Home

About us

Services

Contact info

News

Order books

Välkommen till ett kapitel ur e-boken Katastrofutredning.


'Jag kan förstå att personer från 'Estonia' först förklaras döda och senare befinns ha överlevt, men det är svårt att förstå motsatsen, dvs att först, under det första fem dagarna, personer anges som räddade och i liv och senare förklaras döda eller saknade utan att ha hittat kroppen'

Sven Anér - 6 Juni 2001 

'Att U.S.A. kidnappar folk från Sverige är ingen nyhet, enligt (den svenska journalisten)Sven Anér. För mer än tio år sedan, den 28 september, 1994, 'försvann' nio estniska överlevande från 'Estonia'-olyckan på samma sätt.
Dagen efter olyckan togs nio besättningspersoner bort från överlevandelistor med 146 rapporterade räddade, när en Gulfstream 4 (Reg.no. N971L)
(ett flyplan), och en Boeing 727-200 (Reg. no. VR-CLM) (ett annat flygplan), lyfte från Stockholms Arlanda flygplats med 4 respektive 5 icke namngivna passagerare ombord. Anér har dokument från flygplatsarkivet som visar att landnings- och lyftningsavgifterna för de två flyplanen betalades av amerikanska ambassaden i Stockholm.
Bland de som försvann efter att ha registrerats som överlevande från 'Estonia' var en av kaptenerna, Avo Piht, och fartygets chefsmaskinist, Lembit Leiger. Piht och Leiger skulle vara huvudvittnen beträffande fartygets sjövärdighet, dess last, och orsakerna till den mystiska sjunkningen, som tog 852 liv.'

Christopher Bollyn - American Free Press - Januari 2005 

... rörande det faktiska antalet omkomna vid denna gigantiska katastrof. Hur många var de? Det officiella antalet har sedan hösten 1994 varit spikat till 852. Men sedan hösten 1994 har anhöriga till åtta försvunna besättningsmedlemmar försökt vinna gehör för sin motsatta och skrämmande synpunkt: de åtta, våra män, döttrar, söner, är visserligen försvunna, men de är inte döda. De räddades, för att efter några dagar försvinna.

De anhöriga har tystats. De har, finner jag så sent som nu i april 2001, i skrivelser signerade med deras personliga namnteckningar, skrivit till Ines Uusmann, Göran Persson och Mona Sahlin och på ett skakande sätt redovisat sina farhågor, men svaren från Rosenbad har blivit kortfattade, mästrande, arroganta. Naturligtvis lever inte era anhöriga. Det var lite rörigt de där dagarna, det är det hela.

Den 4 juli 1997 erhåller Ines Uusmann en av estniska myndigheter auktoriserad lista över räddade från Estonia. Här finns fem av de åtta namngivna: Lembit Leiger, maskinchef, Tina Miitir, taxfreeföreståndare, Avo Piht, Estonias alternerande kapten, tvillingsystrarna Hanka-Hannika och Hannely Veide, professionella dansartister ombord. 

Palme-Nytt 4/2001

'No evidence what so ever has been found that any of these people survived.'

Ines Uusmann, 10-07-1997 

 

1.46 De o-döda esterna. 149 överlevande, Uppgifter december 2010! Och här!

En av de mer makabra händelserna under Estoniutredningen 1994-1997 är att anhöriga till elva försvunna besättningsmän och kvinnor anser att de faktiskt överlevde. De elva är

kapten Avo Piht (född 1954),
tax-freeförsäljare Tina Müür (född 621021),
maskinchef Lembit Leiger,
fartygsläkare Viktor Bogdanov,
styrman Kaimar Kikas med hustru Merit Kikas,
mekaniker och fjärdemaskinist Agur Targama,
varitéartisterna (tvillingsystrarna) Hannely (Anne) och Hanka-Hannika Veide,
affärsbiträde Ago Tomingas och
förrådsman Kalev Vahtras.

Saken nämns inte med ett ord i slutrapporten 1997 (5), men är allmänt känd, diskuterad och publicerad i Estland där de försvunna anses som o-döda. 3 andra ester som, kanske, överlevde anges här! Bakgrunden är, bl.a., att estniska inrikesministeriet den 29 september 1994 publicerade en lista med 1 049 namn och 170 personer som hade överlevt.

