'Det är som de tror vi lever i en isolerad liten värld. Det är för dem som om inget har hänt i världen, som om Estonia inte hänt, som 11 september inte hänt, som Anna Lindh-mordet inte hänt. Alla andra talar om samarbete mot terror, även militärt. Men inte i Sverige. Det är oklokt att avstå från möjligheten att använda SSG (Särskilda SkyddsGruppen) mot terrorister.'
Johan Hederstedt, överbefälhavare, 21 november 2003, TT
4.3 Obesvarade frågor sett ur nytt perspektiv. Var hittades visiret? Hur kunde visiret trilla av om rampen var stängd?
Det finns alltså många oförklarade frågor kring Estoniaolyckan.
Eftersom olyckan i slutändan orsakades av människor, är det viktigt att veta svaren. Det är ett viktigt moment i läkeprocessen hos anhöriga och överlevande. Att Kommissionen spred desinformation är fastslaget i del 1 för att dölja den verkliga olycksorsaken, brott, t.ex.. Regeringen vill därför inte utreda nya fakta, inte ens göra en sammanfattning av det som Kommissionen aldrig utredde. Det finns idag många uppgifter som aldrig beaktades av Estoniautredningen och Analysgruppen eller som är totalt motsägelsefulla. Det finns därför anledning att reexaminera alla nya fakta som presenterats i denna boks delar 2 och 3 ur nya perspektiv.
En naturlig fråga är -
Hur kunde visiret trilla av om rampen aldrig var öppen?
Hur kunde visiret hoppa över den stängda rampen och sjunka 1 570 meter väster om vraket? Sprängdes det loss under vatten efter olyckan? Är det möjligt att visirets position är felaktig och att visiret hittades vid vraket. Nedan följer ett försök till svar med litet kortfattad repetition av uppgifter ur tidigare delar och punkter:-
Samma dag som 'Estonia' sjönk den 28 september 1994 beslöt man utnämna en internationell kommission att utreda olyckan 1.5. Vraket lokaliserades med ekolod/sonar två dagar senare den 30 september av finska fartyget 'Suunta' och den 2 oktober undersöktes vraket med en ROV kamera från finska oljebekämpningsfartyget 'Halli' och visiret saknades enligt uppgift - det finns inga bevis för uppgiften - och man började ange visiret som olycksorsak.
När man fann och undersökte vraket den 30 september med sonar påträffade man enlig Dagens Nyheter ett stort föremål intill fören 1.4 Vad föremålet verkligen var har inte meddelats i slutrapporten 1997. Författaren antar här att Kommissionen faktiskt lokaliserade visiret hängande på vrakets överbyggnad. Den 5 oktober hittade man en massa andra 'fragment' och skrot vid sidan om, söder, öster om vraket, dvs man visste exakt var vraket fanns. Men korrekt position för vrak och fragment meddelades inte. I slutrapporten anges att 'fragmenten' skulle ha trillat av när 'Estonia' med stor slagsida girade 2 500 meter väster om vrakplatsen, vilket är ren fantasi! Där letade man aldrig den 5 oktober! Och 'Estonia' girade aldrig därborta. Ren lögn, alltså!
Falsk vrakposition
Mysteriet med visiret och fragmenten och skrotet inleds med att Kommissionen (Lehtola) den 2 oktober 1994 meddelade en felaktig position för vraket 1.14. En blå boj lades sedan ut vid denna felaktiga position. 'Fragment' och skrot hittades den 5 oktober - dessa rapporterades som sagt öster och söder om vraket. Anledningen var att den uppgivna vrakpositionen var falsk. Det stora föremålet vid fören försvinner sedan ur all diskussion.
Det finska fartyget 'Tursas' filmade vraket igen den 9 oktober 1994 - naturligtvis inte vid den felaktiga positionen - 'Tursas' måste helt enkelt ha känt till den riktiga positionen! 'Tursas' hittade också - under sökning efter visiret - en stålplåt som skulle ha fallit av och som indikerade färjans kurs under olycksförloppet. Var denna plåt hittades har aldrig angivits. Estniska fartyget 'EVA-200' var också ute och letade efter visiret.
