'Det klara faktum att rampen hade varit helt öppen under en viss tidsperiod, vilket tillät ett mycket kraftigt vatteninflöde, komplicerar det sannolika tidsförloppet'
Kommissionens mötesprotokoll (akt A81a*) den 15 december 1994 - para. 4
1.17 Rampen var stängd före och efter olyckan. Olyckans huvudorsak
Kommissionen möttes för tredje gången i Stockholm den 15 december 1994. Kommissionen bekräftade då i para. 3 i press releasen (13) att styrkan i låsutrustningen som hörde till bogvisiret i kombination med vågbelastningarna på visiret under rådande väder och skeppet kurs är olyckans huvudorsak.
Denna falska utsaga blev sedan en myt - styrkan i visirets låsutrustning var för liten och hade orsakat olyckan - det var huvudorsaken. Styrkan hade varit bra under 14 år. Men plötsligt var den otillräcklig;
Kan vi tro det?
Eftersom allmänheten hade misstänkt att fartygets hastighet hade varit för hög och bidragit till olyckan och att man skulle kunna klandra besättningen, meddelade Kommissionen följande i para. 4 av pressmeddelandet (13)
4. Kommissionen noterade att inflytandet av fartygets hastighet på belastningarna på visiret fortfarande är under utredning. Det noterades att studier utförda av forskningslaboratorier (SSPA och VVT) visade inga tecken att skeppets rörelse och acceleration hade överstigit normalt förväntade värden under resor i hårt väder.
Några studier av SSPA och VVT om fartygs rörelser i hård sjö daterade 1994 finns ej i slutrapporten eller dess supplement. Det var senare som modellprov av SSPA Marin AB, Göteborg, gjordes Appendix 2 där osannolikt stora (naturligtvis förfalskade) slagkrafter i vertikal- och långskeppsled uppträdde varje minut, som borde ha stoppat skeppets framfart och därför aldrig hade uppträtt.
Men det var inte nog. Mera desinformation var nödvändig. Det gällde att brassa på.
Para. 5 av pressmeddelandet (13) är mycket intressant
5. Dykarundersökningen av vraket har avslöjat att innerrampen var låst i stängt läge före olyckan. Efter visirets förlust har rampen varit betydligt mer öppen än det nuvarande läget på vraket, åtminstone under en del av olyckans utveckling.
Dykarundersökningen (se föregående kapitel) var naturligtvis helt manipulerad. Hur kunde dykarna ha sett hur rampen hade varit låst nio veckor tidigare? De fick aldrig några instruktioner att besiktiga och filma rampens lås. Det finns ingen dykarrapport som säger att innerrampen skulle ha varit låst i stängt läge före olyckan. I slutrapporten meddelas att när visiret till sist trillade av, drogs den låsta rampen ut direkt i fullt öppet läge.
Dykarna undersökte (officiellt) inte främre rampens in/ovansida och överbyggnadens insida, där låsen är belägna, 1.16 (v) och (xi), men jämför 3.10.
Sannolikt var dykarna nog inne vid rampen och såg låsen. De var oskadda! De hade inte använts. Rampen hölls på plats av trossar/rep/linor surrade i Tallinns hamn. Rampen kunde därför inte öppnas utan att dessa rep lossades. Men det kunde man inte rapportera.
Notera att Kommissionen redan den 17 oktober sagt att visiret hade ryckt loss rampen från sina lås 1.11-3 men några sönderrivna lås kan emellertid inte ses på filmerna från oktober, så det uttalandet var vilseledande. Kommissionen påstod sedan att rampen hade varit låst tidigare, dvs låsen borde vara sönderrivna om visiret hade ryckt ut rampen.
Numera vet vi att rampen troligtvis var stängd/surrad men ej låst, när dykarna kom ner 3.10 och att rampen drogs ut litet av dykare eller ett hål skars upp, så att dykarna kunde komma in på bildäck. Trots att man kan se på videofilmerna att dykarna var inne på bildäcket och kunde se de oskadade ramplåsen, så förnekar och förnekade Kommissionen det offentligt.
Vad var detta för Kommission - som hittar på vad som helst - som bröt upp ramper på vrak under vatten?