 

Avo Piht räddad

Kapten Avo Pihts hustru Sirje Piht fick kännedom om olyckan kl. 05.30 och fick sedan besked på radio Kuku kl. 11.30, där en sagesman från estniska transportministeriet meddelade, att hennes man hade räddats och överlevt. Flera personer ringde sedan upp och gladde sig och sonen kom hem och meddelade samma sak - han hade också hört att pappa överlevt på radio. Klockan 14.30 ringde kapten Erich Moik, en gammal bekant till familjen Piht och kollega till Avo, från Rostock, till Sirje och meddelade att flera besättningsmän hade sett Avo Piht på tysk TV i ett reportage från Utö (troligtvis Mariehamn - författarens uppfattning), dit Piht och flera andra överlevande setts för att sedan skickas till Åbo. Ett annat vittne, Heinrich Tann, har också uppgivit att han sett TV-reportaget, vars film sedan försvunnit. En sjukvårdare på Utö har meddelat att han talade med Piht som uppgav att han var extra kapten på 'Estonia'. Estniske statsministern Mart Laar försökte sedan träffa Piht i Åbo. Den 29 september meddelade Estline till svenska regeringen att Piht hade räddats!

Under tre dagar trodde naturligtvis Sirje Piht att hennes man hade överlevt.

Sedan ändrades beskedet att han var saknad.

Men Sirje Piht tror (naturligtvis) ändå att hennes man lever. I september 1996 kontaktade Sirje Piht svenska regeringen per brev om uppgifter att hennes make och sju andra ester hade räddats. Svenska regeringen hade då listor där Piht och flera andra estniska besättningsmedlemmar rapporterades som räddade. Trots detta meddelade en svenska myndighet (Rikspolisstyrelsen 1996-11-19, ref. Ai 9-96, K96/3559/2) att

(i) "Det är idag helt omöjligt att i detalj utreda och på ett godtagbart sätt förklara hur dessa besked (att deras anhöriga överlevt) kunnat ges." och, helt ologiskt,

(ii) att "Beträffande de i brevet omnämnda estniska besättningsmedlemmarna har det ej påträffats döda i samband med räddningsarbetet efter olyckan (trots att de omnämns som räddade på flera listor). De är därför att betraktas som saknade. Det är helt uteslutet (varför?), att de har räddats (trots att de omnämns som räddade på flera listor) och därefter på något sätt kommit att försvinna. Inga informationer har inkommit efter katastrofen (trots att de omnämns som räddade på flera listor) som sammantaget skulle kunna tyda på detta."

I brev (Näringsdepartementet 10-07-1997 - ref K96/3559/2) meddelade minister Ines Uusmann Sirje Piht samma sak:

"Unfortunately, no evidence what so ever has been found that any of these people survived" (trots att de omnämns som räddade på flera listor hos svenska regeringen).

Uusmann ljög 10 juli 1997, i typisk svensk stil, Sirje Piht rätt i ansiktet och fru Piht anade inte det. Och gjorde hon det, hade hon ingen chans ändå. När en svensk ljuger är det bäst att bara nicka med. Annars ...

Kapten Moik är 1999 bergsäker på att Piht och Leiger räddades.

 

'Estonia's redare kan dölja kapten Piht (Eesti Päevaleht 990917)

Enno Tammer (T) intervjuar kapten Erich Moik (M)

...

(T) Ni som erfaren sjöman - hur trovärdiga anser Ni de tre officiella olycksorsakerna till olyckan vara som JAIC presenterat: konstruktionsfel, det hårda vädret och den höga hastigheten?

(M) ... I vilken turordning de skall presenteras ... det kan jag inte säga ... men det kan ha funnits även en fjärde ...

(T) Just precis, det försöker jag också övertyga JAIC om att det kanske fanns även en fjärde orsak.

(M) Ja, det kan finnas en fjärde. Jag kan inte bevisa det idag, men jag påminner att även tyskarna från varvet har hela tiden betonat att titta på fartygets tekniska skötsel.

(T) Som ju beror på fartygets redare.

(M) Det beror på redaren eller den som tar hand om den tekniska skötseln.

(T) I 'Estonia's fall närmare bestämt?

