Die Estonia -
Tragödie eines Schiffsuntergangs
Jutta Rabe - 2002
recenserad av Anders Björkman

Home

About us

Services

Contact info

News

Order books

Assbook


Die Estonia - Tragödie eines Schiffsuntergangs

Jutta Rabe

2. Aufl. - Bielefeld: Delius Klasing, 2002, ISBN 3-7688-1267-7

Den tyska journalisten Jutta Rabe har 2002 skrivit en bok på 240 sidor (på tyska) om Estonias tragiska undergång och eftersom recensenten tackas för outtröttligt arbete på sid 240 i boken tänker han recensera den på svenska. Rabe har tyvärr inte använt en enda av recensentens ihopsamlade uppgifter och slutsatser utan mest lutat sig mot den tyska expertgruppens uppgifter.

Boken är i tre delar. Den första, tom sid 160, har frågetiteln Sänktes Estonia? och innehåller ett antal för recensenten, nya uppgifter som inte finns omnämnda på övriga Heiwa Co:s webbsidor.

Rabe meddelar bl.a. (sid 34-38) att Sjöfartsverket, Bureau Veritas och Kommissionen/JAIC redan i oktober 1994 var fullt informerade om att Estonia inte var sjövärdig i Tallinn den 27 september 1994 och att om Estonia då hade belagts med nyttjandeförbud hade ytterligare defekter kunnat noteras, varvid Estonia skulle ha stoppats i flera veckor. Det har vi ju vetat sedan länge, men Rabe har fått fram ett brev som hänvisar till de relevanta dokumenten (som tydligen i sin tur förstörts av JAIC).

JAIC hävdar ju som bekant i slutrapporten att färjan var i prima skick och sjönk 1994, pga för svaga visirlås konstruerade av det tyska Meyervarvet 1979 - 15 år tidigare.

Sid 149-160 beskriver olika skador/öppningar i överbyggnaden över vattenlinjen och förmodade skador/öppningar i skrovet under vattenlinjen och hänvisar till olika officiella videofilmer. Inga av dessa skador finns redovisade av JAIC - de kan ses på vissa filmer och är bortredigerade på andra.

Del två, tom sid 206, har titeln Sanningen ligger på havsbotten och avslutas med kapitlet Estonia sänktes - ett möjligt scenarium. Tyvärr är inte Jutta Rabes förvirrade scenarium hur Estonia skulle ha sänkts möjligt.

Ett omöjligt scenarium

Rabe hänvisar till Andi Meisters bok Den oavslutade loggboken där JAIC:s chefsutredare Meister hävdar att ett bombattentat inte kunde uteslutas (sic) som olycksorsak fast det aldrig utreddes av JAIC. Rabe anser att de kända skadorna i överbyggnadens fördel högt över vattenlinjen (som censurerats av JAIC) omfattar:

1. hålet i styrbords förskott där metallprover tagits,
2. sidolåset under ovan nämnda hål och
3. rampkanten längst ner mot förpiksdäcket.

Rabe anser att det var minst tre explosioner ombord. Eftersom Rabes experter anser att skadorna i överbyggnaden inte kan ha orsakat sjunkning bör det även finnas ett hål under vattenlinjen i skrovet, dvs läckage. Vatteninträngning genom detta läckage skulle ha lett till först slagsida och sedan sjunkning. Rabe hänvisar till sina egna dykningar där en liten bit av den övre delen av detta hål/läckage skulle ha filmats i överbyggnaden. Resten skulle ha varit övertäckt med sand. Rabe förmodar följande scenarium:

Överlevande passagerare skulle enstämmigt berättat om två eller tre knallskott - smällar - från förskeppet. Rabe anser att det var sprängdetonationer. En sprängladdning skulle ha suttit vid visirets styrbords sidolås och en annan i styrbords sidorum på bildäck bakom visiret. Sprängladdningarna skulle detonera vid olika tidpunkter. Två explosion vid visiret skulle ha lossat visiret, som dock inte föll av utan hängde kvar på överbyggnaden. En tredje explosion på bildäcket skulle ha orsakat skrovskadan som orsakade läckaget som ledde till sjunkningen.

Att en explosion inne på bildäcket två och en halv meter över vattenlinjen skulle ha lett till skrovläckage är helt osannolikt. Bildäcket är den starkaste delen av hela fartyget.

Och det är hela scenariet. Tre explosioner - en mellan visir och ramp, som skulle ha skadat sidolåset och rampens underdel på utsidan, en bakom visiret inne i överbyggnaden, som skulle ha sprängt hålet i styrbords förskott (det sitter tre meter över bildäcket!) och en tredje sprängladdning inne på bildäcket som skulle ha skadat skrovet två meter under (sic) bildäcket. Det hela är ganska förvirrande. Inte sänker man färjor på det viset? Och vad skulle ha orsakat bucklan i visiret. (se bilden t.h.)? En explosion? Är det inte sannolikare att Estonia kolliderade? Och att visiret sprängdes loss under vatten efter olyckan?

Rabe tycks ha helt glömt vårt enda möte i Babelsberg våren 2001. Vi diskuterade en äventyrsfilminspelning på färjor i Medelhavet och i Egypten. För att sänka en färja typ Estonia var det nödvändigt med en sprängladdning vid ett vattentätt skott under vattenlinjen som orsakade ett ordentligt läckage i minst två vattentäta utrymmen.

