3.13 Den tyska expertgruppen
Redan 1994 antydde Kommissionen att olyckan hade orsakats av ett 'konstruktionsfel', som ett tyskt skeppsvarv i Papenburg skulle ha varit ansvarigt för 1979. Det tyska varvet har officiellt aldrig besvarat anklagelsen utan lät istället 1995 sina advokater utse en oberoende expertgrupp, som skulle dels kontrollera och verifiera Kommissionens utredning, dels själv utreda olyckan. Kommissionens alla kontakter med 'varvet' har sedan skett genom varvets advokater och denna expertgrupp som leddes av sjökapten Werner, Hummel, Hamburg. Werner Hummel och författaren har gemensamt att ha arbetat för samma haveriutredningsbolag, Scandinavian Underwriters Agency i Rotterdam och Hamburg, men vid olika tidpunkter under 1978-1988, där vi båda lärt oss grunderna för korrekt sjöhaveriutredning. Estoniaolyckan har sedan sammanfört oss vid ett antal tillfällen 1996-2000.
Det tyska varvet reagerade utmärkt 1994. Beskylls man, som Alfred Dreyfus 1894 - 100 år tidigare, för att ha begått ett brott som man inte haft med att göra, måste man försvara sig. Riktas anklagelserna från statliga myndigheter hjälper det knappast med i sin tur anklaga dessa statliga myndigheter för fel i sin verksamhet, som naturligtvis påverkas av, t.ex. politiska hänsyn.
Ingen är så utlämnad som en individ som oskyldigt anklagas av statliga myndigheter eller en utländsk regering. Den enda lösningen för individen är att använda sig av de bästa utomstående experter som finns tillgängliga och granska alla de av staten eller av staterna framlagda anklagelseskrifterna och visa vad de är värda, dvs de är lögnaktiga. Och sedan vänta!
Den tyska expertgruppen har gjort ett utmärkt jobb dels att utreda (24) visirets och innerrampens verkliga skick vid olyckstillfället, dels dokumentera vad som verkligen tycks ha hänt ombord genom att intervjua överlevande. När detta skrivs, så har tyskarnas slutrapport ännu ej publicerats.122
Tyskt grundläggande fel
Den tyska expertgruppen gjorde samma fel som Kommissionen, dvs man trodde att vatten ovanpå bildäcket skulle ha sänkt 'Estonia' utan att tippa henne upp och ned, och att visiret spelade en viktig roll i hela olycksförloppet.
Tyskarna - Hummel - insåg tydligen ej 1995-1998 att visirets roll bara var skickligt påhittad av Kommissionen, uppbackad av Estlands, Finlands och Sveriges statliga s.k. sjösäkerhetsexpertis. Inte ens de tyska statliga sjöfartsmyndigheterna hjälpte tyskarna. De tyska myndigheterna hamnade i en konstig mellanställning - skulle de stödja sina estniska, svenska och finska kollegor, som hävdade att att rorofärjor inte slog runt med vatten på bildäck utan sjönk, eller skulle de stödja sina landsmän som byggt färjan?
Die Schiffssicherheitsabteilung hos See-Berufsgenossenschaft (SBG) teg. Anledningen var mycket enkel - SBG hade, med Danmarks goda minne, godkänt flera färjor, som seglade mellan Tyskland och Danmark, vars visir läckte som ett såll, som saknade kollisionsskott eller en dörr innanför visiret, och som saknade livräddningsutrustning under dävertar för alla ombord. SBG menade (korrekt?) att det inte fanns anledning att tillämpa SOLAS i skyddade, grunda vatten mellan Tyskland och Danmark, precis som de svenska och finska myndigheterna resonerade för trafik mellan Sverige och Finland. SBG's rykte att upprätthålla sjösäkerheten i Tyskland är katastrofalt dåligt.123 SBG teg.
Kommissionen samarbetade aldrig varken med den tyska expertgruppen eller SBG - de fick inte vara med i Kommissionen 1.5.
När tyskarna sedan gav uppgifter till Kommissionen i augusti 1995 och januari 1996, fick de inga svar 1.19, 1.22, 1.44. Och när tyskarna klagade, så antydde Kommissionen att de var 'dåliga förlorare', som försvarade en sjuk sak - det dåliga visiret byggt av varvet.
Men tyskarna har meddelat att deras 'slutrapport' inte är klar (när detta skrives). Enligt uppgift kommer tyskarna att publicera 1 000 sidor med utredningar på CDRom under år 2000. Tyskarnas tidigare observationer om 'Estonia' kan sammanfattas enligt i nästa kapitel (men se också 3.18 om sprängladdningar).
---
122 Den 11 november 1999 arbetade tyska expertgruppen på version 7 av sin slutrapport. Publiceringsdatum är ej beslutad - kanske januari 2000. Att olika versioner utarbetas innebär att hela tiden nya faktauppgifter kommer in, gamla faktauppgifter avförs som felaktiga, och att slutsatser får omarbetas etc. och att man långsamt närmar sig sanningen. Den 27 december 1999 meddelade Svensk Sjöfartstidning att
"Sprängladdningar och dåligt underhåll sänkte Estonia. Den tyska expertgrupp som Estonias byggnadsvarv Meyer Werft tillsatt hävdar i sin slutrapport att ett antal mindre sprängladdningar var en bidragande orsak till förlisningen, enligt Lloyd´s List. En odetonerad laddning skall finnas på en tidig videoupptagning från vraket, men inte på filmer tagna senare.Den största anledningen till katastrofen är dock det bristande underhållet enligt gruppen som hävdar att upp mot 150 ton vatten regelbundet rann in på bildäck vid dåligt väder. Besättningen skall vid sådana tillfällen ha öppnat styrbords akterramp för att släppa ut vattnet. Detta skall också ha gjorts vid olyckstillfället. Akterrampen kom då att ha lämnats öppen, vilket enligt gruppen förklarar varför Estonia sjönk med aktern först".
Appendix 5. Tyskarnas rapport inlämnades till Stockholms Tingsrätt 991230. Tillägg 15 juli 2000: Den tyska slutrapporten finns att läsa vidhttp://www.estoniaferrydisaster.net .
123 Ytterligare bevis är att brev som författaren sänt dem aldrig besvarats, etc.