3.8 Kommissionens skadeuppskattning - sidolåsen
När Atlantlåset hade dragits sönder, som förslagits av Kommissionen, så skulle kraftöverföringen mellan visir och överbyggnad genast ändras, vilket Kommissione aldrig diskuterar i slutrapporten (5).
Slutrapporten (5) innehåller inga kraftberäkningar, där olika låspunkter har slagits ut.
Utan Atlantlås överförs en vertikalkraft på visiret till överbyggnaden enbart via sidolås och gångjärn (och som friktion i de vertikala tätningslisterna).
Det är lätt att visa att en vertikal yttre uppkraft P1 på visiret orsakad av vågor nu överförs som en horisontell reaktionskraft 0.42*P1 vid varje sidolås och gångjärn (om vi bortser från friktionen i tätningslisterna). Belastningen är en dragkraft i sidolåsen och en tryckkraft i visirets gångjärnsarm. Se figur 3.8 nedan.
|
Man ser att Atlantlåset inte behövdes, eftersom visiret hålls på plats av två sidolås och två gångjärn i totalt fyra, starka punkter. Visir byggdes så under 50- och 60-talen och det var enbart för att avbelasta och minska onödigt slitage i gångjärnen som Atlantlås senare installerades. Kommissionen hävdar (se kapitel 15.3 i slutrapporten (5)) att olyckan orsakades av ett för svagt botten/Atlantlås, men som framgår av fig. 3.8 t.h. behövdes det låset inte alls. Bottenlåset var bara extra förstärkning för att avbelasta gångjärnen. Om Atlantlåset gick sönder (kl. 00.55?) minskade(!) horisontalbelastningen i sidolåsen (från 0.625*P till 0.42*P1), men riktningen ändrades. P1 orsakar en dragbelastning i sidolåsen och Kommissionen hävdar i slutrapporten att ytterligare en stötkraft typ P1 (kl. 01.05) på visiret nu drog sönder sidolåsen, dvs visirets sidolåsöglor slets bort från visiret aktra plåtsida. Vi vet att sidolåsens visiröglor sannolikt slets bort från visiret - men inte hur och när. |
|
Den tyska expertgruppen hävdade länge att sidoöglorna revs bort, när visiret tippade framåt/nedåt och roterade kring det oskadade Atlantlåset. Denna uppgift har ej utretts av Kommissionen. Senare, 1999, hävdar tyskarna 3.18 att en sprängladdning mellan visir och ramp blåste bort visiret. Allt är naturligtvis bara trams. Visiret satt sannolikt kvar när 'Estonia' sjönk!
Styrbords manuella lås var stängt
|
|
Man kan lätt konstatera genom att studera visiret att visirlåsskadorna babord och styrbord har olika karaktär. Babord (bild t.v.) har tydligen öglans infästning ryckts ur plåten (vilket orsakat ett rektangulärt hål). Hålkanten var inte rostig. Den manuella låskroken under öglan är ihoptryckt i sidled och har ej använts. På styrbords sida saknas naturligtvis låsöglan, men plåten är även uppriven vid sidan om. Hålkanterna är rostiga, dvs en gammal skada. Den manuella låskroken har rivits sönder neråt/utåt och deformerats vertikalt. Anledningen är att styrbords manuella lås var i låst läge, när visiret avlägsnades. Då drog låsbulten/muttern sönder styrbords manuella låskrok. Kommissionen hävdar att de manuella låsen aldrig användes, men skadorna på styrbords manuella låskrok är entydiga. De kan enbart ha orsakats om låset användes vid olyckan och om visiret satt kvar. |
|
Författarens ursprungliga uppfattningen var att sidolåsens visiröglor slogs av i sidled och sedan drogs loss, vilket ej har utretts av Kommissionen. Tyvärr bärgade man inte visiröglorna, så att det kunde bekräftas genom att t.ex. studera skrapmärken på babords sida av öglorna. Numera anser författaren att styrbords skador uppstått när visiret, fortfarande delvis fäst vid överbyggnaden, sprängdes loss under vatten - efter olyckan.
Flera vågkrafter krävs för olyckan
Oavsett detta kan man konstatera att Atlantlåset och sidolåsen knappast kan ha skadats av en och samma uppåtriktade vågstötkraft. Det behövs två ordentliga vågstötkrafter, P och P1, efter varandra och det finns ju, faktiskt många vittnesuppgifter 2.1 om två smällar strax före kl. 01.00. Men dessa smällar kan knappast förbindas med att visirlåsen gick sönder, eftersom strax efter smällarna krängde fartyget plötsligt >30° åt styrbord för att sedan räta upp sig och det hade aldrig skett med vatten i överbyggnaden. Hur kunde sidolåsen gå sönder? När diskuterade Kommissionen det?
Först vid det nionde Kommissionsmötet i Helsingfors den 31 januari och 1 februari 1996 (akt A162*) meddelade den finska delegationen att man gjort fullskaletest av sidolåsen och uppmätt en dragbrottslast på 214.5 ton för ett lås! Enligt beräkningen ovan krävdes det då en yttre uppåtriktad belastning på P1 >500 ton för att dra sönder dem. För att Kommissionens uttalanden från 1994 och i slutrapporten från 1997 skall vara rätt, krävs nu alltså att först en kraftig vågsmäll P - 360 ton - skadade Atlantlåset och sedan ytterligare en vågsmäll P1 - >500 ton - skadade sidolåsen. Enligt Kommissionen kunde det ha varit upp till tio minuter mellan smällarna - först en smäll kl. 00.55, sedan en smäll kl. 01.05 utan att besättningen reagerade.
Babords avslitna sidovisirlås på vraket filmades tydligen den 2 oktober 1994 (se fig. 8.17 i (5)). Men styrbords avslitna sidovisirlås filmades sannolikt inte den 2 oktober (sannolikt beroende på att visiret hängde kvar där och om det filmades, klipptes den delen bort i filmen). Först den 9 oktober 1994 filmades officiellt styrbords visirlås - se fig. 8.18 i (5) på 67.6 meters djup. Det visar att Kommissionen/Karppinen naturligtvis besiktigade styrbords frontskott den 9 oktober 1994. Ovanför styrbords sidolås filmade tjeckiska dykare i augusti 2000 ett stort hål, sannolikt orsakat medelst sprängning 3.10. Men av okända skäl rapporterar inte slutrapporten (5) om denna skada. Fig. 8.18 i (5) är skarpt beskuren för att inte visa sprängskadan strax ovanför!
Även med skadade botten- och sidolås borde visiret sitta kvar, fasthållet av gångjärn och lyfthydraulik. Det visste Kommissionen som tvingas meddela att, för att fartyget sedan skulle börja kränga, skulle en massa andra saker gått sönder - pga nya vågkrafter;
först visirgångjärnen (brottslast >350 ton per enhet),sedan visirhydrauliken,
väderdäcksplåten,
däcksbalken styrbord och babord (spant 159) (kräver en framåtriktad kraft >150 ton) och
främre skottet framför spant 159,
och till sist skulle hela rampen slitas upp (två krokar, fyra lås och lyfthydraulik) och
vatten fylla överbyggnaden, då krängning skulle ha startat. Allt skulle ha skett utan att besättningen märkte något!
Uppräkningen av påstådda, men fullständigt obevisade, skador fortsätter alltså.
---