Home

About us

Services

Contact info

News

Order books

Välkommen till ett kapitel ur e-boken Katastrofutredning.


3.19 Sammanfattning och slutsatser. Full fart mot undergången! Lögnrapporten

Den tekniska beskrivningen och analysen av olyckan i slutrapporten (5) är naturligtvis totalt undermålig. Motsägelserna är mycket anmärkningsvärda och antyder planlagd desinformation. Man måste hålla i minnet att hela slutrapporten (5) enligt uppgift skrevs 1994-1997 under total sekretess utan insyn från offentligheten. Mer sannolikt är att utredningen 1994-1997 var en fars (inte kunde man ha 'utrett' de presenterade lögnerna) och att slutrapporten skrevs sommaren och hösten 1997 av en spökskrivare.

Naturligtvis finns det ingen anledning till detta i ett demokratiskt samhälle, men när nu så skedde, är kravet på absolut bevisföring för alla uppgifter i efterhand nödvändigt, speciellt när det numera är sannolikt att Kommissionen närstående myndigheter (läs Försvarsmakten) sannolikt lossade visiret under vatten efter olyckan. Det var ju Försvarsmakten och kända officerare som bärgade visiret ... sannolikt vid vraket men uppgav att det gjordes långt västerut. Men eftersom visiret inte kunde ha orsakat olyckan presenterar Kommissionen inte bara en utan två falska versioner av olyckan slutrapporten (5) 1997. Om inte den ena stämde kunde man ju hänvisa till den andra.

Kommissionens två falska olycksförlopp - som inte stämmer med varandra

Å ena sidan refererar Kommissionen till tredjemaskinist Treu, som i det ljudisolerade kontrollrummet nere i skrovet hörde två smällar strax före kl. 01.15 och noterade att fartyget krängde ett par grader och sedan på en monitor, tillsammans med två kollegor, såg att bogrampen i överbyggnaden läckte och att vatten forsade in på bildäcket, och att detta tydligen kom som en total överraskning för hela besättningen ombord - i maskinkontrollrummet och på bryggan. Treu och hans kollegor i maskinrummet hade, t.ex. ingen aning om några problem före kl. 01.14, då slagsida uppstod - plötsligt enligt de två kollegorna, långsamt enligt Treu.

Treu slog aldrig alarm när det började hända saker. Men det klandras han ej för.

Framdrivningsmaskinerna fortsatte alltså att gå till kl. 01.20 och farten sänktes aldrig. Treu och hans två kollegor stannade även modigt kvar i kontrollrummet på däck 1 tills efter kl. 01.22, då livbåtsalarm ljuder. Först då, sju minuter efter 'olyckan', börjar de lämna kontrollrummet och evakuera fartyget. De tar sig upp till däck 8 på ett par minuter 1.48. Kommissionen har dock inte presenterat ett enda bevis för allt detta - allt är grundat på de tres utsagor. Varför inte säga som det var - besättningen i maskinrummet evakuerade omedelbart - precis som alla passagerare - redan kl. 01.03! Men då kunde de inte de vittna falskt om vattnet på bildäcket i överbyggnaden 12 minuter senare. I detta scenarium finns visiret inte med utom antydan att visiret hade öppnat rampen på något vis. Naturligtvis meddelar de tre från maskinkontrollrummet i alla vittnesmål att senare, när de befinner sig i vattnet, ser att visiret saknas (men att rampen är fortfarande stängd).

Å andra sidan 3.7 hittar Kommissionen på ett omständigt scenarium som inleds med att vaktmatros Linde hör en smäll på bildäck i överbyggnaden före kl. 01.00, men att allt där då är i ordning under fem minuter - Atlantlåset slås troligtvis sönder kl. 00.55 eller senare av en jättelik vågkraft på 360 ton enligt Kommissionen. Efter en fem minuters kontroll vid rampen på däck 2 utan att höra ett knyst återvänder Linde till bryggan på däck 9. Det är inget vatten i överbyggnaden bakom rampen. Rampen är tät, bara visiret är löst, men det vet inte Linde. Besättningsmännen i kontrollrummet under bildäck hörde ingen smäll vid den tidpunkten. Treu och hans kollegor anar inte vad som pågår.