(M) För att vara mera konkret är det alltså framför allt Nordström & Thulin's sak. Varför har jag kommit fram till den tekniska skötseln under mina diskussioner och tankegångar ... ? Förstår Ni, frågorna börjar i vilket fall som helst med två personer. Det är kapten Avo Piht och maskinchef Lembit Leiger. Jag ställer frågan för vem det var nödvändigt att dessa personer skulle försvinna?

(T) Om Ni ställer en sådan fråga så förutsätter Ni att de räddades.

(M) Jag är 101% övertygad om att Piht räddades. Jag är även 101% säker på att Leiger fanns på Huddinge sjukhus i Stockholm. Det finns alldeles för många indirekta tecken på som bekräftar denna övertygelse. Så jag är övertygad om att dessa två män räddades.

(T) Men det var nödvändigt att avlägsna dem, eftersom de visste för mycket?

(M) Det var två par - kapten Arvo Andresson och maskinchef Harli Moosaar, och kapten Piht och maskinchef Lembit Leiger. Maskinchef Moosaar var en mycket trevlig person, men när jag jämfört honom med de andra maskincheferna så har han hamnat långt efter. Han var mycket ödmjuk, trängde inte till problemens djup och försökte inte kämpa emot. Med honom blev allt ytligt - huvudsaken var att allt skulle se fint och ordnat ut. Med kapten Andresson var det så att han hade kvar en viss stil från sovjettiden. Det var då kaptenen var på bryggan som en representativ figur medan det var några säkerhetskommissarier eller partibossar som hade befälet ombord. Svenskarna var inte rädda för Andresson och Moosaar.

Men både Leiger och Piht, som det har visat sig, råkade i stor konflikt med svenskarna.

(T) På grund av att fartyget inte var i tekniskt skick?

(M) Just det, tekniska frågor. Ägarna brydde sig inte om skötseln! Ja, från Nordström & Thulin's sida sattes det stopp och fartyget fick inte sättas i ordning som toppofficerarna krävde. Både Piht och Leiger var mycket medvetna om i vilket skick fartyget var, hur den tekniska driften sköttes och om hur krav på underhåll uppfylldes. Redarna kunde säkert bli rädda, för dessa män kan berätta saker som kommer att förorsaka stora problem, speciellt vad gäller försäkringen.

(T) Och de plockade bort männen?

(M) Ja, de plockade helt enkelt bort dem.

(T) Och detta efter att de hade kommit iland som räddade?

(M) Ja! Jag har en gång sagt till Andi Meister att projektledaren för reparationsvarvet i Åbo, Eric Mörd, erkände att Piht hade räddats. Han och jag var tillsammans på bryggan (på 'Diana 2' i Rostock olycksmorgonen). Jag visste att Piht fanns med på listan över räddade. Mörd sa till mig att hans fru är läkare, att hans fru väcktes på natten och att hon såg att Piht hade räddats, att Piht sattes i en bil och fördes någonstans. Hon trodde de var till Helsingfors. Förresten, inte bara Mörd sa det till mig utan ytterligare en person. Den andra personen kallades till polisen i Åbo. Eftersom denne hade sin fru på 'Estonia' gick han till polisen och trodde att det handlade om identifiering eller något sådant. Men direkt när han hade kommit till polisen i Åbo hade poliserna bara en fråga: varifrån fick ni informationen om Piht? Polisen i Åbo var inte intresserad av något annat. När jag senare läste igenom Meister's bok sa han till mig att just Mörd sagt samma sak till honom. Så det var två personer som hörde att Mörd tala om att Piht räddats.

(T) Men Mörd?

(M) Han kom själv ombord på båten ('Diana 2') i Åbo tre veckor senare, hade blivit mycket magrare och ... såg allmänt annorlunda ut. Jag drog honom åt sidan och frågade: var är kapten Piht? Han: jag vet ej. Jag: men du sa ju. Han: Nej, jag har inte sagt någonting. Han förnekade helt och hållet.

(T) Ni var i Rostock dagen efter att 'Estonia' hade förlist och era besättningsmedlemmar såg Piht på TV.

(M) Ja, och jag tror på det absolut. Det är omöjligt att de såg fel. De följde mycket noggrannt eftersom två av besättningsmännen hade sina fruar på 'Estonia' och två andra hade goda vänner och bekanta på 'Estonia'. De kunde inte ha sett fel, de kände kapten Piht mycket väl.

