'Varför har protokollet manipulerats? Av vem har det manipulerats? På vems uppdrag har det skett? Vem känner till uppdragsgivaren? Varför motsätter sig regeringen att manipulationen utreds? Genom att dessa frågor lämnas obesvarade har Estoniaärendet utvecklats till en större rättsskandal än Boforsaffären på sin tid.'
Björn von der Esch (kd) - Riksdagen 30 maj 2002
'Det som är relevant är huruvida konstitutionsutskottet har gjort bedömningen om det har kommit fram nya fakta eller inte.'
Lars Ångström (mp) - Riksdagen 30 maj 2002
'... den övervägande delen sade att det inte var tillräckligt många nya fakta i detta ärende för att man skulle driva frågan om en ny utredning. ...
... vi är i stort sett överens om att regeringen har skött denna fråga på ett bra sätt.'
Mats Berglind (s) - Riksdagen 30 maj 2002
Appendix 13
Om Estonia - Regeringens hantering rörande M/S Estonias förlisning - Riksdagsdebatt 30 maj 2002
Snabbprotokoll 2002/02:116 Torsdagen den 30 maj Kl. 12.00 - 18.00, 19.00 - 21.44
Den 30 maj 2002 diskuterades regeringens hantering av utredningen av Estoniaolyckan i Sveriges Riksdag. Ingen person nämnde Heiwa Cos uppgifter att hela den officiella utredningen var rena bedrägeriet som visas i länkarna till vänster.
Anf. 154 BJÖRN VON DER ESCH (kd):
Fru talman! Vad gäller ärendet Regeringens hantering rörande M/S Estonias förlisning vill jag yrka på godkännande av anmälan i reservation 8.
Skälen till det är följande - de finns mer utförligt beskrivna i The Independent Fact Groups rapport.
|
På eftermiddagen innan M/S Estonia för sista gången lämnade hamn genomfördes en s.k. hamnstatskontroll av fartyget. Åtta estniska sjöfartsinspektörer utbildades under ledning av två svenska. 14 anmärkningar noterades, och av dem var 5 så allvarliga att de måste vara avhjälpta innan fartyget får lämna hamn. En kopia av det protokoll som upprättades - på svenska Sjöfartsverkets formulär - har bifogats haverirapporten. Där uppges under rubriken "Fartygets allmänna tillstånd vid avgång", kap. 5.2, att inspektörerna "fann inga brister som skulle ha föranlett att fartyget kvarhållits eller ha medfört någon annan allvarlig anmärkning om inspektionen varit en reguljär hamnstatskontroll". |
Kopian av det protokoll som upprättades är sid 3 i Supplement no. 223 i slutrapporten. Denna kopia är i sin tur en kopia av ett fax sänt 31 maj 1996 från eller till Kommissionens ordförande Laur. Denna kopia av protokollet är inte identisk med den kopia som inlämnades den 3 november 1994 av den svenske inspektören (Sjöblom) till Statens Haverikommission (akt A46c); därav Statens Kriminaltekniska Laboratoriums slutsats att slutrapportens kopia är en förfalskning. I båda kopiorna noterades 14 fel varav fem skulle åtgärdas före avgång och nio senare (sic). Flera av felen som skulle åtgärdas senare (sic) skulle i princip ha lett till kvarhållande, t.ex. avsaknad av Safety plan, Muster list och Damage Control plan. Dessa fel i kombination med det faktum att slutrapportens supplement no. 217 inte visar några giltiga certifikat, trots motsatt uppgift i själva slutrapporten, är klara (nya) fakta att M/S Estonia hade brister som borde föranlett kvarhållande. |
Således: genom manipulationer av den protokollskopia som bifogats haverirapporten, och som regeringen har åberopat, har slutsatserna blivit totalt motsatta de verkliga.
Den i en rättsstat naturliga reaktionen på ett sådant avslöjande måste vara att regeringen omedelbart föranstaltar om att omständigheterna kring manipulationerna blir utredda. I stället lägger man locket på. Kan detta vara förenligt med rättsstatens krav?
Självklara frågor som nu inte får något svar blir därför: Varför har protokollet manipulerats? Av vem har det manipulerats? På vems uppdrag har det skett? Vem känner till uppdragsgivaren? Varför motsätter sig regeringen att manipulationen utreds? Genom att dessa frågor lämnas obesvarade har Estoniaärendet utvecklats till en större rättsskandal än Boforsaffären på sin tid.
