Home

About us

Services

Contact info

News

Order books

Välkommen till ett kapitel ur e-boken Katastrofutredning.


"Analysgruppen för granskning av Estoniakatastrofen och dess följder konstaterade i sin slutrapport (SOU 1999:48) följande: "Katastrofen föranledde ... inga utökade informations- och kommunikationsinsatser under den första tiden från regeringens och regeringskansliets sida. ... Låt oss inte glömma att tsunamivågen psykologiskt även sköljer över de 852 omkomna i Estonia jämte deras anhöriga. Sedan Analysgruppen lämnade sin rapport har få övergripande perspektiv lagts på katastrofberedskapen i Sverige. ... Det enda vi tycks ha lärt av Estonia är att vi inget lärt av Estonia."

Conny Nordin, professor i psykiatri, Linköpings universitet. Ledamot av Analysgruppen för granskning av Estoniakatastrofen och dess följder 1997-1999, SvD Brännpunkt 3 januari 2005 

1.36 Analysgruppen 1997-1998

I september 1997 beslöt svenska regeringen att utse en analysgrupp som skulle göra en genomgång av hur svenska myndigheter hade hanterat Estoniakatastrofen. Analysgruppen presenterade en delrapport torsdagen den 12 november 1998 (25). Efter en genomgång av myndigheternas agerande rekommenderade Analysgruppen att de omkomnas kroppar skulle bärgas.

Analysgruppen tillsattes för att granska samhällets agerande med anledning av katastrofen. Analysen skulle omfatta myndigheters agerande. Analysgruppen skulle enligt sina direktiv från regeringen inte omfatta den internationella haveriutredningens arbete och uppdrag.

Det verkar dock som om Analysgruppen begränsade sin undersökning i (25) enbart till frågan om bärgning av de omkomnas kroppar. En annan mycket intressant fråga gällde ju vad myndigheterna hade gjort för t.ex. sjösäkerheten efter olyckan, vilket delrapporten (25) alltså inte behandlar. Redan den 31 oktober 1997 skrev författaren följande brev till Peter Örn, ordförande i analysgruppen om just sjösäkerhet:-

Tack för brev 971029 Dnr -. Det är synd att Dina direktiv (1997:105) är att den internationella haveriutredningens arbete och uppdrag inte omfattas av analysgruppens granskning. Estoniakatastrofen och den tekniska utredningen av densamma går ju hand i hand. Själv är jag varken överlevande eller anhörig, men jag är ändå inblandad eftersom jag är med och transporterar >700 000 personer/år i Röda Havet och till Indien/Pakistan över Indiska Oceanen i just ro-ropassagerarfartyg. Rederiet är ISM-certificerat och olyckor utreds, bl. a. av mig.

Redan i oktober 1994 visste jag att Estoniaolyckan omöjligen kunde vara resultatet av vatten på bildäcket. Vatten på bildäck leder till att 'Estonia' kränger en viss vinkel, trimmar på aktern eller fören, och sedan slår runt och flyter upp och ned. 'Estonia' kunde omöjligen sjunka, pga vatten på bildäcket. Detta meddelade jag Kommissionen! Kommissionen ignorerade mina synpunkter. Kommissionen repeterade flera gånger att olyckan orsakades av vatten på bildäcket. Efter att delrapporten kom ut i april 1995 började jag skriva till SHK. SHK svarade aldrig i sakfrågan. Jag har sedan tillskrivit Sjöfartsverket och Kommunikationsdepartementet. Ingen är intresserad. Jag har JO-anmält alla berörda. Jag anser det omoraliskt att spendera SEK 4.5 millioner på psykologiska utredningar och SEK 0:- på att göra en stabilitetsberäkning. GD Eksborg meddelade mig i augusti 1997 att SHK saknade resurser att utreda stabiliteten! JO vägrar att utreda anmälningarna (t.ex. dnr 3947/4109 - 1997). Jag har skrivit i pressen - resultatet är arroganta och förolämpande uttalanden av Kommissionen att jag är ovetenskaplig, etc. Mitt alster i SvD 971020, där jag klart och tydligt skrev att Forssberg hade ljugit om Estonia's stabilitet, har SHK dock aldrig svarat på. Anledningen är mycket enkel:-