Ingen position uppgiven för visiret
Den 18 oktober meddelade Kommissionen/Lehtola att finska bevakningsfartyget 'Tursas' lokaliserat visiret med ekolod 'en sjömil väster om vraket' 1.14. Man skyller den långa tiden att finna visiret på dåligt väder (och otur i sökandet) och att man bara letade österut, men med en spiralformad sökkurs från vraket borde visiret ha lokaliserats på en dag. Och man hade ju hittat fragment öster och söder om vraket redan 5 oktober, dvs visst hade man letat! Någon position för visiret angavs ej som troligvis befann sig just vid vraket.
I slutrapporten kapitel 12.5 första raden antyder Kommissionen att förekomsten av 'fragment' från 'Estonia', som hittades bl.a. den 5 oktober, bidrog till att fastställa fartygets manöver - babordsgir - mellan visir och vrakposition. Dessa 'fragment' borde alltså ha lokaliserats 2 500 meter väster om vraket - och visiret? - men där borta letade man ju inte. Alla uppgifter om 'fragment' är desinformation. 'Fragmenten' återges i en rad tidningsartiklar i bland annat Svenska Dagbladet, SvD. SvD den 8 okt:
"Enligt en finsk medlem i haverikommissionen hittade 'Tursas' … ett stort föremål mycket nära den rutt som 'Estonia' brukade följa ... Toumo Karppinen: ...det måste vara ganska nära 'Estonia'."
SvD den 9 okt:
"...Under sökandet med ekolod i området har föremål hittats på botten efter den väg 'Estonia' tagit. Enligt Olof Forssberg, ordförande för den svenska delen av haverikommissionen, är det sannolikt bland annat bogvisiret man hittat. Kari Lehtola: Vi har hittat skrot, men det är nog från andra delar av fartyget. Dessa delar berättar vilken kurs 'Estonia' hållit."145
SvD den 10 okt:
"Kari Lehtola avfärdar sin svenska kollegas, Olof Forssbergs, uppfattning att bogvisiret redan hittats vid de ekolodningar som företagits. Kari Lehtola: Metalldelar har hittats, men de är inte stora nog att vara bogvisiret."
TT den 11 okt:
"Kari Lehtola: Något bogvisir har inte hittats, men väl ett större metallföremål. Av arbetsmaterial från kommissionen framgår att metalldelen, förutom skrotet, var 5-7 x 10 meter och hade formen som överenstämde med visiret. Senare undersökningar, då delen filmats, visar att det "bara var en stålplåt"".
Den fanns i närheten av vraket.
Av ovan pressklipp får man intrycket att Forssberg hade uppfattat att man hade hittat visiret (vid vraket?), vilket Lehtola då var medveten om, men inte ville meddela pressen. Det är ganska otroligt att ingen i media undrat över dessa 'fragment' som sedan försvinner ur Estoniautredningen (utom i (5) kapitel 12.5 där fragmenten bevisar en babordsgir 2 500 meter väster om vraket (sic)) och vars detaljer och positioner aldrig redovisas i slutrapporten och som det inte finns några som helst bevis för. Filmen med 'stålplåten' har också försvunnit. Naturligtvis trillar inte 'skrot' eller stålplåtar av från ett fartyg som inte har krängt - allt är ju surrat. Allt tal om att 'fragment' hittades den 5 oktober söder eller öster om vraket, gjordes innan Kommissionen till slut påstod sig hitta visiret den 18 oktober 'en sjömil väster om vraket'. Det enda 'fragment' som verkar troligt är den stora 'stålplåten' intill vraket och författaren utgår i denna hypotetiska analys att det verkligen var visiret, och att det verkligen hittades vid vraket.