(T) 'Estonia's redares ansvar är i vilket fall som helst ett ämne som har hamnat i skuggan vid sidan av andra frågor.

(M) Det stämmer och det är antagligen medvetet. Men jag förmodar att det hela måste ha varit någon överenskommelse, kompromiss.

...

(T) Vad Ni vet så var Piht och Leiger osams med svenskarna eftersom de krävde större uppmärksamhet på fartygets tekniska skötsel?

(M) Ja, så vitt jag vet så här efteråt så var det tekniska problem som låg bakom olyckan. Det fanns en lista över reparationsarbeten och en del arbeten blev överstrukna.

(T) Eftersom det inte fanns pengar?

(M) Eftersom det inte fanns pengar, inget behov och så vidare.

(T) Finns det på papper eller finns det bara i Leigers och Pihts huvuden?

(M) Nej, det finns inget på papper. Eftersom jag själv arbetat för Estline så vet jag mycket väl att man försökte dröja så länge som möjligt med allting ... tills det inte fanns annat att göra. Att nu kanske vi ändå måste laga det och det hålet. Regina körde i två år och när det var slagsida så kunde inte akterrampen stängas.

...

(T) Ni kommer med en hård anklagelse mot Nordström & Thulin att det är just de som plockade bort Piht och Leiger och döljer ...

(M) Anklagelse är det inte, det är en förmodan. Det är en av de möjliga versionerna. Ingen annan skulle behöva göra det.

(T) Vilket syfte har då 'Estonia's redare - att få försäkringspengar?

(M) Det är ett stort belopp. Om försäkringsbolaget hade haft säker information om att fartyget inte var i tekniskt skick, då skulle pengarna inte ha utbetalats ...

(T) Om Er förmodan stämmer då handlar det om ett internationellt brott. Och förutom Piht och Leiger finns det misstanke om att ytterligare sex personer räddades.

(M) De övriga kan jag inte koppla ihop med Piht och Leiger.

(T) Er förmodan innebär en mycket raffinerad kidnappning.

(M) Det är människorov! Men det vore mycket enkelt att ta reda på om Leiger räddades. ... titta i hytten ...

(T) Ni har en viss koppling till Leiger eftersom det var just genom Er som de anhöriga fick meddelande att Leiger överlevde.

(M) Det var så här att jag var i Rostock när jag hörde från Tallinn att han hade räddats och var på sjukhus i Sverige. En kusin till min fru bor i Stockholm. Jag fick ett telefonnummer dit de anhöriga i Stockholm kunde ringa. Jag vidarebefordrade numret till kusinen och bad henne ringa och fråga om Leiger. Det var på ondag morgon (olycksdagen), på kvällen ringde hon till mig och sa att de inte visste någonting och att hon hade lämnat sitt hemnummer. Om de fick veta något skulle de ringa till henne. Tiden gick och på lördagen meddelade hon mig att javisst, de ringde från polisen och meddelade att Leiger blir utskriven från sjukhuset. Jag gjorde som en ärlig människa, meddelade Leigers (i Estland) att mannen kommer, det är bara att gå och ta emot. Leiger har fortfarande inte kommit.

(T) Ni har en särskild vrede mot svenskarna, ni klandrar hela tiden redarna till 'Estonia'.

(M) Lyssna, på morgonen efter 'Estonia's förlisning var jag i Rostock på bryggan till 'Diana 2'. Vi var tre män. På natten hade jag fått veta om katastrofen. På bryggan var förutom jag projektledare Mörd från reparationsvarvet i Åbo och rederiinspektör Ulf Hobro 4.5 från Nordström & Thulin, dvs han som hade hand om fartygets tekniska drift och var direkt ansvarig för det. Det fanns en mobiltelefon på bryggan och jag ringde till min fru i Tallinn. Hon läste upp namnen på tio första överlevande för mig. Det fanns tre bekanta namn bland dessa - kapten Piht, butikschefen Tiina Müür och andremaskinist Peeter Tüür. Min första naturliga reaktion som jag uttalade utan att dölja var att gudskelov, åtminstone en av kaptenerna räddades. Och ni skulle se rederiinspektörens reaktion ... Han bleknade och började upprepa att, nej, nej, kaptenen måste direkt isoleras från journalisterna. Han ringde direkt till någon och förklarade något på svenska. Jag var förvånad, det sitter något i deras psyke ... Hur skall man säga ...?