Den gången försäkrade regeringen att byken skulle tvättas. Nu blev det visserligen aldrig så - men man erkände åtminstone att det fanns en byk att tvätta. Inte ens det vill man låtsas om i Estoniaaffären.
Än en gång känner medborgarna hur rättsstaten upphör att fungera när brottsmisstankar befaras peka i en för myndigheterna besvärande riktning. KU:s bidrag härtill är inte oväsentligt.
Att politiskt kompromissande över partigränserna förekommer i lagstiftningsarbetet är en nödvändighet. Men när det också förekommer i granskningsarbetet är fara å färde. Numera anses det olämpligt att poliser utreder om deras kolleger har brutit mot lagen, men av någon anledning har den uppfattningen aldrig gällt lämpligheten av att politiker utreder om deras kolleger brutit mot grundlag. Ändå är vänskap och kollegialitet lika självklara och nödvändiga inslag i politikernas arbetsgemenskap som inom andra samhällsområden.
Med Estoniaärendet aktualiseras därför än en gång nödvändigheten av att finna andra former för hur regeringens fögderi ska granskas om inte medborgarna ska förlora allt förtroende.
Per Unckel framhöll här tidigare i dag att granskningen är rättslig till sin karaktär. Men hur är det i själva verket? Regeln är faktiskt att försvars- och åklagarsidan i KU resonerar ihop sig till kompromisser, som t.ex. nu i Estoniaaffären. Det är knappast särskilt rättsligt. Tänk om domstolar agerade så? Men det är högst politiskt.
Vissa frågor är alltför komplexa för KU att utreda när partipolitiska bindningar och kollegialt intresse reser spärrar. Förvisso är det mänskligt, men dessvärre ett hot mot rättsstaten.
Det finns de inom och utom vårt land som ser allvarligare än KU:s majoritet på regeringens underlåtenhet att få utrett vad som ligger bakom de avslöjade manipulationer som hör till Estoniaärendet. För dessa människor har det nu blivit än angelägnare att för en gångs skull försöka få byken tvättad
Anf. 155 LARS ÅNGSTRÖM (mp):
Fru talman! Ärade ledamöter i kammaren! Protokollsläsare! Den här punkten i betänkandet från konstitutionsutskottet handlar om huruvida den svenska regeringen har fullgjort sina förpliktelser som IMO-resolutionen ålägger den svenska staten att göra. Det handlar alltså om att när en haveriutredning är färdig och det därefter tillkommer nya fakta är man bunden att tillsätta en ny utredning.
Det har tillkommit nya fakta, menar vi som har gjort denna anmälan, som kommer från flera av riksdagens partier.
Som nämndes tidigare genomfördes en hamnstatskontroll på Estonia timmarna innan hon lämnade Estland för sin sista resa. Den internationella haverikommissionen publicerade detta protokoll i sin utredning. Det protokollet har man använt för att hävda att Estonia var sjövärdig på sin sista resa.
Men efter det att den internationella haverikommissionens rapport publicerades har det dykt upp andra protokoll. Man märker vid en jämförelse att det som publicerats i Haverikommissionen har manipulerats. Man ser att notapparaten där har tagits bort. Det gör att det blir omöjligt att se att 5 av den 14 anmärkningar som gjorts under denna kontroll var av så allvarlig karaktär att fartyget skulle ha förbjudits att lämna hamn, enligt internationella sjölagar.
Man upptäcker också till sin förundran att svenska Sjöfartsverkets brevhuvud på protokollet är borttaget på det protokoll som publicerats av Haverikommissionen. Därmed blir det omöjligt för läsaren att se vem det var som bar ansvaret för den här kontrollen.