Anledningen är mycket enkel. Visiret hängde kvar på vraket efter olyckan och hade aldrig dragit ut rampen. Sedan hade man sprängt och dragit loss visiret från vraket men man hade inte tid att manipulera rampen. Cirkusen i december beträffande rampen var att skapa intrycket att rampen var låst innan olyckan och att visiret hade ryckt upp rampen enligt okända dykares observationer. Några filmer eller foton som bekräftar dykarnas uppgifter finns naturligtvis inte.
Det är inte heller känt hur Kommissionen lyckades fastslå att
'rampen har varit betydligt mer öppen än det nuvarande läget på vraket åtminstone under en del av olyckans utveckling'.50
Detta uttalande är mycket besynnerligt och bekräftar att hela utredningen var en manipulation som förändrades efter omständigheterna. Enligt Interimrapport no. 2 1.12-4 skall vi tro att innerrampens delvis öppna läge har gjort möjligt att vatten trängde in i garaget och att rampen sedan var betydligt mer öppen än det nuvarande läget på vraket, så att 1 000 ton vatten kom in på bildäck, så att 'Estonia' krängde 15 grader under flera minuter 2.19. Sedan, när färjan fortfarande flöt eller hade sjunkit, vi vet inte vad
'åtminstone under en del av olyckans utveckling'
betyder, så blir det sagt att innerrampen stängdes igen till ett delvis öppet läge.
Om så hade skett (utsagan är naturligtvis en desinformatorisk vilseledning) hade 'Estonia' aldrig varken kapsejsat eller sjunkit - vattnet hade runnit ut ur överbyggnaden och stabiliteten hade återvunnits.
Avsevärda mängder vatten flödade in på bildäck
I pressmeddelandet (13) para. 6 garderade sig Kommissionen (hela press relseasen var skriven av Stenström) med följande
6. Det detaljerade tidsförloppet av händelser har fortfarande inte klargjorts men avsevärda mängder vatten flödade in på bildäck mellan kl. 01.15 och 01.30 (estnisk tid). Skeppet sjönk beroende på att utrymmet vattenfylldes och försvann från radarskärmar kl. 01.48. Klockan på radiostationen på kommandobryggan har stannat på 23.35 UTC (kl. 01.35 estnisk tid).
Naturligtvis måste Kommissionen (Stenström) meddela att avsevärda mängder vatten flödat in på bildäcket i överbyggnaden (utrymmet) mellan kl. 01.15 - 01.30 1.9 men redan när pressmeddelandet gick ut hade Kommissionen uppenbarligen stora svårigheter - vånda - att förklara sambandet mellan vattenmängd och slagsidevinkel - "det detaljerade tidsförloppet av händelser" och sjunkning, dvs vattenfyllnad av skrovet utan kapsejsning. Och som framgår av denna bok lyckades aldrig Kommissionen att fastställa tids- eller sjunkförloppen. Trots tekn. dr. och docent Huss ansträngningar gick det aldrig att rekonstruera ett olycksförlopp med vidöppen ramp.
Då hade ju 'Estonia' slagit runt och flutit upp och ned omedelbart.
Alltså fick man förfalska alltsammans - hela slutrapporten.
Enligt Silver Lindes vittnesmål (8) 1.8 var rampen stängd kl. 01.30, när han såg fören ovan vatten med stängd ramp, när skeppet sjönk med aktern först. Linde var då - kl. 01.30 - i säkerhet i en livflotte med Sillaste och Kadak.
Hur kan rampen ha rört sig, när den hölls på plats av två krokar, fyra låspinnar och två hydrauliska cylindrar? Vad hade Fransons dykare egentligen sett innanför rampen?
Slutrapporten (kapitel 8.6.5 i (5)) ger ett mycket kort svar. De två krokarna högst upp, som drar fast rampen, sägs ha glidit av de stänger de grep om. Man talar inte om att varje krok formats av en smidd stålstång med tvärsnittsyta 75x25 mm och brottslast >25 ton. Naturligtvis kunde de inte dra fast den skeva rampen - krokarna var ur funktion. Inga bilder finns av eventuella skador.
Alla ramplås påstås vara deformerade eller lossryckta, men man visar inte en enda bild på en skada, eftersom det inte finns några skador att visa.