(T) Att dölja?

(M) Ja, att dölja. Att undvika att någon skulle veta någonting mer. Så jag utesluter absolut inte Nordström & Thulin's roll i att kapten Piht och maskinchef Leiger döljs ...

(T) Då måste den svenska staten också vara medveten om det?

(M) Men staten ansvarar inte för privatföretag.

...

(T) Man kan ju inte utesluta att nyckelpersonerna Piht och Leiger lever. Och då kommer frågan hur länge de kommer att döljas.

(M) Det finns en möjlighet att de lever. Jag talar om sådana sakar som bevisar för mig att de räddades. ... jag tvekar inte att Piht och Leiger räddades....

Efter denna uppriktiga intervju fick tydligen Moik sparken från Estline eller slutade han på egen begäran.

Den svenska journalisten Sven Anér har hittat 15 listor/dokument där, bl.a. Piht och Leiger uppges ha överlevt. Piht finns på Anér's listor nos. 1, 2, 3, 5, 11, 12, 14 och 15. Leiger nämns på Anér's listor nos. 4, 6, 7, 8, 9, 10 och 14. Lista 14 är Åbo-polisens lista över överlevande som påträffats i svenska UDs arkiv! Den har en särskild historia:

15 listor med överlevande, eller ...

Journalist Sven Anér har hittat totalt 15 listor med överlevande - som ej överlevt.

Lista 1. 29.9.1994 kl 0600. Listan erhållen från Baltic News Service, BNS. Den bifogade sidan upptar namnen: Tiina Müür, Avo Piht, Ago Tomingas, Hannely Veide, Hannika Veide (och sex personer som uppges befinna sig på Huddinge sjukhus, trots att de var i Finland).

Lista 2. Estlines lista, fått av Radio Kuku i Tallinn. Har ingen säker datering. Den bifogade sidan upptar namnen: Avo Piht, Ago Tomingas.

Lista 3. Sänd av estniska inrikesministeriet 28.9.94 kl 17.22 till Radio Kuku. Den bifogade sidan upptar namnen: Ulo Kikas, Tiit Meos, Tiina Müür, Avo Piht, Anne (sic) Veide.

Lista 4. Fått av BNS, som kallar den "Final list", 30.9.94 kl 16.42. Den bifogade sidan upptar namnet Lembit Leiger.

Lista 5. Fått av BNS. Estniska inrikesministeriets lista 29.9.94 kl 17.59. På bifogad sida: Avo Piht.

Lista 6. Från svenska ambassaden i Tallinn 28-29.9.94 till svenska UD. Listan bygger på Åbopolisens rapportering direkt till den svenska polisen; se närmare under listorna 14, 15. Den bifogade sidan upptar namnen: Lembit Leiger, Tiit Meos.

Lista 7. Fått av BNS. Detta är alltså den regeringsledda estniska kriskommissionens officiella lista fran 30.9.94. Den bifogade sidan upptar namnet Lembit Leiger.

Lista 8. Fått av BNS. Daterad 5.10.94. Officiell estnisk lista. Den bifogade sidan upptar namnet Lembit Leiger, som markeras med "j"=räddad.

Lista 9. Från estniska inrikesministeriet, daterad ca 5.10.94. Den bifogade sidan upptar namnet Lembit Leiger, som markeras med "j"=räddad.

Lista 10. Denna lista har funnits hos den svenska rikskriminalen från 28.9.94. Här markers hur ofta estniska personer efterfrågats hos den svenska rikskriminalen. För Lembit Leiger 5 träff=ja, anträffad.

Lista 11. Från BNS, en av deras första listor, 28.9.94 kl 13.25, med noteringen i ingressen /översättning från estniskan/: "De första räddade personer man känner till är:" Den bifogade sidan (som är enda sida) upptar namnen: Avo Piht, Tiina Müür, Kalev Vahtras.

Lista 12. Möjligen den absolut första listan: 28.9.94 kl 11.50. Gått från den finska ambassaden i Tallinn till Tallinns hamn och därifrån till Radio Kuku i Tallinn. Handskriven, upptar tolv namn, bland dem: Tiina Müür, Kalev Vahtras, Avo Piht.

