Välkommen till ett kapitel ur e-boken Katastrofutredning. |
3.9 Kommissionens skadeuppskattning - gångjärnenEfter att sidolåsen hade dragits sönder enligt Kommissionen utan ett enda övertygande bevis, borde visiret ha hållits på plats av däcksgångjärnen och styrpyramiden/konen på förpiksdäcket. Emellertid var visirets lyftarmar förbunda med hydrauliken som lyfte visiret, och man får förmoda att hydrauliken kunde överföra vissa krafter till skrovet och dämpa rörelserna. Om hydrauliken inte hade dämpat visirets rotation kring gångjärnen, skulle visiret nu ha svängt upp och hamnat upp-och-ned på fördäcket (om gångjärnen hållit) och om vertikalkraften (totala energin!) var tillräcklig stor under hela lyftförloppet (som ju borde ha tagit flera sekunder). Och gångjärnen kunde ju överföra >350 ton vardera! Men en sådan jättekraft under lång tid var omöjlig - visiret var ju bara ett par meter under vattenytan 1-2 sekunder var 7-8 sekund och de yttre vågkrafterna var ju då mindre än visirets egenvikt, dvs visiret skulle inte ha rört sig! Varje gångjärn bestod av en axel som hölls på plats av fyra brickor svetsade på däck 4. Kring denna axel roterade visirlyftarmen vid öppning/stängning av visiret 3.3. Visirarmens gångjärnsdelar bestod av två 25 mm tjocka sidoplåtar med insvetsade rörbussningar som omfamnade axeln. Efter olyckan kan man konstatera att de fyra sidoplåtarna i visirarmarna har dragits itu vid bussningarna av en framåt riktad kraft. Hur detta gått till kan Kommissionen ej förklara. Troligtvis drogs visirarmarna itu vid gångjärnen under vatten efter olyckan för att få loss visiret. Det är naturligvis obevisat att visiret svängde upp och ned redan i övervattensläge som en del av det påhittade olycksförloppet - det vilade ju hela tiden, pga sin egen vikt, på förpiksdäcket i styrkonen och på stävstödet. Kommissionen hävdar dock i slutrapporten (5) att visiret svängde upp och ned kring gångjärnen, när stora vågkrafter på utsidan lyfte visiret kl. 01.02-01.12 (flera gånger under tio minuter!), och att det var massa oväsen - buller, när visiret slog ner på förpiksdäcket, då visirets undersida bucklades. Att vatten skulle komma in under och i visiret och dämpa och hindra rörelsen neråt och uppåt har aldrig utretts. Vi får inte glömma 3.7 att enligt Kommissionen fanns det sprickor i gångjärnen som uppkommit genom 'normal drift'. Att dessa spruckna gångjärn höll under 10 minuter är anmärkningsvärt. Utom tvivel? På sid 175 i slutrapporten (5) skriver Kommissionen att 'det är ställt utom tvivel att ljuden orsakades av visirets rörelser och slag mot förpiksdäcket', och att 'vittnen från åtskilliga platser ombord ... hörde upprepat metalliskt buller från bogområdet under en period av 10 minuter med början strax efter klockan ett'. Påståendena är naturligtvis ren desinformation, eftersom Kommissionens expert Schager i sina sammanfattningar 1995 2.1 aldrig konstaterade att 'vittnen från åtskilliga platser ombord hörde upprepat metalliskt buller från fören under en period av 10 minuter med början strax efter klockan ett'. Schager gick igenom alla vittnesmål och kunde inte hitta en uppgift om 10 minuters buller efter smällarna före den plötsliga slagsidan. Kommissionen hade redan meddelat att gångjärnen gick sönder genom en momentan överbelastning, eller genom dragning/böjning 3.7 och det måste alltså ha skett 10 minuter efter att visirlåsen brast. Men varför brast gångjärnen överhuvudtaget? Om de höll under 10 minuter, kunde de ju hålla ännu längre? Och som visas nedan bromsades visiret av sin egen lyfthydraulik vid den påstått uppkomna situationen. Förpiksdäcket är helt oskadat. Fig. 8.1 i (5) säger vidare att det är slagskador på förpiksdäckets styrbordssida, men dessa är inte dokumenterade någonstans. Slutrapporten (5) sid 121 säger att "Slagskador noterades på bordläggningskanterna runt förpiksdäcket", men dessa syns ej på videofilmerna. Här har vi svart på vitt att Kommissionen förvanskade, t.ex. AEs och RS och alla andras vittnesmål till betydelselöshet 2.12. Säg att visiret stötte mot förpiksdäcket mellan kl. 01.02-01.12. Enligt 2.2 och enligt AEs och RS vittnesmål, så var 'Estonia' på väg att sjunka då! Läser man alla 'detaljerade' vittnesmål i kapitel 6 i slutrapporten (5), är det svårt att förstå hur Kommissionen 'utom