Kommissionen gjorde aldrig en enkel stabilitetsberäkning med vatten på bildäcket, innan den meddelade att vatten på bildäcket orsakade olyckan. Forssberg ljög om stabiliteten i tre år. Hade man gjort en stabilitetsberäkning, hade man bekräftat vad jag säger/skriver. Det är naturligtvis skandal att Kommissionen aldrig har gjort en enkel stabilitetsberäkning med vatten på bildäcket. Kommissionen kan aldrig presentera en slutrapport om olyckan utan stabilitetsberäkningar. Slutrapporten är utlovad till början av december 1997, dvs om fem veckor. Naturligtvis publiceras ingen slutrapport i december!

Stenström, avliden medlem i Kommissionen (JIAC), skrev till mig (en enda gång!) 960302 ((kopia finns i akt F69 hos SHK) att

'Med öppen (främre) ramp var det inte svårt att få in de första tusen tonnen som gav permanent slagsida, tillräckligt för att sjöarna skulle börja slå in på överbyggnadsdäcken akterifrån och själva sjunkandet initieras'.

Det är klart bevis att Kommissionen/SHK i mars 1996, dvs 18 månader efter olyckan inte gjort en stabilitets- eller flytlägesberäkning av 'Estonia' med vatten på bildäck. Stenström yrade då om att 'Estonia' sänktes av vatten som slog in akterifrån på överbyggnadsdäcken - vad hände med vattnet på bildäcket?

Med de första tusen tonnen vatten på bildäcket skulle 'Estonia' ha slagit runt. Det visste inte Stenström. Stenström trodde allt vatten flöt akterut och att överbyggnadsdäcken vattenfylldes akterifrån, dvs 'Estonia' hade stort akterligt trim (då bogrampen var högt över vattenlinjen!). Stenström kände inte heller till 53-årige estniske medborgaren JS' (hytt 1120 på däck no. 1) vittnesmål:

'efter alarmet på estniska80 begrep jag att jag måste gå, då vattnet trängde in i hytten'.

Notera att alarmet på estniska sändes efter att slagsidan uppstått, då JS alltså befann sig i sin hytt absolut längst ner och längst förut i centerlinjen på 'Estonia' på däck no. 1, varifrån JS alltså lyckades ta sig till trapphuset och sedan sex däck upp och rädda sig. Flera andra överlevande har berättat om vatten som forsade upp underifrån på däck no. 1. Hur kunde vatten tränga in i JS hytt längst ner och längst förut, när enligt Stenström vatten trängde in på överbyggnadsdäcken akterifrån? Jo, 'Estonia' var naturligtvis läck under vattenlinjen förut som flera andra överlevande meddelat. Stenström, Kommisionens främste skeppsbyggnadsexpert ljög för mig om olycksförloppet.

Jag vet att många överlevande känner sig kränkta av Kommissionens uttalanden om olycksförloppet, eftersom de inte känner igen sig. Det är kanske något för Dig att utreda.

Det är nog inte så allvarligt att Du inte behöver granska Kommissionen. Den kan nämligen aldrig avge en slutrapport som säger att vatten på bildäck orsakade olyckan. Personligen tycker jag att beteendet hos alla nuvarande och förutvarande medlemmar och experter i Kommissionen är rent kriminellt, dvs man lurar och ljuger medvetet för sina uppdragsgivare. Nu verkar det som Kommissionen är desperat att mörklägga olycksorsaken, eftersom man vägrar att bekräfta mina stabilitetsberäkningar.

Jag känner mig obehagligt berörd när personerna i Kommissionen på så vis förstör det internationella arbetet att förbättra sjösäkerheten.

