1.38 Statens Haverikommission, SHK, 1998
SHK:s arbete är reglerat i författning, t.ex. lag (1990:712) om olycksutredningar, som naturligtvis inte tillåter sekretess och hemliga undersökningar och förfalskningar av utredningsmaterial, t.ex Appendix 2. SHK har emellertid sedan årtionden brutit mot svenska lag (1990:712) och ingen reagerar. SHK säger självt på sin hemsida att dess arbete är organiserat enligt följande:
· Vid en undersökning består SHK alltid av minst en ordförande och en utredningschef. Ofta anlitas utomstående experter, som med sina specialkunskaper bistår SHK vid faktainsamling, analys och slutsatser.· SHK skall så långt det går klarlägga (sic) såväl händelseförlopp och orsak till händelsen som skador och effekter i övrigt. SHK skall också bedöma de insatser som samhällets räddningstjänst kan ha gjort. Vid behov skall SHK genom rekommendationer ge resp. tillsyns- eller säkerhetsmyndighet underlag för beslut om lämpliga åtgärder.
· SHK:s arbete går enbart ut på att förbättra säkerheten. SHK tar inte ställning i ansvars- eller skadeståndsfrågor. Sådana överväganden får göras av andra, t.ex. tillsynsmyndigheterna, åklagarmyndighet, försäkringsbolag eller advokater.
· För den som förordnas som expert av SHK gäller följande. Oavsett var vederbörande är anställd eller har sin yrkesmässiga bindning innebär rollen som expert att denne skall framföra sina personliga synpunkter. Om någon ställts till SHK:s förfogande av en tillsynsmyndighet gäller samma principer med tillägget att myndigheten genom expertens försorg skall hållas informerad om undersökningen.
· SHK:s egna branschkunskaper räcker ofta inte så långt, särskilt med tanke på den spännvidd av händelser som kan komma ifråga. För de vanligast förekommande undersökningarna har SHK namnlistor med tänkbara experter. Vid mer ovanliga händelser måste SHK söka, i bland även utomlands, efter experter.
· Den som är intressent, d.v.s. tillvaratar anhörigas, företags, försäkringsbolags eller myndigheters intressen får ta del av utredningsmaterialet. SHK tar tacksamt emot detaljkunskaper, information och synpunkter som intressenter vill lämna.
· SHK har som praxis att ge personalföreträdare tillfälle att följa arbetet. (Fackligt deltagande är dock inte författningsreglerat). Personalföreträdare kan ofta tillföra detaljkunskaper om säkerhetsfrågor, instruktioner, organisation och teknik.
Ovan är mest nonsens. Inte ett ord om vilka SHKs beslutsfattare är, deras kompetens eller vem som utnämt dem.
Analysgruppen borde ha utrett varför SHK och dess personal vägrade att bistå allmänheten med information om sin egen rapport. SHK:s GD Eksborg är naturligtvis en katastrof som haveriutredare - som vägrar att diskutera sin egen utredning. Enligt internationell lag skall en sjöhaveriutredning gå ut på remiss till berörda och intresserade parter innan publicering. Eksborg bröt mot de mest elementära regler vid olycksutredningar.
SHK har meddelat att Estoniautredningen var ett undantag i det normala arbetet.
SHK var nämligen bara utsett att biträda den estniska utredningsgruppen, vilket dock knappast framgår av slutrapporten (5). SHK:s medlemmar ledde ju - och förfalskade - delar av hela undersökningen, t.ex. den tekniska utredningen. Att SHK inte var ordförande i utredningen skulle naturligtvis inte hindrat SHK:s medlemmar att följa sina egna regler och svensk lag under arbetet. Faktum kvarstår också att SHK skulle ha bedömt de insatser som svensk räddningstjänst gjorde. Olyckan skedde naturligtvis utanför Sveriges gränser men svensk räddningstjänst deltog och SHK:s instruktioner är solklara. Nu lät SHK den finska haverikommissionen utreda svensk räddningstjänsts insats, vilket var ett (litet) procedurfel.