Den del som kan skadas av ramplåset är det lilla 'hus' ovanpå rampen (på insidan), som låspinnen sticker in i när rampen är stängd. Dessa 'hus' är inte tillgängliga från utsidan. Att 'husen' brutits sönder och att rampen varit öppen är därför inte bevisat! Man nämner inte att varje fyra sidolås också hade en brottslast på >25 ton 3.10.
Rampen i fullt öppet läge
Stenström förklarar delvis ovanstående i sin (då) hemliga, interna lägesrapport den 15 december 1994 (akt A81b* i SHK:s Estoniaarkiv), där han säger i para. 8:
"8. ... När visiret lämnade fartyget, lämnade det efter sig rampen i fullt öppet läge, vilket tillät inledningsvis att stora mängder vatten kom in på bildäck under en kort tidsperiod. Det lär förklara den bevittnade, inledningsvis snabba krängningen åt styrbord. Den följande utvecklingen lär ha varit resultat av att fartyget girade bort (sic) från vågorna, vilket reducerade vatteninflödet (genom rampöppningen, förf. anm. - jfr 1.9). Huvudmaskinerna stoppade under denna fas och skeppet drev i vågorna medan det vattenfylldes och sjönk".
Stenströms hemliga lägesrapport (akt A81b*) var naturligtvis helt fel - en uppfinning uppmuntrad av minister Ines Uusmann - eftersom reducerat vatteninflöde hade inneburit att krängningen hade stoppat och vattnet på bildäck runnit ut51 och att skeppet inte skulle ha sjunkit. Hade mer vatten forsat in skulle 'Estonia' slagit runt, kapsejsat, och flutit upp och ned. Slutrapporten meddelade senare ett helt annat förlopp - vatteninflödet skulle ha ökat 1.300%, efter att färjan girat tillbaka mot Tallinn först mot och sedan bort från vågorna 1.9.
I mötesprotokollet (akt A81a*) beskrivs frågan om rampen enligt följande:
"Det rapporterades (vid mötet) att observationer under dykningen (2-4 december 1994) hade givit mer information om olyckshändelseförloppet, vilket rapporterades i en separat rapport till mötet (dykrapporten? - finns ej i SHK:s arkiv - författarens anm.). Speciellt rapporterades att rampen nu anses ha varit fullt öppen under en viss tidsperiod. Det är bekräftat att rampens lås var i låst läge med ett frågetecken för babords undre låskolv, som bara var i delvis utkört läge".
Tyvärr vet vi inte vem som rapporterade/ansåg att rampen varit fullt öppen under en viss tidsperiod, och hur eller varför, och hur man visste att rampen varit låst. Någon separat rapport existerar inte! Och naturligtvis rapporterades det inte speciellt att rampen varit fullt öppen.
Läsaren ombeds jämföra med observationerna i 3.10. Det är sannolikt att svenskarna i Kommissionen, tillsammans med Johan Franson från svenska Sjöfartsverket, genom en manipulerad och intellektuellt ohederlig dykrapport - redigerad av Stenström som befann sig på dykpråmen, lurade hela Kommissionen att tro att rampen dragits helt ut under olyckan. Annars hade ju aldrig en massa vatten plötsligt kommit in i överbyggnaden på bildäck och krängt 'Estonia'. Hur rampen kunde stängas igen efter olyckan diskuterades aldrig vid mötet. Rampen hade ju aldrig varit öppen. Det räckte tydligen med att Stenström desinformerade om att rampen varit helt öppen, vilket Kommissionen godtog. Det var tydligen denna, numera uppenbara manipulation vilket ledde till Andi Meisters avgång från Kommissionen 1.20.
Stenströms alla påståenden - solklar desinformation - i december 1994 var naturligtvis rent påhitt utan faktabas. Stenström, Franson och Karppinen var med på dykplattformen när rampen inspekterades av dykare, och dykarna fann att rampen stängd och låst (innan olyckan?) nere på vraket 3.10.
Hur Stenström sedan kunde säga att rampen varit i fullt öppet läge och sedan stängt sig mellan kl. 01.18-01.28, får vi nog aldrig reda på.52 Men Johan Franson på Sjöfartsverket vet nog vad som hände. Han var också med på dykpråmen! Som belöning för denna famösa dykning utsågs senare Franson till svensk sjösäkerhetsdirektör (sic).