Lista 13. Från finsk polis till den estniska kontrollmyndigheten, antagligen tidig lista. En sida, enda lista som ej upptar något av de elva aktuella namnen.

Lista 14. Denna lista, 3 sidor, har upprättats av polisen i Åbo "28.9.1994, kello 22.00" varifrån den faxats till svenska rikskrim och därifrån till sv amb i Tallinn, vilken fick listan med de för hand tillskrivna namnen. Sidan upptar de åtta för hand tillskrivna namnen, vilka därefter av svenska ambassaden i Tallinn upptagits i dess lista till UD, nr 6, ovan, i denna förteckning. De åtta namnen är: Lembit Leiger, Tiit Meos, Tiina Müür, Avo Piht, Ago Tomingas, Kalev Vahtras, Hannely Veide, Hanka Veide.

Lista 15. Sidan 3 av föregående dokument, lista 14. De handskrivna, svårtydda namnen som kan läsas spegelvända är ej helt identiska med dem som står handskrivna på högra sidan av lista 14. Bl a namnet "Piht, Avo" är dock mycket tydligt läsbart. Sidan bär Åbopolisens officiella stämpel, kontrasignerad Veikko Koiranen, rikoskomisurie".

Kommentarer: De 11 personer som på 14 av ovanstående listor registreras som räddade är: Bogdanov, Kikas, Leiger, Meos, Müür, Piht, Targama, Tomingas, Vahtras, Hannely Veide, Hanka Veide. Endast på den finska polislistan nr 13 finns inget av dessa namn upptaget. Meos och Vahtras har uppgetts vara påträffade döda, men jag har ingen bekräftelse på den uppgiften. Enligt Hforspolisens officiella lista från mars 1995 ska alla elva vara omkomna. Enligt samtliga 15 listor ovan, utom nr 13, är alla elva räddade. Samtliga sidor, ingående i samtliga listor, torde uppgå till över 300, av vilka jag innehar något över 100. Självfallet vore det en uppgift för forskning och medier att skaffa fram en komplett uppsättning.

Lista 14 ovan, har uppenbarligen sänts i detta skick från polisen i Åbo till rikskriminalen i Stockholm (eller möjligen till Stockholms polismyndighet). Därefter har listan från Stockholm skickats tillbaka till den svenska ambassaden i Tallinn, vilken i sin tur, (på lista nr 6) kompletterat den maskinskrivna listan till vänster med de handskrivna namnen till höger. Av detta har blivit en tämligen komplett lista som hamnat hos svenska UD, innehållande åtta av de elva namnen! Men denna lista har varit totalt okänd för svenska medier och svensk allmänhet fram till i maj i år, 2001, då PALME-nytt (Sven Anér's tidskrift) efter fyra veckors påstötningar fick fram den ur svenska UD:s arkiv!

Korrespondens 6 juni 2001

Finlands Ambassad i Stockholm.

Polismyndigheten i Åbo. Kommissarie Veikko Koiranen (eller stf)

Jag är journalist och författare i Sverige och har ägnat en del tid åt Estoniafrågan; jag har även tillskrivit polismyndigheten i Åbo tidigare. Jag skulle sätta stort värde på en kommentar till de båda handlingar som jag faxar separat. Dessa handlingar är:

A Lista markerad "LIST NO. 4". Enligt mina informationer har denna lista över räddade från Estonia, daterad 28.9 94 kl 11 SO, av Eino Selirand vid Tallinns hamn överlämnats till Finlands ambassad i Tallinn; (lista nr 12 ovan).

B Lista markerad "LIST NO. 2". Enligt påteckning på dokumentet har denna lista före kl 13.25 den 28.9 94 av Tönu Karu i Tallinns stadshus överlämnats till Baltic News Service i Tallinn. Listan presenteras, som synes, som innehållande "de första uppgifterna om räddade"; (lista nr 1l ovan).

Jag koncentrerar mig på två namn, vilka återfinns på båda listorna, nämligen:

Tiina Müür och Avo Piht.

När jag då går till Åbo-polisens maskinskrivna lista från samma dag kl 20.00, stämplad och undertecknad av Veikko Koiranen, saknas, som ni vet, dessa två namn på denna maskinskrivna lista.