tvivel' konstaterade upprepade metalliska stötar från fören, när mycket få överlevande uppfattade dem. AE hörde två smällar strax före kl. 01.00 och trodde att en lastbil var lös och strax därefter krängde 'Estonia'. RS hörde smällarna strax innan kl. 01.00 (svensk midnatt) och sedan uppstod slagsidan. Men för att Kommissionens olycksförlopp skall 'passa' krävs det ordentlig fördröjning mellan de första smällarna, när låsen gick sönder, och sedan att gångjärnen gick av och sedan förlust av visiret med rampens utdragande som följd, eftersom Linde först skall återvända till bryggan från bildäck och sedan lämna bryggan och gå ner till receptionen. Kommissionen hävdar att visiret stötte mot förpiksdäcket mellan kl. 01.02-01.12. Det intressanta är att förpiksdäcket är helt oskadat. Det finns inte en enda skada på förpiksdäcket. Ett foto i slutrapporten visar det skadade Atlantlåset, som sitter på det oskadade förpiksdäcket - förpiksdäcket är plant och intakt! Den enda del som är skadad är tydligen styrpyramiden, när stål-mot-stål-kontakt uppstod när visirets stävskena/stöd brast. När sedan visirets botten var deformerad skulle gångjärnsarmarna ha tryckt mot överbyggnaden övre däck 4 och genom hävstångseffekt skulle gångjärnen ha brustit. Slutrapporten säger att varje gångjärns brottkraft var 350 ton. Hur ett 55 tons visir genom hävstångsverkan över ett svagt backdäck kunde knäcka två gångjärn är oklart. Och Kommissionen säger i delrapporten (16) att gångjärnen drogs sönder av en dragkraft riktad föröver. Men hur kunde en sådan kraft uppstå?
Under dessa betingelser - totalt förvirrade - skulle inga lås gå sönder och naturligtvis var det alltid (icke kritisk) kompression i gångjärnen, även efter låsen brusit - så hur kunde de dras sönder av P2? En användbar idiot För att få svar frågade författaren Klaus Rahka, finsk expert 1.5 och användbar idiot som kan bra svenska. Följande e-mail-diskussion utspelade sig 7-8 november 1999, efter att KR plötsligt hade meddelat att gångjärnen gått sönder av en tvärbelastning - skjuvning: ... När däcksgångjärnen brutits av (hur vet vi alltså inte 3.7) och när lyfthydrauliken hade ryckts loss (hur vet vi inte heller), hävdar Kommissionen att visiret nu rörde sig framåt 120 mm - väderdäcksplåten revs eller skars upp 120 mm av lyfthydraulikens övre fästen, som sedan stötte mot en däcksbalk (spant 159). "Flera vågsmällar - två eller fyra - lyfte upp visiret 1.4 meter - den vertikala lyftkraften var större än visirets vikt" (se sid 181 i slutrapporten).111 Visirets lösa hydrauliska lyftarmar åt sig (sic) då, enligt Kommissionen, igenom denna däcksbalk - och visirets topp vilade sedan mot den inre, låsta rampen. Klockan var nu enligt Kommissionen cirka 01.08-01.12 och rampen var på väg att brytas upp. Inget vatten hade ännu hunnit läcka in på bildäcket - ingen slagsida! Rampen var fortfarande låst och tät! Kommissionen hävdar att, bortsett från konstiga metalliska ljud - buller - som noterats ombord under tio minuter, allt var normalt ombord, utom att Linde några minuter tidigare hade kanske sänts ner för att kolla om rampen och visiret var på plats 1.1, men han fastnade vid receptionen i fem minuter och kom aldrig till bildäcket. Det var fortfarande full fart framåt - ingen hade tänkt på att sänka 'Estonia's fart. Flera personer har sedan 1998 observerat att det inte finns några skrapmärken på babords och styrbords lyfthydrauliks övre fästen och deras framsidor - hur kunde dessa fästen ha skurit upp fördäcket och ätit sig genom en däcksbalk, utan att målarfärgen hade skrapats bort? Några bilder av den avskurna däcksbalken finns ej heller i slutrapporten (5). Frågan kvarstår även om balken verkligen skars itu, vilket utreds i nästa kapitel. --- 110 Den enda (?) möjligheten att gångjärnen drogs sönder av en framåtriktad kraft är att det var en explosion mellan visir och ramp - visiret trycks då framåt och gångjärnen dras sönder. Visiret slog aldrig emot förpiksdäcket som ju är oskadat. 111 Hur Kommissionen vet att två eller fyra vågsmällar lyfte visiret exakt 1.4 meter är oklart - skador på visiret skulle utvisa detta. Och om det vattenfyllda visiret, vikt >150 ton, lyftes upp 1.4 meter skulle det faktiskt ha kunnat 'hoppa' över rampen. Men hela beskrivningen är tydligen bara påhittad av Kommissionen.
|