Den största maritima bluffen i alla tider
Protokollet

Home

About us

Services

Contact info

News

Order books


PROTOKOLLET

ESTONIA. DÄRFÖR KOMMER DET ATT HÄNDA IGEN

Mats Holm och Susanna Popova

Bonnier Fakta, april 2003, ISBN 91-85015-08-3

PROTOKOLLET av Mats Holm och Susanna Popova är en bok vars författares syfte är att skapa klarhet om Estonias undergång 1994. Boken handlar mest om det berömda hamnstatskontrollprotokoll som upprättades i Tallinn den 27 september 1994 och som anger ett stort antal defekter. Vissa defekter innebar att Estonia inte var sjövärdig. Estoniakommissionen, JAIC, meddelade å andra sidan att hamnstatskontrollen hade visat att Estonia var sjövärdig och att protokollet i slutrapportens supplement visade just det. Att det protokoll som visas i slutrapportens supplement är en urkundsförfalskning har The Independent Fact Group visat den 14 juni 1999 (ISBN 91-630-8637-9), dvs Holm/Popova slår in redan trasiga fönster.

Boken vimlar av slarvfel eller sensationella nyheter. Sid 14 - "Estonia ... låg ... med öppen förpik i Tallins inre hamn". Naturligtvis var inte förpiken öppen. Förpiken är en tank eller utrymme för om kollisionsskottet och under huvuddäcket och vattenlinje. Nej - dörren (visiret) i överbyggnadens fördel, 2,5 meter över vattenlinjen, var öppen och en ramp nerfälld så att last kunde köras iland och ombord. Sid 20-21 - "Sjöblom förklarade att branddörrar och öppningar i vattentäta skott ska kunna stängas och öppnas [sic] både från bryggan och lokalt, manuellt". Naturligtvis skall man inte kunna öppna branddörrar och dörrar i vattentäta skott från bryggan - det är ju livsfarligt. Nej - man skall enbart kunna stänga dem från bryggan med fjärrkontroll. Men Estonias vattentäta dörrar kunde faktiskt fjärröppnas från bryggan - och det ansåg Sjöblom vara korrekt. Klart bevis att Sjöblom är inkompetent. Efter Estoniaolyckan blev Sjöblom chef för Sjöfartsinspektionens Göteborgskontor. Sid 21 - "På båtar av Estonias typ finns omkring hundra tunga, vattentäta dörrar ...". Nej, så illa var det inte - det fanns 22 stycken och det var minst 18 för många. Estonia var inte bara sjöovärdig - hon var felkonstruerad. Sid 23 - "... en huvudbrandlina ..." det är svengelska för eldsläcknings(vatten)stamrörledning, men inspektörerna kontrollerade aldrig brandslangarna. Sid 32 - "Visiret glipade och skavde mot skrovet och läckte alltså vatten". Det tyska varvets expertgrupp har angett för att visiret glipade och inte passade i öppningen i överbyggnaden (inte skrovet) och naturligtvis läckte det då in vatten - men i överbyggnaden om den kom temporärt under vatten. Men det var ingen fara - det vattnet rann ju ut igen när överbyggnaden var över vatten (normalt läge). Sid 36 - "De som körde Estonia måste ha varit galna, absolut inkompetenta och oerfarna". Omdömet är enligt uppgift från kapten Goloszny på lastfartyget Amber som enligt uppgift mötte Estonia. Problemet är bara att Estonia aldrig befann sig på Ambers uppgivna position. Sid 37 - "... vågorna hade blivit högre. Ute på däck översköljdes en av eleverna från bibelskolan av vatten som slog mot båten". Ett typiskt exempel på förfalskade vittnesuppgifter spridda av JAIC. Öppna passagerardäck på Estonia var så högt placerade över vatten att inga vågor någonsin nådde dit. Inte ens stänk!

Regnvatten i maskinrummet pumpas bort!

Sid 38 - "En besättningsman hade rapporterat att han från en tv-skärm såg vatten i maskinrummet. Regnvatten, tänkte han, och slog på pumparna för att få bort det". Intressant - att det regnar i maskinrummet, alltså. Och pumpar man bort regnvatten - i maskinrum? Enligt JAIC var det aldrig vatten i maskinrummet sex meter under bildäck. Sid 52 - "(Sjöblom) ... "Vi diskuterade faran med stora vatteninflöden på bildäck, på grund av fria vätskeytor, med total stabilitetsförlust som följd ...". Intressant - naturligtvis leder vatten på bildäck till total stabilitetsförlust - kapsejsning - och att skeppet flyter upp och ner. Men Estonia förlorade aldrig stabiliteten enligt JAIC och slutrapporten. Estonia sjönk långsamt utan total stabilitetsförlust under cirka 30 minuter efter den första slagsidan (Fartyget sjönk under kontinuerligt ökande slagsida och ökat akterligt trim. Efter ca 10 min 30°-40°, efter 20 min 60°-80° och efter 30 min 100°-130° enligt JAIC) ... Alltså var det inget vatten på bildäck ... borde Sjöblom ha konkluderat. Sid 71 - "Men för Bengt Schager var förhöret [2 november 1994] med Sjöblom en första föraning om att allt inte stod rätt till i kommissionen". Sid 76 -"... Ines Uusmann [3 december 1997]: "Den här rappporten ska man kunna lita på. Den kommer från en oberoende internationell haverikommission. Det tyska varvets undersökning är en partsinlaga". Det hade varit intressant om Holm/Popova hade intervjuat Uusmann igen 2002/3 för att se om hon har samma uppfattning nu. Undertecknad recensent har försökt - Uusmann vägrar att ens svara! Det var naturligtvis Uusmann som formellt ledde hela förfalskningsprocessen med sin 'privata' kommission, men inte ens Schager borde ha kunnat undgå att märka att JAICs huvudsyfte var att förfalska hela slutrapporten. Sid 106 - "Den 4 januari 1993 hade Wasa King/Estonia inspekterats och befunnits ha en rad allvarliga brister. ... felen: tretton vattentäta dörrar som inte fungerade ...". Inspektionen gjordes av Bureau Veritas. Enligt gällande bestämmelser borde BV ha informerat svenska och finska sjöfartsinspektionerna som skulle ha belagt Wasa King/Estonia med nyttjandeförbud. Holm/Popova följer inte upp eländet.