Min fråga blir: Hur kommer det sig att de båda namnen, under dagen den 28 september 1994, försvinner från polisens Åbo-lista, trots att de finns upptagna på två tidiga och mycket officiella listor, härstammande från Tallinns hamn, Finlands ambassad i Tallinn, Tallinns stadshus samt Estlands officiella nyhetsbyrå Baltic News Service?

Dessa två personer, Müür och Piht, har ju ej påträffats drunknade. Vilken form av bevis för att de båda inte skulle ha överlevt erhöll Åbo-polisen under dagen den 28 september 1994? Har Åbo-polisen kontrollerat med Tallinns hamn, Finlands ambassad i Tallinn, Tallinns stadshus samt Baltic News Service och därvid erfarit att samtliga fyra instanser misstagit sig?

Jag kan mycket väl förstå att personer från Estonia först förklaras omkomna och därefter räddade, men det är mycket svårt att förstå det motsatta förhållandet, nämligen att personer först förklaras räddade och därefter omkomna, utan att deras kroppar påträffats. Jag sätter nu värde på ett snart svar. Om Åbo-polisen har dokument i anslutning till min fråga ber jag att få kopior av dessa dokument, jämlikt gällande författning rörande utlämnande av allmänna handlingar. Vänlig och engagerad hälsning, Sven Anér

Anér fick aldrig ett svar trots att den finska nationella polismyndigheten 1994 hade ansvaret för identifiering av alla påträffade samt var myndighet till vilken alla uppgifter om räddade efter katastrofen skickades.

De andra anhöriga hade liknande upplevelser som Sirje Piht och Moik. Illu Erma, hustru till Viktor Bogdanov, fick ett telefonsamtal efter olyckan, där en överlevande, pursern Andres Vihmare (se fotnot 1.41), meddelade att Viktor hade överlevt med honom på 'Mariella'. Erma och hennes döttrar är säkra på att Viktor överlevde.

Ulo och Aino Veide, föräldrar till de försvunna tvillingsystrarna, är likaledes övertygade om att barnen överlevde. Aino har uppgivit att ena dottern ringde henne efter olyckan (från Huddinge sjukhus?) och meddelade detta och att sedan samtalet avbröts. Ytterligare två samtal kom som avbröts. Och på en lista står det att Anne Veide överlevde, dvs smeknamnet angavs, som bara få personer kände till. Andra listor uppgav att båda räddats. Systrarna hade bara varit ombord en halv dag och ytterst få kände till smeknamnet. Mamma Aino hade följt dem fartyget och oroade sig, som alla mammor, när barnen reste bort. Varitéshowen hade just avslutats, när olyckan skedde - slagsidan uppstod - så alla artister hade möjlighet att komma ut. Två artister överlevde, två hittades drunknade och tre, inklusive systrarna Veide, saknas. Räddades de av svenska helikoptern Y 64?

Den 30 oktober 1994, dvs en månad efter olyckan, ringde, enligt uppgift någon till Kikas familj - mamma Viive Kikas och pappa Ülo Kikas - och sade till Viive att 'de kommer hem', dvs son och svärdotter.

Naturligtvis har Kommissionen informellt meddelat ovan anhöriga att de har misstagit sig, etc. Men numera, när det är ett faktum att Kommissionens medlemmar saknar all trovärdighet efter att under tre år skrivit ihop en skamlöst förljugen slutrapport, så bör ovan uppgifter åter utredas. Så enkelt är det. Det kan vara så att Lembit Leiger, Viktor Bogdanov och Tiina Müür var det tre personerna som var på 'Mariella' men aldrig rapporterades. Kan det vara så att kapten Arvo Piht delade livflotte med systrarna Veide och att Piht räddades Y 64? Och att detta ledde till att svensk polis 1.41 landade på 'Mariella' i helikopter för att ta hand om andra vittnen?

Kikas skulle ha startat sin vakt kl. 01.00 och blev kanske kallad till bryggan tidigare, eftersom det sannolikt var problem (läckage) med 'Estonia' innan dess. Han kanske tog sin hustru med sig och räddade sig i MoB-båten, som tydligen sjösattes, 2.25 och 3.18.