Den oförklarade bucklan i visiret

Sedan var det nödvändigt att se till att de vattentäta dörrarna i de övriga vattentäta skotten stod öppna - det kunde ske med hjälp av andra sprängladdningar - så att minst tre, fyra vattentäta avdelningar vattenfylldes. Då först skulle Estonia ha sjunkit.

Man skulle inte slösa krut uppe i överbyggnaden och naturligtvis inte utanför rampen - spränga bort visiret.

Gärningsmannen skulle senare vid första slagsida hoppa överbord i överlevnadsdräkt och lugnt simma omkring tills han blev räddad. Och strax innan han blev räddad skulle han sparka av sig överlevnadsdräkten och se blåfrusen ut.

Var det inte en överlevande - den sista? - från katastrofen som på morgontimmarna i lugn och ro simmade till lotsdörren på en assisterande färja och själv kravlade sig ombord. Han hade simmat omkring i det tiogradiga vattnet i fem, sex timmar men lyckades själv klättra upp för lotsstegen - var det till Mariella? I den allmänna förvirring försvann han senare ur bilden. Eller kom han ombord på en livflotte och firades som sista överlevande i den flotten upp till en helikoper - naturligtvis utan överlevnadsdräkt. Den hade han slängt strax innan. Men det var bara idéer inför en filminspelning. Naturligtvis är de enklare att tutta eld på skutan i hamn.

Inga bevis

Den sista, tredje delen, tom sid 239, av boken har titeln Antaganden, fakta och bevis men där finns inga som helst bevis för Rabes scenarium med tre explosioner. Det är mest rykten och liknande.

Tyvärr saknar boken en enda referens till recensentens alla uppgifter att visiret faktiskt sprängdes loss under vatten efter olyckan av finska och svenska dykare i en mörkläggningskampanj startad av svenska regeringen samma dag efter olyckan, så att JAIC senare kunde skylla olyckan på att visiret skulle ha trillat av. Anledningen skulle helt enkelt ha varit att skydda svenska Sjöfartsverket och dess estniska och finska motsvarigheter för att ha tillåtit den totalt osjövärdiga Estonia att segla runt på Östersjön i alla år.

Rabes bok är både bra och dålig. Den är spännande skriven och man läser den med stort intresse. En oinitierad läsare kan uppskatta mycket i boken. Men sedan är det alla slarvfel. Massor av namn är felstavade. Och sedan saknas alla referenser till bevisade fakta av seriösa sjösäkerhetsexperter som redan underkänt JAIC:s slutrapport flera gånger om.

Visiret sprängdes loss under vatten efter olyckan!

Rabes bok lär ha lett till att åklagarmyndigheten (eller förundersökningsdomaren) i Hamburg i dagarna (November 2002) har lagt ner utredningen om mord av fem tyskar ombord på Estonia 1994, pga av ett sprängattentat. Och det är ju i princip riktigt. Det finns inte ett enda bevis i Rabes bok att ett sprängattentat orsakade olyckan. Men avsaknad av bevis i en privat bok är ju inte bevis, herr åklagare/förundersökningsdomare. Rabe har iallafall lyckats visa att JAIC:s slutrapport är 100% fel men, tyvärr, sedan virrat bort sig bland en massa omöjliga konspirationsteorier. Klart att tyskarna, och alla andra, omkom pga kriminell underlåtenhet att operera ett sjövärdigt fartyg med olika myndigheters tysta medgivande. Och sedan tycks Estonia ha kolliderat (bucklan i visiret), skrovet revs upp, vatten flödade in och spreds via öppna vattentäta dörrar, länspumpar startades, stabiliteten förlorades, slagsida uppstod, inga livräddningssystem fungerade, människor fick hoppa i sjön och rädda sig bäst de kunde. Och för att dölja denna idiotiska tragedi gav svenska regeringen SHK (Forssberg/Stenström) i uppdrag att producera en förfalskad olycksutredning baserad på uppfinningen om felkonstruerade visirlås och att visiret hade trillat av. När man sedan lokaliserade vraket och fann visiret på plats (naturligtvis skadat, tryckt akterut, pga kollisionen) beslöt man att spränga loss det under vatten ... efter olyckan. Så kunde svenskarna skylla olyckan på visiret. Rampen kunde man dock inte spränga öppen. Rampen var aldrig öppen. Alla undervattensfilmer tagna i oktober 1994 fick redigeras för att inte visa visiret på vraket och alla filmer tagna i december fick redigeras att inte visa sprängskadorna under vatten från oktober 1994. En duktig filmregissör kan lätt avslöja falsariet. Jutta Rabe har inlett en god process i det avseendet.

Anders Björkman

PS - Bättre lycka med filminspelningen och lanseringen av äventyrsfilmen, Jutta.

Uppdatering mars 2013: Klicka gärna på M/S Estonia - Unglücksfahrt stand unter Beobachtung (Café 23 mit Jan Gaspard) (mars 2013) där Jutta Rabe förklarar på tyska att M/S Estonia var läck och hur svenska Försvarsdepartmentet ringde upp henne, etc, etc.

Tillbaka till Heiwa Co start sida
Tillbaka till Heiwa Co Estoniasida