Visiret bärgas i hemlig operation
Visiret bärgades av svenska flottan i mitten av november 1994 och togs till Hangö, Finland, hängandes i finska isbrytaren/kranfartyget 'Nordica's väldiga kran. 'Nordica' stod under svenskt marinbefäl när man bârgade visiret! Svenska HMS 'Furusund' hade veckan tidigare, 10-11 november, ånyo lokaliserat och filmat visiret med ROV, så att ett ordentligt lyftok kunde tillverkas. 'Furusund' visste naturligtvis visirets rätta position, men av okänd anledning har 'Furusund' ej meddelat sin position, när hon filmade visiret. Inget civilt bolag fick tillfälle att erbjuda sina tjänster att bärga visiret. Av okänd anledning skulle visiret bärgas i en svensk, hemlig militär operation! En anledning kunde ju ha varit att just svenska flottan sprängt loss visiret från 'Estonia' under vatten, efter olyckan.
Eftersom visiret befann sig i närheten av vraket när det bärgades, befann sig alltså 'Nordica' nästan över vraket vid bärgningen. Emellertid - som framgår ovan - hade Kommissionen lagt ut en blå boj över den påhittade vrakpositionen, vilket gjorde att personalen på isbrytaren/kranfartyget fick intryck av att befinna sig 'en sjömil väster om vraket'. De kunde ju se 'vrakbojen' guppa nordost om 'Nordica'. Men inte ens efter att man hade bärgat visiret angav Kommissionen dess eller vrakets positioner! Visirets position publicerades senare. Kontroll av 'Nordica's loggbok visar att 'Nordica's position vid bärgningen av visiret ej överensstämmer med visirets (eller vrakets) uppgivna position i (5). 'Furusund's loggbok borde också kontrolleras.
Den 2-4 december dök man på vraket. Dykpråmen 'Semi I' gick först till den felaktiga vrakpositionen 1.14 och 1.16 - om bojen då låg kvar är oklart - troligtvis gjorde den det - och man fick enligt uppgift leta en halv dag efter vraket tills man hittade det 2 112 meter i sydväst. Vem som tipsade kaptenen på dykpråmen var han skulle leta efter vraket är oklart. Kanske var det Stenström eller Karppinen som befann sig på pråmen.
Visirets position meddelades till Kommissionen den 9 december 1994 till omkr. N59°22',97, E21°39',33 ± 100 meter. Det skedde i ett meddelande från svenska Kustartilleriet till Kommissionen. Man hade tagit positionen av en röd boj (?) som enligt uppgift hade lagts ut, där visiret hade bärgats.
Det är en konstig förklaring eftersom HMS 'Furusund' hade filmat visiret med ROV 10-11 november och visste exakt var det befann sig - troligtvis vid vraket - och ej nämner en röd boj.
Visirpositionen ovan kunde ju inte ha uppmätts av 'Nordica', som ju sannolikt befann sig över vraket när visiret bärgades, men 'Nordica's uppgivna position vid visirbärgningen stämmer varken med visirets eller vrakets positioner.
Vraket, som filmades första gången den 2 oktober 1994, rapporterades då i position N59°23'54.60" (N59°23.9'), E21°42'10.20" (E21°42.2'), vilket inte är en sjömil (1 852 m) öster om visiret utan betydligt mera. Det är den falska vrakpositionen med blå boj, där man först försökte dyka 2 december 1994.
Positionen ändrades senare - när är oklart, troligtvis sent december 1994 - av Kommissionen, till en 'as found' (sic - funnen av vem?) position vid N59°22'56.13", E21°41'00.98", vilket är just1 570 meter öster om visirets påstådda position. Denna senare vrakposition är troligtvis korrekt, eftersom den ligger i centrum för den dykförbudszon som 1995 bestämdes för att skydda gravfriden vid 'Estonia'. Det är som sagt 1.14 2 112 meter mellan de olika uppgivna vrakpositionerna. Vilka positioner som finska fartygen 'Suunta', 'Halli' och 'Tursas', svenska 'Furusund' och estniska 'EVA-200' uppgav när de fann vrak och visir och letade har aldrig meddelats men borde framgå av dessa fartygs loggböcker. Som naturligtvis inte finns tillgängliga i arkiven.