Kapitel 4 handlar om Mr Estonia, dvs Johan Franson, Sveriges välsmorda, i all sin oljiga underdånighet, sjösäkerhetsdirektör och chef för Sjöfartsinspektionen. Boken beskriver inte Fransons groteska floskler om sjösäkerhet 1995-2003: färjor flyter på däckshus, passagerare skall hoppa i sjön och simma iland när färjor sjunker, vattentäta dörrar skall kunna öppnas från bryggan, länspumpar behövs inte (eftersom färjor flyter på överbyggnaden), kända sjösäkerhetsexperter är idioter, etc., etc. Franson vet ingenting om sjösäkerhet - han var tidigare chefsjurist för Sjöfartsverket (som inte arbetar med sjösäkerhet). Sjösäkerhetsdirektören, utsedd av regeringen och betald direkt från regeringskansliet, är beslutande i frågor som rör tekniska säkerhetsnormer, räddningsorganisationen ombord, säkerhetsnormer för farledsanordningar, tillsyn över att fastställda säkerhetsnormer följs samt frågor om undersökning av sjöolyckor som ankommer på Sjöfartsverket. Till sist är sjösäkerhetsdirektören den enda person i Sverige som kan ge dispenser från alla regler och normer för sjösäkerhet. Systemet leder till total korruption, uppmuntrar inkompetens och bidrar naturligtvis till sänkt sjösäkerhet. Det går inte att stoppa Franson. Han kan hitta på vad som helst. Rapporter om sjöovärdiga fartyg censueras av Franson och inget händer. JO tiger.

Taggtråd! Elektriska stängsel!

"Johan Franson är skicklig i att hitta de lösningar som inte kräver något av systemet. I den meningen går det att beskriva Franson som Estoniafrågans amoraliske agent, en tjänsteman helt utan andra värderingsmässiga drivkrafter än att tjäna statens kortsiktiga ekonomiska intressen" skriver Holm/Popova (sid 121-122). Tyvärr reagerar ingen över Fransons blaserade pladder i alla sjösäkerhetstekniska sammanhang som leder till hela Sjöfartsinspektionens oförmåga att upprätthålla elementär sjösäkerhet. Franson är USAs älskling och ledde IMOs terroristskyddskonferens i december 2002 i London. USA har upptäckt att fartyg och hamnar och hela sjöfartsnäringen kräver skydd mot terrorister och vem var bättre att leda konferensen än en person som inte vet något om sjösäkerhet - Franson. Franson fick t.o.m. en medalj av USCG efter konferensen. Och vad för skydd föreslås mot terrorister och pirater som tänker angripa fartyg? Taggtråd! Elektriska stängsel! Jo, det är inga skämt. IMO/Franson/USA sitter högst allvarliga och överväger att fartyg skall omges med taggtråd och elektriska stängsel till sjöss för att terrorister (och pirater) inte skall kunna ta sig ombord. Hur det hela skall fungera ihop med normala sjösäkerhetsarrangemang för besättning, passagerare och last är det ingen som bryr sig. Och massmedia och sjöfartsnäringen tiger eftersom kritik av Franson kommer att leda till att hela Estoniabluffen avslöjas.

Boken PROTOKOLLETavslutas med några kritiska röster inkluderande undertecknads som ju var den förste att ifrågasätta JAIC (i DN Debatt 15 augusti 1996). Men konstigt nog väljer Popova/Holm (sid 233-234) gamla citat från 1996 och 1999 och avstår ifrån att citera recensentens senaste uppgifter att inte bara hamnstatskontrollprotokollet är förfalskat - rubb och stubb i Estoniaslutrapporten är förfalskat. Alla väsentliga uppgifter angivna av JAIC är falska. Läs istället ESTONIABLUFFEN!

Och därmed ger PROTOKOLLET en bitter eftersmak. Boken är inte ärlig. Det är ingen bra bok. Det är för mycket floskler och välsmort pladder i boken utan kritisk insikt vad man presenterar. Massor av otroliga uppgifter publiceras ... men undersöks inte. Regn i maskinrummet? Det kom nog in genom skorstenen ... även om senaste uppgifter är att det regnade in genom luftkanaler i sidan. Men det regnade ju inte när Estonia sjönk.

Anders Björkman

Tillbaka till Heiwa Co start sida
Tillbaka till Heiwa Co Estoniasida

En annan recension finns - http://www.dnv.se/helena/kronikor.asp?select=04-09-17.html - läs den!