Fransons första beslut var att Sjöfartsverkets stabilitetsexperter fick ej uttala sig om 'Estonia's stabilitet. Personalen på Sjöfartsverket tiger sedan som muren om allt som har med olyckan att göra. Sjöfartsverkets fartygsinspektörer arbetar också som lärare i stabilitet vid högskolor och sjöbefälsskolor, så man undrar hur kvaliteten på den utbildningen är idag? Men även där tiger man om 'Estonia's stabilitet.
Svaret är enkelt. En majoritet svenskar saknar moral och integritet och viker sig för tryck från inkompetenta överordnade - enklast så.
Rampens historia är bevis för Kommissionens desinformation. Kommissionen trodde först att det räckte med att påstå (den 4 och 17 oktober - 1.4 och 1.12) att det försvunna visiret hade orsakat hela förlisningen och att vatten kommit in genom en delvis öppen ramp enligt vittnen 1.3.
Under november månad upptäckte man genom beräkningar att rampen borde varit helt öppen och snabbt släppt in minst 1 000- 2000 ton vatten i överbyggnaden för att kränga skeppet 20-37 grader 1.9 och att sedan 'Estonia skulle ha slagit runt. Därför tvingades man modifiera olycksförloppet med utsagan att visiret hade dragit ut hela rampen, vilket varken stämde med vittnesuppgifter eller vad som skulle ha hänt om rampen verkligen drogs ut 1.1 och sedan - mystiskt - stängts igen.
Och alla filmer - både de finska från 2 och 9 oktober och senare de svenska från 2-4 december visade att rampen var stängd, intryckt i karmen. Därför lät man Fransons dykare meddela, dels att rampen varit låst vid avfärd, dels att man sett att rampens lås hade dragits sönder och så kunde Kommissionen meddela den 15 december att rampen varit helt öppen en tid 3.10.
Det löste dock inte problemet.
En helt öppen ramp hade ju lett till blixtsnabb kapsejsning 1.1 och Appendix 4 så nödlösningen blev meddelandet att rampen varit öppen under en del av olycksförloppet och sedan stängts, så att först krängningen avstannade och tillät ett par hundra personer att komma ut och sedan att det tog 30-40 minuter att sjunka - hur? naturligtvis aldrig förklarat - men på så vis lyckades man tysta all kritik i december 1994.
Det är nu alltså lett i bevis att Kommissionen och Ines Uusmann medvetet missledde allmänheten i december 1994, då man ändrade olycksförloppet från att rampen hade läckt till att den dragits ut helt. Det är troligt att desinformationen startade redan den 28 september 4.4 och att man redan då visste att rampen aldrig hade dragits ut. Man hade ju troligtvis lokaliserat visiret vid fören den 30 september 1.14 och sedan sprängt loss det.
Från och med december 1994 var naturligtvis all (des)information från Kommissionen och dess mötesprotokoll tillrättalagda och historieförfalskningen var organiserad. Man började med hållfastheten hos visirets lås. Nu skulle Stenström bevisa för sina överordnade hur duktig han var att vilseleda allmänheten.
---
50 Mötesprotokoll (A81a*) den 15 december para. 4. säger …
"The apparent fact that the ramp had been fully open for some period of time, allowing water ingress at a very high rate, complicates the probable time schedule".
Para. 3.3 i samma protokoll säger …
"An updated time table for sequence of events was presented - in agreement with … Finland(s) … list",
dvs två månader efter olyckan började man ändra i händelseförloppet.
51 Det behövdes bara 600 ton vatten på bildäck för att kränga skeppet 15 grader 1.9. Men med bara 600 ton vatten på bildäck var bildäcket och vattnet helt ovan vattenlinjen figur 2.16.1 - och skulle ha runnit ut av sig själv om skeppet stannade och vände fören bort från vågorna. Det är en annan lögn av Huss/Kommissionen - att vatten fortsätter att rinna in - i uppförsbacke - efter att färjan stannat.
52 Författarens uppfattning om Stenström är att han var en systematisk och kunnig ingenjör - hur han kunde manipuleras, att berätta om lösa visir och utdragna ramper som sedan stängdes, är ett mysterium vars lösning han tog med sig i döden 1.20 - Forssberg hade börjat korruptionen av Stenström i oktober 1994 1.13 i samband med att stabiliteten censurerades.