Det svenska kriminaltekniska laboratoriet har konstaterat att det här har manipulerats. Och det kan ju var och en förstå: Om brevhuvudet är bortklippt är det manipulerat.
|
Men också annan sjöteknisk expertis i Sverige har varit mycket kritisk till detta, bl.a. professor Anders Ulfvarson på Chalmers, som har formulerat kritiken så här: Den internationella haverikommissionen har fört fram vilseledande information om fartygets skick inför sin sista resa, och allvarliga brister i kommissionens slutrapport äventyrar trovärdigheten i hela utredningen. |
I samband med remissbehandlingen av nya fakta angav professor Anders Ulfvarson följande: 'De fakta som tydliggörs med de översända dokumenten motiverar därför ny utredning'. (yttrande till Näringsdepartementet och Utrikesdepartementet 24 oktober 2000). |
I konstitutionsutskottets förhör med ansvarig minister Mona Sahlin hördes också den sakkunnige Catrin Tidström. Hon reste till mångas förundran frågan om det faktum att det dök upp ett annat protokoll som visade någonting annat än det protokoll som publicerats i utredningsbetänkandet skulle ha ändrat Haverikommissionens slutsats. Svaret på den frågan, fru talman, är ja. Av det protokoll som publicerades i Haverikommissionens rapport kan man om man vill dra slutsatsen att fartyget var sjövärdigt. Men i det andra protokollet ser man att fartyget inte var sjövärdigt.
Jag läser med intresse på s. 149 i konstitutionsutskottets betänkande. Man refererar till regeringens argumentation om att hamnstatskontroller utförs av hamnstaten på fartyg vilka för en annan flagg än hamnstatens. Eftersom Sverige varken var hamnstat eller flaggstat i det aktuella fallet var det inte någon hamnstatskontroll.
Det står vidare att det var en övning. Sjöfartsverket undervisade fartygsinspektörer i Estland.
Fru talman! Detta är inte med verkligheten överensstämmande. Sjöfartsverket hade den estniska regeringens uppdrag att utföra hamnstatskontroller och samtidigt utbilda ester i detta. Sjöfartsverket har fakturerat Estland för hamnstatskontroller, och den estniska regeringen har betalat för hamnstatskontroller. Allt detta finns verifierat. Det finns papper på det. Det var en del av Sveriges biståndsarbete och av BITS-avtalet, som fanns mellan Sverige och Estland, att detta arbete skulle göras av Sverige, som har kapacitet och kompetens. Det saknade den nya demokratiska staten Estland.
Vidare försöker regeringen argumentera att det handlade om lösa blanketter från en övning och att det således var handlingar från undervisning om hur en hamnstatskontroll kan gå till. Det är en argumentation som är intressant av tre skäl.
För det första är det en pedagogisk katastrof. Om det svenska sjöfartsverket utbildar ester under en övning och konstaterar en lång rad fel som är så allvarliga att fartyget skulle stoppas men sedan inte gör någonting är det helt fel. Det vore som att ha en nykterhetskontroll med poliser ute på vägen - en övning då man tränar nya poliser - men släppa i väg berusade bilister. Det kommer en bilist som är otroligt berusad. Han kör in till vägkanten, man fyller i papper och gör alkoholtestet. Sedan släpper man i väg bilisten därför att det bara var en övning. Kan någon föreställa sig ett sådant scenario?
Skulle det ha varit på det sätt som regeringen hävdar är Sjöfartsverkets agerande under all kritik. Om det är så man bedriver utbildningsverksamhet vore personalen högst olämplig att utföra denna typ av uppdrag.
För det andra innebär regeringens argumentation att man helt och hållet rycker undan grunden för Haverikommissionens slutsats, nämligen att fartyget var sjövärdigt. Det enda dokument i Haverikommissionens rapport som styrker att fartyget var sjövärdigt är det publicerade hamnstatsprotokollet. Det är det enda dokument som styrker detta. Det rycker regeringen undan genom att säga att det inte är ett sådant dokument.
För det tredje gör resonemanget om lösblanketter att man helt ifrågasätter utredningens trovärdighet. Det är det kanske mest anmärkningsvärda. Jag är osäker på om regeringen ens själv begriper det. Om man påstår att protokollet som är publicerat i Haverikommissionens rapport är lösblanketter från en irrelevant övning uppstår frågan hur i herrans namn en internationell haverikommission, som utreder en av de värsta civila fartygskatastroferna någonsin, i sin slutrapport kan publicera fullständigt irrelevanta övningsblanketter som inte har med saken att göra. Om man hävdar att utredningen är så inkompetent att den publicerar lösblanketter från någonting som är helt irrelevant för utredningen ifrågasätter man utredningens trovärdighet helt och hållet. Man har heller inte svarat på varför man säger på detta sätt.
