm, alarm, det är alarm på
fartyget. Tidpunkten är
naturligtvis obevisad. Och frågan är
vem som ropade varifrån. Och är ett larm
minst 5 eller 20 minuter efter olyckan - slagsidan
- relevant? Alla kämpade ju att rädda sig
då. 22 Ett ögonblick senare
sändes ett internalarm för
besättningen via det allmänna
högtalarsystemet. Besättningslarmet var ett
brandlarm. Varför det sändes
är oklart. Var det brand ombord? Efter att
slagsida uppstått. Det är ju rena
skämtet! 23 Strax därpå gavs
allmänt livbåtsalarm. Obevisat. Troligtvis gavs
inget livbåtsalarm alls 1.33
och 20 ovan. 24 Fartygets styrbordssida var
helt under vatten omkring kl. 01.30. I figur 13.2 i slutrapporten -
Händelseförlopp - säger man
att slagsidan bara var 60-70 grader kl. 01.30 och
styrbords förliga del var helt över
vatten 1.9. 25 Fartyget sjönk ... och
försvann från de kringliggande fartygens
radarskärmar omkring kl. 01.50 (och det
skulle ha skett 1 560 meter rakt öster om
händelsen no. 11 - ABs
tillägg). Obevisat. Troligtvis
sjönk fartyget redan kl. 01.32-01.36
2.25
och 2.26.
Men Kommissionen uppger, utan bevis, att fartyget
drev halvsjunket mellan kl. 01.30 med slagsida 60
grader (se figur 13.3 i (5)) och kl. 01.50 med
slagsida >110 grader, då fartygets
deplacement (vikt) ökat 130%, pga inforsande
vatten (>25 000 ton) och förflyttade sig i
sidled 1400 meter åt ONO med en medelfart av
2.2 knop - utan maskinkraft 1.9.
Och Kommissionen uppgav en falsk vrakposition
1.14.
Det fanns inga 'kringliggande' fartyg
kl. 01.50. Baserat på ovan inser läsaren att Slutrapportens beskrivning inte kan tas på allvar - den anger inte vad som hände före, under och efter olyckan - slagsidan - korrekt och utreder därför inte olyckan - slagsidan. Istället anger man något annat som utredarna enat sig om - sammanfattat i ovan 25 citat - allt i princip fel eller obevisat - och utreder (sic) sedan bara allt detta snusförnuftigt med tillrättalagda, förfalskade bevis - en lysande historieförfalskning. Naturligtvis kan ovan inte inträffa på en välunderhållen färja med korrekta certifikat och en tränad besättning. Författaren hoppas att detta leder till att besökaren läser hela boken Katastrofutredning och sedan kräver en kompletterande haveriutredning (Förordet i boken). Statens Haverikommission, SHK, har läst boken Katastrofutredning och anser i brev den 16 oktober 2000, ref. A62/00 till regeringen att den 'inte innehåller några väsentliga nya fakta som inte varit kända för JAIC vid haveriundersökningen'. Boken Katastrofutredning 'innehåller inte heller något som skulle kunna tyda på att JAIC inte tillräckligt beaktat alla tillgängliga fakta eller inte dragit rätt slutsatser av dessa fakta'. SHK:s yttrande har föranlett ett svar. SHK tiger sedan. Svenska regeringen har i brev den 14 februari 2001 bett Heiwa Co om kommentarer till sex remissinstansers yttranden om ny haveriutredning. Remissinstanserna har tydligen inte studerat ovan klara felaktigheter. Och regeringen har inte brytt sig om Heiwa Co:s svar. Den helt förfalskade Estoniarapporten 1997 är ett trauma som Sverige kommer att leva med länge. Naturligtvis hjälper det inte att självutnämnda eller korrupta 'experter' hävdar att Estoniautredningen är korrekt och fullständig och trovärdig. De var ju alla själva med och förfalska rapporten! Hela Estoniautredningen är förfalskad från A till Ö. Det är ju otroligt. Hur kunde det ha gått till? Läs t.ex. författarens nya bok Estoniabluffen! Tillbaka till Heiwa Co start
sida
|