Just det faktum att livbåten närmast bryggan sannolikt sjösattes och då naturligtvis hade personer ombord har aldrig utretts. Eventuella överlevande från denna livbåt skulle ju ha kunnat ge en detaljerad beskrivning av vad som hände på bryggan den sista timmen. De kan ju fiskats upp med helikopter (Y 64?) varvid livbåten senare bärgades av MS Hylje. Och vilka bevis finns för att kapten Arvo Andresson verkligen omkom? Kapten Andresson borde ha varit en av de första som skulle ha informerats om ett alarm långt innan kl. 01.00. Kanske Andresson räddades och var den första som gömdes undan - och man trodde därmed att man kunde presentera en falsk olycksutredning. Men så dök det upp nio, tio andra överlevande besättningsmän som visste att Andresson räddats. Och även dessa fick försvinna! Tanken svindlar. Författaren tror att flera o-döda ovan räddades av 'Mariella' och dess kapten Jan-Thore Thörnroos 1.41. Anledningen är helt enkel att de vägrar att tala om vilka som räddades. Övriga o-döda räddades sannolikt av svenska helikoptern Y 64.

Överlevande - flottar - färjor - helikoptrar

137 kända överlevande (de var 138 men en avled på sjukhus och har ej förhörts) och 12 ester, som antas ha överlevt anges i Tabell 1. Efter olyckan publicerades flera listor där dessa 149 personer namngavs i olika sammanhang och man får anta att de faktiskt överlevde. De 149 personerna kunde i de flesta fall ta sig till olika flottar eller livbåtar enligt Tabell 2. Fler flottar än uppgivits av Kommissionen användes. Olika färjor och helikoptrar räddade senare de överlevande enligt Tabell 3 och Tabell 4.

De 12 överlevande, som senare uppgivits som försvunna, antas dels ha räddats av 'Mariella' (3 personer i en flotte "X") och dels av den svenska helikoptern Y 64 (9 personer i två flottar, "X1" och "X2") vid tre-tiden på morgonen.

Kommissionen/slutrapporten (5) sid 104 uppger att 'Mariella' vinchade ner fyra flottar så att de som befann sig ombord på 'Estonia's flottar kunde ta sig över till dessa och att 13 personer räddades på detta sätt. Tre 'Estonia' flottar har identifierats, "N", "O" och "Z" med just 7 + 2 + 4 =13 personer som vinchades upp i tre 'Mariella' flottar. Det får emellertid antas att en fjärde flotte sänktes ner från 'Mariella', precis som slutrapporten uppger, och att tre personer ur flotte "X" räddades. Sedan räddade två utmattade personer ur en femte flotte av 'Mariella's besättning. Slutrapporten säger att 15 personer räddades ur sjön, men Jörle-Hellberg (20) rapporterar 18 överlevande ur sjön. De tre extra personerna antas senare ha evakuerats med polishelikopter från 'Mariella' till Huddinge sjukhus.

Kommissionen/slutrapporten (5) sid 111-112 uppger att Y 64 startade kl. 04.45 och nådde olycksplatsen kl. 05.52 och räddade en person. Enligt mediauppgifter var emellertid Y 64 redan i luften vid tvåtiden och räddade 9 personer (varav en skulle ha dött) ur två flottar och dessa nio skulle ha bringats till Huddinge sjukhus redan kl. 04.40. Kapten Piht skulle efter att ha anlänt till Huddinge sjukhus flugits via Mariehamn och Utö till Abo för att delta i olycksutredningen.

Uppgifterna i tabeller 1-4 har sammanställts av personer i Estland, Finland, Sverige och Tyskland som inte är nöjda med Kommissionens motsägelsefulla beskrivningar och slutsatser och publiceras här för allmän kännedom.

CIA kidnappade de forsvunna esterna

Den 25 november 2002 presenterade Sven Anér i PALME-nytt nr 9, som enda tidning, de oerhört dramatiska uppgifterna om nio estniska besättningsmän som under stort hemlighetsmakeri flögs västerut från Arlanda den 28 resp 29 september 1994 med två CIA-plan, sålunda i direkt anslutning till M/S Estonias förlisning. Reportaget anger en mycket omfattande och samtidigt mycket väldokumenterad CIA-”snatch” som hittills endast PALME-nytt i Sverige har redovisat, grundad på det svenska luftfartsverkets egen noggranna diariedokumentation.

---

1.47 Index