3.14 Visirets verkliga skick - skadat!
Enligt Kommissionen (5) var visiret i utmärkt orginalskick utan några modifikationer under 14 år och utan slitage. I kapitel 13.2.3 i slutrapporten (5) - Bogvisirets och rampinstallationens skick - beskrivs bara ett par småfel. Enligt den tyska expertgruppens rapport (24) som redan hade meddelats i brev till Kommissionen den 14 augusti 1995 (akt B104** och B122** ) var visirets underhåll eftersatt. Slutrapporten (5) nämner inte följande utsagor av den tyska expertgruppen:
Förstävsskenan, som normalt skulle överföra 80% av visirets vikt till skrovet i stängt läge, var skadad och visiret vilade direkt på förpiksdäckets styrkon, som var deformerad.
Tätningspackningen av gummi hade inte förnyats när den slitits ut och visiret läckte. Tätningens förmåga att dämpa rörelser hade förlorats och det innebar att visiret vibrerade och skramlade mellan de glappa låsen. (Tyskarna påpekar inte att detta innebar att hela kraftöverföringen mellan visir och skrov förändrades, dvs att belastningen på låsen minskade och ökade på gångjärnen. Tyskarna hade tidigare meddelat att varje kontaktpunkt - tre lås och två gångjärn - skulle överföra 100 ton, men det var en felaktig efterkonstruktion av konstruktionsarbetet. Ingen vet hur visirlåsens belastning uppskattades av varvet när skeppet byggdes 1980 - förf. anm).
Allvarliga skrovskador hade orsakats visiret genom gång i is under vintern 1993/4. Resultatet var att visirets geometri hade ändrats och att det var dålig passning överallt. Visiret hade tryckts från babord åt styrbord. Det borde ju ha inneburit att låsen inte passade - de hade en tolerans på < 10 millimeter.
Däcksgångjärnen hade modifierats. Tyskarna visade att lagren hade ersatts på så vis att hela styrkan i gångjärnet hade minskat drastiskt. Emellertid, som visas i 3.3, utsattes gångjärnen för den största belastningen, när visiret öppnades och stängdes, och det hade ju gått bra i Tallinn, före olycksresan började. Därför är det oklart hur mycket styrkan i gångjärnen minskat. Det är vidare helt klart att gångjärnen inte kunde överföra sidokrafter, utan att gångjärnen drogs itu, och det var ju det som skedde. Tyskarna i (24) säger att visiret slogs av när 'Estonia' hade slagsida 3.18. Eftersom däcksgångjärnen modifierats utan att klassen (BV) informerats ansåg tyskarna att fartyget inte kunde anses vara klassat.
Atlantlåset hade förnyats och installerats i ett annat läge redan 1981/2 och då hade svetsen mellan bussningar och brickor reducerats från 8 till 3 mm. Låset hade också reparerats med dålig svetsning och styrkan hade reducerats
... (X ... has cut off the upper parts of the three steel lugs holding the bolt ... bushings ... After having removed these parts he has welded the bolt ... bushing into positions, fitting ... the changed position of the visor lug...) ,
dvs tyskarna skriver att
'X … har skurit av den övre delen av brickorna som håller låsbults … bussningarna (hylsorna) … Efter att ha tagit bort dessa delar har han svetsat låsbults … bussningarna (hylsorna) i ett läge som passade … visiröglans nya läge …'
Visiröglan hade också förstorats för att passa låsbulten, etc. Slutrapporten nämner inte det alls. Tyskarna hävdar att låset ändrats och Kommissionen säger att låset var orginal och i utmärkt skick, även om bilder i (5) visar hur Atlantlåsögat tänjts ut och slitits under årens lopp, t.ex. fig 8.10 i (5).
Atlantlåsets hydraulik fungerade inte, utan låsbulten fick hamras in och ut ur låset. Visirets insida var fullt av hydraulolja.
Sidolåsen hade ett glapp på 10 mm och tyskarna antar att de inte längre var orginal. Sidolåsen bärgades ej för undersökning.
Senare har tyskarna meddelat att visiret inte gick att låsa utan helt enkelt hölls på plats av hydrauliken och visirets egen vikt.
---