Desinformation i slutrapporten
Slutrapporten (5) beskriver vrakets lokalisering i kapitel 8.1 som följer:
"Arbetet med att lokalisera ESTONIA's vrak började den 29 september 1994, dagen efter olyckan. Det utfördes av det hydrografiska undersökningsfartyget SUUNTA som opereras av den finska sjöfartsstyrelsen.Vid sökningen användes en side-scan sonar och ett ekolodssystem ... Vraket hittades den 30 september, positionen fastställdes och platsen markerades med en boj. Vrakets position är N59°22.9', O21°41'... ",
dvs slutrapporten meddelar här att 'as found' positionen markerades med en boj den 30 september - inte ett ord om att den först uppgivna falska vrakpositionen markerades med en blå boj.
Slutrapporten meddelar alltså inte fyndet av det pyramidformade föremålet som ses under bogen på sonarbilderna publicerade 2000 - 1.14. Hur detta stora föremål - även i en annan position - kunde ha undgått en sonar under flera veckor är naturligtvis omöjligt.
Slutrapporten säger alltså inte att fel vrakposition cirkulerade under flera månader efter olyckan, och att bojen troligtvis lades ut där. Vidare ur (5) 8.1:
"Sonarbilderna (tagna 5 oktober av 'Tursas' - förf. anm.) indikerar också att det fanns vrakdelar (dvs 'fragmenten' - förf. anm.) inom ett område 100 till 350 meter väster om vraket".
Det var dessa delar som indikerade fartygets kurs - före eller efter olyckan? - men faktum är att fartyget enligt alla uppgifter aldrig passerade detta område och tidigare publicerade uppgifter sa att fragmenten hittades öster och söder om vraket och i 12.5 bevisar fragmenten babordsgiren 2 500 meter väster om vraket.. Vidare - kapitel 8.3 i slutrapporten:
"Visiret påträffades den 18 oktober på N59°23,0', 021°39.2' ... ".
Det sägs inte om en röd boj lades ut vid visirpositionen, eller vem som fastställde visir/bojpositionen ('Tursas' eller 'Furusund' eller svenska kustartilleriet?), och hur. Några bevis för positionerna finns varken i slutrapport eller Supplement.
Genom ovan beskrivna manipulation - historieförfalskning - av positionerna, som utfördes av fyra finska, ett svenskt och ett estniskt fartyg, lyckades tydligen Kommissionen med konststycket att skilja visiret från vraket på havsbotten. Och ingen bryr sig.
Börje Stenström
Det var troligtvis Börje Stenström som hittade på att man skulle lägga visiret 1 570 meter väster om vraket. Man kunde ju inte säga att det var öster om vraket där man hade letat tidigare. Stenström trodde att han kunde rekonstruera en möjlig manöver med en babordsgir, vilken skulle leda till att 'Estonia' hamnade på vrakpositionen efter att ha tappat visiret västerut. 'Herald of Free Enterprise', som kapsejsade utanför Zeebrügge efter att ha lämnat hamn med öppen bogport, gjorde nämligen också en oförklarad 150° babordsgir ett par hundra meter ur den muddrade farleden medan hon kapsejsade åt babord och hamnade på en sandbank med styrbordssidan över vatten efter ett par minuter. Det finns beskrivet i en rapport från Royal Institution of Naval Architcts från sent 1980-tal, London, som naturligtvis var tillgänglig för Kommissionen 1994 och som Stenström hänvisar till i intern kommunikation. Men den kapsejsningen tog bara två minuter och alla som var i babords hytter drunknade omedelbart! De i de stora salongerna hamnade i vatten instängda mellan fd väggar och tak, och de i styrbordshytterna klarade sig torrskodda, fast de var instängda. Det var aldrig tal om någon evakuering, etc. I garaget krossades de flesta fordonen.
Rykten
Kommissionen spred sedan rykten om att andrestyrman på 'Mariella' hade sett den kraftiga (babords?)giren kl. 01.17-01.20 eller senare - strax efter Mayday, men då låg ju 'Estonia' definitivt stilla enligt andra observatörer. Och enligt 'Mariella's styrmans vittnesmål såg han 'giren' precis innan 'Estonia' sjönk - kl. 01.36.