Senare, efter att bryggan larmats om problem nere i fartyget strax efter kl. 01.00, sänds Linde ner igen, men maskinkontrollrummet/Treu informeras inte, och visirets sidolås i överbyggnaden slås sönder kl. 01.02 av ytterligare en jättelik vågkraft (>500 ton), visiret slår upp och ned mot förpiksdäcket (som aldrig skadas!) mellan kl. 01.02-01.12, då det smäller och skakar i hela fartyget vilket okända vittnen har angett, då Linde lugnt och stilla är uppehållen vid receptionen i fem minuter och inte kommer in på bildäcket och då fortfarande ingen på bryggan larmar maskinkontrollrummet (Treu) att t.ex. sänka farten (som de kunde ha sänkt själva). Treu i kontrollrummet hör ingenting av allt detta.

Sedan bryts två visirgångjärn av och två lyfthydraulikcylindrar dras ut/av, och sedan river visir och hydraulik upp övre fördäcket, däcksbalk spant 159 och främre skottet förut på överbyggnaden. Fortfarande har inget vatten trängt in i överbyggnaden. Treu och hans kollegor anar ingenting.

Sedan hittar Kommissionen på att det lösa visiret bryter upp hela innerrampen, visiret trillar av, rampen dras ut och att 1 000 ton vatten forsar in i överbyggnanden på bildäcket kl. 01.15-01.20, precis som Treu meddelat att han sett på sin monitor, och att skeppet börjar att kränga långsamt 15-20 grader till klockan 01.20, då bryggan först ringer maskinrummet och undrar om Treu kan ballasta skeppet upprätt. Man ber inte Treu stoppa maskinerna eller slå back och ingen sådan manöver görs med fjärrmaskinkontrollen från bryggan (trots att dykundersökningen 1.16 visade att bryggkontrollen var just full back). Några riktiga bevis för allt detta har inte heller presenterats. Personerna på bryggan vet inte att visiret saknas och att rampen är helt utdragen.

Enligt slutrapporten sänkte aldrig bryggbesättningen farten - det var full fart tills maskinerna stoppade av sig själva.

Sedan stängdes rampen igen, så att skeppet sjönk långsamt. Jämför man med vad som sägs i delrapporten 1.19 är det lätt att visa att slutrapporten är en efterkonstruktion, som enbart bekräftar vad man angivit utan bevis nitton dagar efter olyckan 1.12 den 17 oktober 1994, där besättningen inte heller gjorde något att förhindra olyckan (än att Linde sändes ner). Det var full fart framåt hela tiden, tills fartyget var på sidan och maskinerna slogs ut av sig själva!

Besättningen kunde man inte klandra

Det är ju ett otroligt sammanträffande att Treus enda observation kl. 01.15 så stämmer med Kommisionens alla andra slutsatser fram till 01.15. Att alltihop är lögn, gör ju inte saken sämre - det är ett oskickligt ihopsnickrat fuskjobb. Hur orkade niomannakommissionen och alla dess experter att ljuga ihop ett sådant infamt dokument? En lögnrapport! Inget stämmer ju t.ex. med de överlevande passagerarnas upplevelser 2.1 eller med fysikens lagar, hur fartyg rör sig och kränger med vatten på bildäck 1.9 eller med skadorna noterade på visir och vrak.