Med vänlig hälsning (Anders Björkman)

Örn svarade aldrig på brevet och Analysgruppen utredde aldrig svenska myndigheters sjösäkerhetsarbete efter olyckan. När författaren presenterade sin bok 'Lies and Truths about the M/V Estonia Accident' vid en sammankomst arrangerad av FinansTidningen i Stockholm i början februari 1998 var Analysgruppen (Hanna Bogren) på plats. Författaren träffade sedan Analysgruppens tjänstemän och förklarade vikten av sjösäkerhetsaspekterna betonades i utredningen. Sjösäkerheten hade naturligtvis inte med den internationella haveriutredningens arbete och uppdrag att göra. Haveriutredningen behandlade bara olyckan (naturligvis var haveriutredningen 100% förfalskad m.h.a. manipulationer och uppfinningar) och inte vad svenska myndigheter gjort för att t.ex. förbättra sjösäkerheten 1995-1998. En sådan utredning om förbättrad sjösäkerhet borde ha gjorts av Analysgruppen myndighet för myndighet med start av Sjöfartsverket 1.37, SHK 1.38 och kommunikationsdepartementet 1.39.

Analysgruppen bortser från fakta

Men Analysgruppen struntade i saken - deras utredning handlade enbart om bärgning av omkomna och om svenska myndigheters beredskap att behandla anhöriga. Att fartyg kapsejsar blixtsnabbt med vatten på bildäck förträngde Analysgruppen. Därför fick de förvanska beskrivningen av Herald-of-Free-Enterprise-olyckan i sin delrapport (25) sid 186 1.1. Det är bevis att Analysgruppen visste att Estoniakommissionens olycksförlopp var förfalskat - och därför säkerligen bett regeringen om att inte behöva närmare bedöma den internationella haveriutredningens arbete och uppdrag. Så även Analysgruppen deltog aktivt i historieförfalskningen. Analysgruppens medlemmar var Peter Örn, ordförande, generalsekreterare i Röda Korset, Leni Björklund, VD för Spri, Christina Jutterström, fd chefredaktör, Conny Nordin, professor och hovpredikant och Stig Strömholm, förutvarande rektor för Uppsala universitet.

De har enbart följande att säga om t.ex. innehållet i denna bok - sid 243 i (25):

"Tvivel har yppats om hållbarheten i den förklaring av olycksorsaken som har getts av den internationella haverikommissionen. ... Förklaringen i den internationella haverikommissionens rapport ifrågasätts ... frågan dryftas i massmedia. Direktivens uttryckliga begränsning av uppdraget har av gruppen tolkats så att den inte ägt föranstalta om egna tekniska expertutredningar rörande orsaksförloppet. Gruppen har inte prövat trovärdigheten i olika utredningar och teorier, eftersom det inte ingår i direktiven. Analysgruppen kan för sin del endast fästa regeringens uppmärksamhet på att debatten om vad som orsakade Estonia's förlisning fortfarande pågår (november 1998)."

I Analysgruppens slutrapport (26) sid 139 'Lära av Estonia' har de bara följande att säga:

"Även återkommande debatter rörande haveriorsak och ansvarsfrågor genererar en ovisshet som påverkar inte bara det svenska samhället (april 1999)."

Slutsatsen är:

"Ovissheten kring Estonia har givit upphov till ett fortsatt och ibland förvärrat tillstånd, vad som kan kallas sekundär traumatisering, bland många anhöriga. Till denna sekundära traumatisering har även ovissheten rörande orsaks- och ansvarsfrågor bidragit."

Men trots denna sekundära traumatisering har Analysgruppen aldrig krävt att oklarheterna kring själva olyckan skall klargöras. Det är en klar men outtalad begäran från regeringen. Och några rekommendationer om bättre sjösäkerhet angavs aldrig av Analysgruppen. Stöd åt seriösa sjösäkerhetsforskare minskar säkert s.k. sekundär traumatisering. Men det har uteblivit.

---

80 I slutrapporten anger man att alarmet på estniska kom cirka kl. 01.20. Det troliga är att alarmet kom kl. 01.05 - strax efter slagsidan - så att JS sedan direkt kunde klättra upp till däck no. 7 från sin vattenfyllda hytt.

1.37 Index