Att konstitutionsutskottet svalt denna soppa är inte bara beklämmande. Jag menar att det är djupt beklagligt.
Det har efter Haverikommissionens slutrapport framkommit nya fakta som ställer katastrofen i en helt annan dager. Fartyget var inte sjövärdigt då det lämnade hamn. Det borde naturligtvis leda till andra slutsatser när det gäller hur man bör agera för att förhindra liknande fartygskatastrofer i framtiden.
Faktum är att det genomfördes en kontroll. Även om Sjöfartsverkets personal skulle ha varit på semester och gjort det på ledig tid för att den tyckte att det var kul har det inte med saken att göra. Sjölagarna tar inte semester. De gäller dygnet runt.
I förlängningen, fru talman, handlar denna underlåtenhet från regeringens sida att uppfylla de förpliktelser som Sverige åtagit sig i och med att man skrev under IMO-resolutionen om att man riskerar den framtida sjösäkerheten. Man riskerar att förstöra omvärldens förtroende för Sverige när det gäller att sköta sina åtaganden i internationella avtal. Det handlar också, som tidigare talare har varit inne på, om rättssäkerheten. Det är en civil katastrof som kostat över 800 svenskar livet, men man går inte till botten för att finna orsakerna. Man konstaterar att det finns konstigheter i utredningen. När det kommer fram nya fakta är man inte benägen att ta dem till sig och undersöka vad som ligger bakom.
Det är djupt otillfredsställande att också riksdagens konstitutionsutskott underlåter att se till att regeringen följer de resolutioner som den svenska staten har skrivit under.
Förra gången vi debatterade denna fråga i riksdagen frågade jag de partier som stod bakom betänkandet om det fanns något enda argument för den slutsats de stod bakom. Ingen hade något argument. Det fanns heller inget argument i utskottets betänkande. Det är samma sak här. Jag finner inga argument. Jag uppmanar återigen de partier som står bakom betänkandet att nämna ett enda argument för att man inte skulle kritisera regeringen för dess underlåtenhet.
Fru talman! Jag yrkar på godkännande av anmälan i reservation 8.
Anf. 156 MATS BERGLIND (s):
Fru talman! Det finns händelser här i världen som vi kanske aldrig kommer att kunna reda ut. Vad var egentligen orsaken? Vad var det som hände? En sådan händelse är naturligtvis Estoniakatastrofen. Varför sjönk fartyget?
Även om vi aldrig får reda på sanningen fullt ut måste vi, tror jag, ta oss en funderare när det gäller vilka argument vi använder oss av när vi hävdar att man ska fortsätta att utreda, som det handlar om här.
Jag vill från början klargöra att det vi har haft att göra inte är en överprövning av Haverikommissionens arbete. Vi skulle inte ta ställning till det material som har legat till grund för arbetet, t.ex. Det handlar helt enkelt om regeringens skyldighet att driva frågan om en ny utredning om nya fakta kommer fram. Det är det jag tänker hålla mig till.
Vi vet att det finns många olika viljor i denna procedur. Det finns två diametralt olika viljor inte minst bland de anhöriga. Det finns de som anser att det som har hänt har hänt och att vi inte kommer längre än vad utredningen har gjort. Låt oss sörja det som har varit och håll inte frågan vid liv i onödan, säger de.
Så finns det de som har motsatt uppfattning. De tycker att vi aldrig kommer att kunna göra tillräckligt i utredningar och granskningar när det gäller denna katastrof.
Mellan dessa grupper står regeringen, som ska göra en bedömning av det material som kom fram om eventuella manipulationer av hamnstatsprotokollen. Frågeställningen blev då väldigt klar. Är detta nya fakta som gör att Sverige ska agera för att sätta i gång en ny utredning? Det var ingen fråga vilken som helst som bara viftades undan på något sätt.