Därför kan Kommissionen och dess experter inte tala om vad som hände sedan, när maskinerna tydligen stannade av sig själv och fartyget stannade - varför vattnet på bildäcket i överbyggnaden inte fick 'Estonia' att kapsejsa, dvs slå runt och flyta upp och ned. Man bara säger att 'Estonia' sjönk - för det gjorde ju hon. Jaha! Läckage? Nej - det säger Kommissionen att man utredde (under en minut 1994?) och läckage var inte möjligt. Varför? Därför! Slutrapporten (5) meddelar i alla fall inget om läckage. Hur kunde 'Estonia' driva så långt? Kalmar Sjöbefälsskolas plott bevisar det! Gör den det? Den är ju en förfalskning 1.9!

Hur kunde en kommission med medlemmar i Marine Accident Investigator's Maritime Forum, MAIIF, skriva under en sådan lögnrapport? Som ursäkt hittar man på, fyra år senare, att vattnet rann ner genom skadade ventilationstrummor på bildäck och sänkte 'Estonia'. Men dessförinnan ljög Kommissionen ihop figur 13.2 i slutrapporten 1.9, där hela olycksförloppet beskrivs och ingenting stämmer. Kommissionen ljög enstämmigt om rubb och stubb under tre år och fortsätter att ljuga i samma stil.

IMO tiger

Det otroliga är hur internationell sjösäkerhetsexpertis och okunnig allmänhet accepterat Kommissionens märkliga teorier.

Naturligtvis är den stora majoriteten helt ointresserad av Estoniaolyckan, men hur all expertis inklusive IMO hållit tyst under över fyra år är otroligt. Världens sjöfartsexpertis böjer sig för en kommission, vars tre estniska medlemmar byttes ut fyra gånger under utredningen och som mer eller mindre var 100% insyltade i olyckan, redan innan den ägde rum. De svenska utredarnas insatser är inte bättre - de desinformerade allmänheten från första början. Forssberg ljög konsekvent under tre år - sedan orkade han inte mer. Franson ljuger fortfarande och hela Sjöfartsverket tiger. Skall man skratta eller gråta? Det hela är en tragedi.

Det finns mer än tusen högskoleutbildade ingenjörer inom skeppsbyggnadsfacket och flera tusen sjöbefäl i Sverige som borde kunna göra samma observationer som författaren i denna avhandling, men bara ett fåtal har hört av sig. Likgiltighet? Några professorer i skeppsbyggnad (inte alla) tiger också. Men det finns stenar som talar!135

En påhittad olycksorsak - uppbackad av en hemlig operation att lossa visiret under vatten efter olyckan - skulle enligt dessa obildade och ohyfsade människor lugna och trösta de drabbade (och förbättra de egna karriärchanserna i statsförvaltningen). Dessa utredare har också tvingat besättningen att ljuga om vad som hände. Därför är besättningens vittnesmål så förvirrande. Arma människor.

En annan anledning varför finnar och svenskar ljuger är att man visste från början att 'Estonia' var ett ursprungligen åländskt nybygge för att tjäna snabba pengar mellan Stockholm-Mariehamn och senare Stockholm-Åbo och slutligen mellan Umeå-Vasa. Det var skyddad kustfart 1990-1993 säger man och det åländska rederiet och finska sjöfartsstyrelsen insisterade inte på att man skulle uppfylla SOLAS. Svenska sjöfartsinspektionen klagade inte heller under 1980-1993, när det åländska fartyget kom till Stockholm, eftersom det fanns svenskflaggade fartyg av samma typ, som inte heller uppfyllde SOLAS krav. När esterna sedan bytte fartygets trad uppfyllde fartyget definitivt inte SOLAS krav. Men ingen ansvarig tycks ha upptäckt det. Det vara bara att köra. Sjösäkerhet?

Resultatet är en slutrapport (5) som är lögn från början till slut, betald av svenska skattebetalare, beställd av svenska regeringen. Inte undra på att tystnad råder i Sverige. Och att pratmakerskan minister Mona Sahlin tiger.