Allt blev därför en enda röra för Kommissionen - ingen besättningsman vittnade om en babordsgir efter att visiret skulle ha slagits av kl. 01.15 (tiden är ju påhittad! - en majoritet vittnade om slagsida kl. 01.02), och babordsgiren (se fig. 13.2 i slutrapporten i 1.9) var fysiskt omöjlig med babords roder och propeller över vattnet - skeppet hade ju kraftig styrbords slagsida. Tidsuppgifter vad som hände ombord stämde inte heller.
Alla assisterande fartyg såg nämligen 'Estonia' stilla i vattnet vid Maydays sändande kl. 01.25-01.30, nära där hon sjönk (den riktiga vrakpositionen) och ingen såg 'Estonia' vid den falska vrakpositionen. Och ingen hade naturligtvis sett babordsgiren.
Finsk radar på Utö plottade alla fartyg inklusive 'Estonia' vid olyckstillfället. Assisterande fartyg finns plottade av Utö och Utö radarstation uppgav att 'Estonia' sjönk kl. 01.48 vid en annan position en sjömil söderut, men 'Estonia's plott från Utö är försvunnen. Plotten visade naturligtvis att 'Estonia' varken passerade (den falska) visirpositionen eller girade kl. 01.16/7 utan helt enkelt sjönk vid vrakpositionen med visiret redan kl. 01.36. Anledningen varför Utöplotten försvann var att den bl.a. visade att 'Estonia' sjönk med visiret på och aldrig passerade den falska visirpositionen och att färjan girade betydligt tidigare än kl. 01.16/7 om nu en gir verkligen ägde rum?
Slutsatsen är att 'Estonia' förliste, pga läckage under vattenlinjen, och att Kommissionen valde att dölja detta faktum. Med vatten på bildäck hade hon slagit runt och flutit upp och ned. Vad som orsakade läckaget är icke utrett. Bomber och sprängladdning är osannolika men möjliga om fartyget utsattes för sabotage eller som villospår! Historien med visiret meddelades av Kommissionen för att förhindra att uppgifterna om läckaget utreddes. Hur och när och om visiret verkligen trillade av vraket och hur visirets och vrakets positioner bestämdes bör därför utredas på nytt.
Tyskarna anser numera att sprängladdningar gjorde att visiret lossnade, även om visiret inte trillade av förrän slagsidan var stor, och det innebär ju att visirets förlust inte kunde ha orsakat slagsidan. Det innebär att ett bortsprängt visir i överbyggnaden, när 'Estonia' ännu flöt, inte kan ha bidragit till olyckan. Det är mer troligt att visiret sprängdes loss under vatten. Eftersom svenska regeringen inte vill utreda alla dessa nya observationer och bevis, kan utredningen ske i privat regi. Den tyska utredningen kan vara en startpunkt och utredningen kan ske i ITF's sjösäkerhetskommittés regi, där Christer Lindvall, verkställande direktör i Sveriges Fartygsbefälsförening, är ordförande. Huvudsaken är att sanningen kommer fram. Det kan vara så enkelt att den falska olycksorsaken hittades på av Forssberg, som i andra sammanhang, som GD för SHK, hade publicerat haverirapporter med diskutabla olycksorsaker. Forssberg trodde, eftersom han redan hade lyckats dupera den svenska allmänheten med sina märkliga utredningar om olika buss- och flygolyckor, att han kunde dupera hela världen. Det hela är ganska tragiskt. Det är Katastrofutredning.
---
145 Enligt den absolut senaste uppgiften om 'fragmenten' given av Karppinen den 23 oktober 1999 i Glasgow hittades 'fragmenten' (debris) ett par hundra meter väster om vraket 300 meter (?) norr om den påstådda kursen som hölls innan slagsidan uppstod 2.26. Det innebär att fragmenten skulle antingen ha fallit av kl. 01.11-01.12, då fartyget var upprätt och 300 meter längre norrut, eller kl. 01.40-01.50, då fartyget hade >110 graders slagsida. Hur Kommissionen fann att fragmenten bevisade babordsgiren är oklart. Och fortfarande har Kommissionen ej meddelat vad 'fragmenten' bestod av.