Lögner i Riksdagen
|
Det var ett ordentligt remissförfarande med myndigheter, och det var överläggningar med politiska partier, med de anhörigas intresseorganisationer, osv. för att göra en så bred och så god bild som möjligt av om detta var tillräckligt mycket nya fakta för att vi skulle driva frågan om en ny utredning. Och i en del remissvar förordades detta. Men den övervägande delen sade att det inte var tillräckligt många nya fakta i detta ärende för att man skulle driva frågan om en ny utredning. |
Här ljuger Mats Berglind inför Riksdagen. Det var dels inget ordentligt remissförfarande (två myndigheter var jäviga), dels sa den övervägande delen att en ny utredning var nödvändig. Läs Remissbehandlingen! |
Partiöverläggningarna, med representanter för samtliga partier, var också ett bevis för att det inte skulle göras partipolitiska bedömningar. Man skulle försöka få en så bred uppslutning som möjligt för hur Sverige skulle agera i denna fråga. Och det blev ett mycket brett stöd för linjen att detta inte utgjorde ett tillräckligt underlag för att säga att det fanns nya fakta som skulle ligga till grund för en ny utredning.
Längre än så tror jag inte att vi kommer hur länge vi än debatterar detta och hur många gånger vi än för dessa resonemang. Det finns de som alltid tycker att nya fakta kommer fram och vill driva den linjen. Det är bara att beklaga att det är på det viset.
Jag blir också lite bekymrad när det i debatten har sagts att det har varit politisk kohandel i denna fråga. Då tycker jag faktiskt att vi ska fundera över vad som egentligen hände i denna fråga, inte minst i vårt eget utskott. Det var inga som helst förhandlingar om denna fråga. Var och en gjorde denna bedömning med det underlag som vi hade, med de utfrågningar som gjordes och med det remissmaterial som vi tog in. Konstitutionsutskottet gör samma bedömning, nämligen att regeringen gjorde rätt som inte satte i gång en ny utredning. Det var inget förhandlande om det. Var och en tog ställning, och det blev på samma sätt i konstitutionsutskottet som vid partiöverläggningarna, nämligen att en mycket bred majoritet hade åsikten att det inte hade kommit fram så starka skäl att man skulle dra i gång en ny utredning.
Jag har stor respekt för att man vill granska detta och komma så långt som möjligt i en sådan fråga. Det är helt okej. Men vi får inte sätta oss i den sitsen att vi beskyller varandra för någonting som faktiskt inte är sant. Detta är en mycket svår fråga. Men jag tycker att vi har skött den mycket noggrant. Att det sedan finns några som inte gör precis samma bedömning är en sak. Men vi ska inte beskylla varandra för att bedriva politisk kohandel och för att vara oseriösa. Så har det faktiskt inte varit. Vi har tagit detta på absolut största allvar, och det tror jag är viktigt att vi slår fast.
Anf. 157 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Fru talman! Precis som Mats Berglind inledningsvis sade har konstitutionsutskottet att ta ställning till huruvida regeringen har fullgjort sitt arbete eller inte. Men sedan upprepar Mats Berglind att det är många som har haft åsikter, och han talar väldigt mycket om vad anhöriggrupper tycker. Men det är i detta fall helt irrelevant. Mats Berglind hänvisar också till vad remissinstanserna har svarat på dessa frågor. Det är också helt irrelevant. Mats Berglind hänvisar också till partiöverläggningarna och den enighet som en majoritet nådde där. Det är också helt irrelevant för denna debatt i kammaren.
Det som är relevant är huruvida konstitutionsutskottet har gjort bedömningen om det har kommit fram nya fakta eller inte. Det är det som vi ska debattera. Jag har ännu inte hört något argument från någon debattör om att det inte skulle vara nya fakta när vissa papper visar att fartyget inte var sjövärdigt i förhållande till det som Haverikommissionen publicerade och där man drog slutsatsen att fartyget var sjövärdigt. Det är ju som natt och dag och får naturligtvis konsekvenser för hela utredningen. Om inte detta är nya fakta har jag svårt att se vad som över huvud taget kan betraktas som nya fakta.
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Mats Berglind. Delar konstitutionsutskottet regeringens förklaring och påstående om att detta skulle röra sig om olika blanketter från en övning? Delar konstitutionsutskottet uppfattningen om att den internationella haverikommissionen är så mycket ute och seglar i det blå att man i sin slututredning väljer att publicera fullständigt irrelevanta lösbladsblanketter från någon övning? Är det verkligen konstitutionsutskottets uppfattning?