Det är synd om alla överlevande och anhöriga - speciellt de som fortfarande grubblar över vad som verkligen hände. Övertäckningen har naturligtvis inget med att skydda vraket som en grav - en sarkofag.

Övertäckningens och lagen om gravfrids enda uppgift var och är att hindra en ordentlig undersökning av vraket, speciellt främre rampen, styrbords stabilisatorfena och läckaget. Det var svenska regeringen som föreslog lagen. Varför tiger försäkringsbolagen?

Ingen människa har någonsin hört om att bygga en sarkofag under vatten. Och varför bygga en sarkofag för SEK 260 millioner när det bara skulle ha kostat maximalt SEK 20 millioner att bärga alla omkomna? Sarkofagen skulle ju skydda de omkomnas kroppar. Nu byggdes aldrig någon sarkofag och de omkomnas kroppar lämnades oskyddade nere på vraket. Sarkofagen var naturligtvis en del av mörkläggningen av hela olyckan.136

Obesvarat brev

Följande brev avsändes långt innan författaren avslutat denna avhandling:

Beausoleil 6 november 1998

Generaldirektör Ann-Louise Eksborg
Statens Haverikommission
Box 12538
S 102 29 Stockholm

cc Analysgruppen för granskning av Estoniakatastrofen, S 103 33 Stockholm
cc SPF, Box 2195, S 103 15 Stockholm
cc Riksdagsman, KU ledamot Inger René, Riksdagen, S 100 12 Stockholm

 re: Slutrapporten om Estonia 971203. SHK ref. A27/98.

Jag noterar att mina synpunkter framförda i brev 3 juni 1998 är obesvarade. Jag bekräftar också härmed Din hälsning framförd per email 05/11/98 av Gunnel Göransson att Du inte har för avsikt att gå in i en diskussion om slutrapporten (vilket Du redan tidigare meddelat i brev 980511 A27/98) och att detta betyder i klartext att Du inte kommer att besvara mina nya frågor ställda i email 2/10/98, etc., som skall ingå i min nya bok. Jag kan bara beklaga att Du i den av Dig underskrivna slutrapporten inte klargör följande frågor:-

1. Estonia's stabilitet med vatten på bildäcket.

Enligt supplement no. 522 av expert Huss skulle det ta 28 minuter att fylla upp bildäcket med 2 000 ton vatten, då fartyget skulle ha krängt 37 grader. Mera vatten på bildäcket skulle ha lett till kapsejsning, dvs fartyget skulle ha tippat och flutit upp och ned, eftersom den rätande hävarmen GZ var noll vid 37 graders krängning med 2 000 ton vatten på bildäcket. Detta har jag också tidigare beräknat och visat i min bok.I slutrapporten kapitel 13 ändrade Du Huss uppgifter och säger att det tar 7 minuter att fylla upp bildäcket med 2 000 ton vatten (så att 'Estonia' kränger 37 grader). Sedan påstår Du att 'Estonia' inte kapsejsar (!) utan flyter stabilt på sidan medan slagsidan ökar. Detta är fysiskt omöjligt. Jag beklagar att Du vägrar att klargöra hur bildäcket vattenfylldes och varför Du ändrade Huss uppgifter (baserat på vad?) och varför 'Estonia' inte slog runt.Sedan noterar jag att Du vägrat att besvara frågan hur 'Estonia' sedan kunde sjunka, dvs hur de vattentäta, oskadade utrymmena under bildäcket vattenfylldes.