Olycksförloppet förfalskat
Det kan ju vara så att olycksförloppet 1.9 bara är Rosengrens och Huss personliga synpunkter på vad som hände. Faktum är att både Rosengren och Huss senare inte kan motivera eller förklara eller bevisa sina synpunkter. En anledning är naturligtvis att Kommissionen modifierat Rosengrens och Huss synpunkter för att passa in i ett påstått olycksförlopp. Att Rosengren och Huss då inte protesterat är anmärkningsvärt. Numera vet vi att Rosengren/Huss plott av olycksförloppet - figur 13.2 - i slutrapporten (5) visar ett helt oskadat fartyg som girar och driver - och aldrig sjunker. Sedan har Rosengren/Huss suddat i plotten och lagt in påhittade uppgifter om krängvinklar, etc. Rosengren är en fullvärdig medlem av SHK. Huss var utsedd som expert att biträda SHK. Det finns inga tvivel om att Rosengren/Huss producerade en falsk plott. Det är också bevisat att Kommissionen senare modifierade den falska plotten "för att det skulle stämma litet bättre". Förfarandet är så anmärkningsvärt att författaren inte är förvånad att SHK, med hjälp av svenska regeringen, tystat ner saken.
Vittnessammandrag modifierade
Schager protesterade genom att avgå 1.20. Schager hade tidigt 2.1 inlämnat sammandrag av vittnesförhör där det klart framgick att slagsidan uppstod kl. 01.02 vilken hade föregåtts av två kraftiga smällar. Kommissionen modifierade senare i slutrapporten (5); det inledande olycksförloppet varade 20 minuter - den ena smällen var kl. 00.55, den andra kl. 01.05 och sedan hördes 'buller' från fören under tio minuter 3.7. Hur SHK:s medlemmar kunde acceptera att Kommissionen modiferade Schagers vittnessammandrag är oklart.
Sjöfartsverket informerat om manipulationerna
Lika klandervärt är Sten Anderssons agerande i utredningen. Andersson var förordnad av Sjöfartsverket att biträda utredningen. Enligt ovan gällde att
"myndigheten genom expertens försorg skall hållas informerad om undersökningen".
Andersson borde därför ha meddelat Sjöfartsverket att undersökningen helt enkelt manipulerades av SHK och Kommissionen. Men det gick tydligen inte eftersom Anderssons chef - Franson - själv bidrog till utredningen genom att leda dykundersökningen 1.16 vars resultat tydligen också manipulerades för att passa det påstådda olycksförloppet.
Att SHK under Estoniautredningen konsekvent och skamlöst bröt mot sina egna regler och praxis är visat i denna avhandling. Analysgruppen borde ha utrett SHK's agerande efter att slutrapporten (5) publicerats på engelska 1997. SHK hade tidigt vägrat fackets representanter att närvara vid undersökningen. SHK vägrade vidare konsekvent att besvara frågor om sin del av utredning om olyckan.
SHK undanhåller uppgifter om evakueringsvägar
SHK hade, t.ex. låtit meddelat att man lätt kunde ha modifierat evakueringsvägarna på 'Estonia' och alla andra färjor och att det skulle ha räddat liv, och, eftersom författaren har elva stycken färjor, undrade han - hur då?
|
SHK vägrade att svara! Slutrapporten meddelar att tre besättningsmän evakuerade färjan från däck 1 i skrovet till öppna däck 7 eller 8 när slagsidan översteg 45 grader 1.48. Det vore intressant att veta hur det gick till i verkligheten. Naturligtvis ljuger besättningsmännen - det gick inte att använda befintliga evakueringsvägar från däck 1 vid den tidpunkten, så de hade alltså evakuerat tidigare. Ett annat exempel är att frågor framförda i brev 3 juni 1998, som skulle bilda underlag till denna bok, blev obesvarade. SHKs GD Eksborg meddelade att hon inte hade för avsikt att gå in i en diskussion om slutrapporten och att detta betydde i klartext att hon inte kommer att besvara några frågor 3.19. Att SHK konsekvent bryter mot FN resolution IMO A.849 (20) om hur sjöhaveriutredningar skall ske, utan att någon ingriper, är ju bevis på att något är fel. |
|