Anf. 158 MATS BERGLIND (s) replik:
Fru talman! Vill man inte lyssna på ett resonemang och en argumentation utan bara kalla det irrelevant är inte det mitt problem. Jag tror i stället att det är den som lyssnar som ska fundera på det.
Om det kommer fram sådana fakta som har kommit fram och om regeringen går ut med en bred remissomgång för att få höra andras åsikter om denna fråga så är väl inte regeringens bedömning irrelevant? Det är väl inte irrelevant att höra hur den politiska församlingen, de demokratiskt valda partierna, resonerar i en så viktig fråga? Detta gjordes för att frågan inte skulle bli partipolitisk. Man ville veta vilket ställningstagande som landet Sverige, de demokratiska partierna, gjorde i en sådan fråga.
Men om Lars Ångström tycker att det är irrelevant så är inte det mitt problem. Men det ligger till grund för regeringens bedömning.
När man hör denna debatt kan man tro att det enda som låg till grund för Haverikommissionens arbete var detta hamnstatsprotokoll, ingenting annat. Gör man den bedömningen tror jag att man betydligt underskattar vad Haverikommissionen verkligen höll på med. När sedan regeringen, och även de allra flesta andra, gjorde bedömningen att detta protokoll inte var av den digniteten att det kan framstå som tillräckligt mycket nytt för att det ska göras en ny utredning, då tycker jag att regeringen har skött sitt uppdrag på ett bra sätt. Och om detta finns det en bred uppslutning i konstitutionsutskottet.
Anf. 159 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Fru talman! Jag tycker att det låter som om Mats Berglind trots allt har misstolkat och missuppfattat konstitutionsutskottets uppgift. Vad dessa utredningar, olika remissinstanser och anhöriga tycker kan förvisso vara väldigt intressant. Men konstitutionsutskottets arbete är väl ändå att bilda sig en alldeles egen uppfattning om och göra en egen bedömning av huruvida regeringen har fullgjort sitt arbete eller inte? Jag skulle hellre se att Mats Berglind förklarade vad som gör att konstitutionsutskottet kommer fram till slutsatsen att detta nya material som visar att fartyget inte var sjövärdigt inte skulle utgöra nya fakta. Det vore bra med åtminstone något enda argument för oss här i kammaren och för protokollsläsarna så att vi kan förstå.
Vidare skulle jag vilja ha ett svar på huruvida det är Mats Berglinds och konstitutionsutskottets uppfattning att Haverikommissionen likt regeringen har valt att publicera fullständigt irrelevanta övningsblanketter från något som över huvud taget inte hade med haveriet att göra i sin slutrapport. Är det verkligen konstitutionsutskottets uppfattning?
Anf. 160 MATS BERGLIND (s) replik:
Fru talman! Om jag kan konstitutionsutskottets arbete eller inte vill jag nog överlåta till andra än Lars Ångström att bedöma. Det är nämligen en annan fråga.
Men till sakfrågan. Såsom jag sade inledningsvis finns det här två helt olika uppfattningar. Det är låsta positioner. Man lyssnar inte på argument. Vi i konstitutionsutskottet gjorde inte någon granskning av hamnstatsprotokollets innehåll eller vad det hade för betydelse utan av hur regeringen hade skött sig. Och vi är i stort sett överens om att regeringen har skött denna fråga på ett bra sätt.
---
Resultat av omröstning - Regeringens hantering rörande M/S Estonias förlisning (avsnitt 2.14) den 31 maj 2002
Godkännande av 1. utskottets anmälan, 2. anmälan i res. 8 (mp, kd)
Votering:
250 för utskottet (dvs att regeringen skött det hela bra - nya fakta skall ej utredas)
35 för res. 8 (dvs att nya fakta skall utredas)
3 avstod, 61 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan (dvs nya fakta skall inte utredas).
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 64 m, 34 v, 18 kd, 13 c, 10 fp
För res. 8: 1 s, 2 m, 1 v, 17 kd, 13 mp, 1 -
Avstod: 1 m, 2 kd
Frånvarande: 19 s, 14 m, 8 v, 5 kd, 5 c, 3 mp, 6 fp, 1 -
I Sveriges Riksdag är röstning ej hemlig utan varje enskild ledamot är tvingad att meddela hur hon/han röstar, vilket utsätter ledamoten för risk att mobbas om hon/han ej röstar rätt.