2. Tidsförloppet.

Enligt Din uppfattning i slutrapporten, baserad på 3/M Treu's vittnesmål skulle 'Estonia' ha kört in i två kraftiga vågor cirka kl. 01.13, varefter vatten skulle ha börjat tränga in vid främre rampen kl. 01.15. Sedan skulle rampen ha slitits upp av visiret och 2 000 ton vatten skulle ha trängt in på 7 minuter (se ovan) så att slagsidan kl. 01.22 var 37 grader, dvs slagsidan ökade cirka 5 grader/minut. Emellertid, två överlevande från 4de däck, Michael Öun och Anders Ericson, har meddelat mig att allt var lugnt tills de hörde två smällar redan cirka kl. 00.58-01.00, varefter det var lugnt en stund tills fartyget krängde plötsligt åt styrbord, rätade upp sig och sedan krängde igen 40-50° åt styrbord kl. 01.02, då bl.a. en drickaautomat lossnade och for iväg ner i lä, glas krossades, etc. Sedan stabiliserade sig fartyget med cirka 15° slagsida då de lyckades ta sig ut.

Dessa uppgifter finns också med i Schagers översikt av vittnesuppgifter 1995, som Du sedan censurerar komplett i slutrapporten, så att Schager avgick.

Jag anser som bekant att den plötsliga slagsidan orsakades av vatten som läckt in under bildäcket, vilket jag meddelat Dig bl.a. i augusti 1997 vid ett personligt möte - en teori som Du lovat att klargöra/avskriva i slutrapporten. Jag beklagar åter att Du vägrar att klargöra hur Du kan tro på Treu's felaktiga uppgifter och basera en hel slutrapport på Treu's konstiga uppgifter, och varför Du inte tror på överlevande svenskar. Treu vägrar sedan att klargöra sina konstiga uppgifter, medan svenskarna kommer till mig och undrar vad som står på.

Varför förklarar Du inte varför 'Estonia' inte var läck?

Jag kan inte förstå hur Du som generaldirektör och statstjänsteman vägrar att besvara ovan två enkla frågor om slutrapporten, som ju också snart kommer på svenska. I rapporten på svenska framgår det ju klart att Du inte har ett enda bevis på att främre rampen verkligen öppnades, eftersom rampen är stängd nere på vraket, etc. Då kommer naturligtvis personer som inte kan engelska att börja ställa frågor till SHK om slutrapporten, och det minsta vi kan begära är korta, snabba och korrekta klargöranden.

Att vägra klargöra en oklar och rörig rapport som man signerat bara leder till rykten och underbygger konspirationsteorier, etc. Eller hur?

Vänliga hälsningar (Anders Björkman)

Något svar på detta brev har aldrig erhållits från SHK. Det var inte heller väntat. SHK är inte intresserad av 'Vad hände?', 'Varför hände det? och 'Hur undvika att händelsen upprepas? - svaren på tre frågor som alltid borde ställas vid en haveriutredning 1.38. Och Analysgruppen 1.36 reagerade inte heller. Det var konstigare - Analysgruppen skulle ju utreda hur myndigheterna skötte sig gentemot allmänheten.

---

135 Själv anser författaren att det omoraliskt att sitta tyst, när en olycka sker som drabbar tiotusentals anhöriga och vars olycksfallsutredare ljuger från början till slut beskyddad av tre länders regeringar, när författaren har kunskap som visar att utredarna, just det - ljuger. Författaren vet inte varför Kommissionens medlemmar och experter ljuger, men alla de utredare som författaren mött (Stenström, Eksborg, Huss, Sten Andersson, Karppinen, Lehtola) och som författaren lyckats se i ögonen, bekräftar med sina blickar att de ljuger. Ann-Louise Eksborg har bekräftat det i handling - i augusti 1997 meddelade hon att författarens uppgifter om 'Estonia's stabilitet skulle dementeras i slutrapporten - de nämndes sedan inte ens. Författaren tror att de ljuger för att de tror att de gör allmänheten en tjänst.

136 Här vill författaren tillägga att han hoppas denna avhandling inte river upp läkta sår hos anhöriga, som helst vill glömma olyckan och minnas sina döda som offer för en olycka. Visst var det en olycka - men världens sjömän och sjösäkerhetspersonal vill veta varför den skedde, så att vi kan förbättra sjösäkerheten - det är det yttersta syftet med denna avhandling.

3.20 Index