1.6 Ändring i Kommissionen
Bara 30 minuter efter utnämnandet av Kommissionen meddelade Estlands utrikesministerium en rättelse (6). Indrek Tarand ersattes av Enn Neidre - Medlem - Sjökapten, Estonian Shipping Company.
Anledningen till denna första förändring i Kommissionen har aldrig meddelats. Kanske var Indrek Tarand en oförlitlig person som inte passade in i Kommissionen och som myglades bort direkt. Vad skulle egentligen en ständig sekreterare i Estlands utrikesdepartement göra i en teknisk utredning av en sjöolycka? Och vem var Enn Neidre?
Jo, han arbetade för rederiet som ägde 'Estonia' - han var alltså 100% jävig och borde inte ha accepterats som utredare, men det var han inte ensam om. Enn Neidre avgick senare och dog plötsligt 2001 utan att förklara sig? Enn Neidre ersattes av en estnisk polis som senare avgick och ersattes av en korrupt ingenjör. Vilken cirkus.. Typiskt svenskt. Man kunde senare förfalska allt, mha media.
1.7 Intressekonflikten
De svenska och finska medlemmarna var statstjänstemän, sjöfolk, lärare och konsulter, som tidigare hade varit med om haveriutredningar och inte hade något samröre med olycksfartyget. De representerade svenska och finska särintressen. Samma sak kan sägas om de estniska medlemmarna.
Andi Meister var, när haveriet skedde, politiskt ansvarig för sjösäkerheten i Estland och formellt chef för det statsägda Estonian Shipping Company (ESCO), som ägde färjan. Det var Meister som indirekt hade certifikerat och godkänt fartyget att segla över Östersjön utan livflottar under dävertar för alla ombord. Meister hade aldrig tidigare utrett ett sjöhaveri. Han var ren politiker, dock med högre juridisk utbildning från sovjettiden.
Uno Laur presenterades som verkställande direktör för haveriutredningsbyrån CMM30 och f.d. ESCO anställd och erfaren specialist i marina frågor, t.ex. som ombud i Estland för the London P&I club. Det sades inte att han var Enn Neidres företrädare hos ESCO, när fartyget inköptes. Det sades inte heller att var estniska presidentens personliga ombud i Kommissionen 3.18.
Enn Neidre var chef för Navigation Department hos ESCO och var säkerhetsrådgivare hos Estline och övervakade från land 'Estonia's besättning. Neidre hade alltså en unik position att kunna påverka de överlevande besättningsmännen. Neidre var medveten om att 'Estonia' dels saknade livräddningsutrustning under dävertar för alla ombord, dels seglade med öppna vattentäta dörrar och att det inte gick för alla ombord att torrskodda evakuera färjan i en nödsituation. Man hade ju inte ens övat den möjligheten. Neidre visste, som Hans Wermelin, att visiret var trasigt. Neidre hade heller aldrig tidigare utrett ett sjöhaveri. Han skulle undersöka sig själv. Neidre var naturligtvis på plats i Finland när de överlevande kom iland och talade med dem. Enn Neidre vet exakt vad som hände ombord vid olyckstillfället och det är inte vad som meddelats i slutrapporten (5).
Den estniske statsministern (eller presidenten?) hade utsett tre personer, som var eller varit ägare och/eller ansvariga för 'Estonia' och dess drift och säkerhet, för att undersöka ett haveri som drabbat samma skepp. De tre personerna var naturligtvis jäviga! Varför utsåg Estland dessa personer som olycksutredare? De finska och svenska medlemmarna och dess regeringar anmärkte inte på intressekonflikten hos de estniska medlemmarna. Det borde ju varit klart att de tre esterna inte skulle utreda en olycka, som kunde ha orsakats av inkompetens hos den egna personalen och dem själva. Därför kunde de tre esterna lätt bli manipulerade och det passade Sverige och Finland.
De tre observatörerna från Estlands, Finlands och Sveriges sjöfartsverk var också jäviga. De tre sjösfartsverken hade på olika sätt godkänt 'Estonia' som sjövärdig innan olyckan, en uppgift som de naturligtvis ville bekräfta. Sannolikt avvek deras kollegor från Danmarks och Norges sjöfartsverk från utredningen av denna orsak - de ville inte bli inblandade i en manipulerad haveriutredning.
Andra medlemmar i Kommissionen uppträdde konstigt.31 Under utredningens gång vägrade olika medlemmar konsekvent att vid olika sammanträffanden att ens diskutera utredningsuppgifter med författaren. Och under 'utredningens' förlopp försvann de flesta utredarna ur bilden 1.20. Alla finska och svenska utredare och experter har senare komprometterat sig - de vägrar konsekvent att förklara en enda oklarhet i slutrapporten (5).
Enn Neidre tvingades avgå 1996 och esrsattes av en säkerhetspolis! Som sedan fick avgå. Folk dog till höger och vänster och ... ingen reagerade. Min vän Börje Stenström dog sedan februari 1997. Jag tror han blev mördad; Ingen reagerade.
---
30 Consulting of Merchant Marine (CMM Ltd.), Gonsiori 30 - 4, 10128 Tallinn, Postal Address: P.O.Box 5055, EE 11002 Tallinn Tel: +372 (6)010722, 010723, 009740 Fax: +372(6)010722, E-Mail: cmm@online.ee , Out Of Hours: Capt. Uno Laur Mobile: 5015006
31 Så råkade författaren träffa Börje Stenström redan måndagen den 31 oktober 1994 hos IMO i London, där vi båda arbetade i en expertpanel om förbättrad oljetankersäkerhet. Jag gratulerade Stenström till hans (heders-)uppdrag i Kommissionen och frågade om han 1.15 hade gjort en stabilitetsberäkning för 'Estonia' med vatten ovanpå bildäck, som skulle utvisa att fartyget skulle ha slagit runt och flutit upp och ned. Stenström bleknade och sade att han var förhindrad att diskutera utredningen och att författaren 'inte förstod vad det handlade om'. Vi träffades sedan flera gånger under 1995/6 och varje gång var Stenström förtegen om utredningen. I oktober 1996 skrev Stenström till författaren och sade upp bekantskapen. Stenström avled sedan tidigt 1997. I ett annat sammanhang träffade författaren expert Huss i augusti 1997. Huss var helt ovillig att förklara varför 'Estonia' inte slog runt med vatten ovanpå bildäck och beskyllde författaren att vara 'konspiratorisk'. Forssberg skrev till författaren den 7 april 1997 att han inte tänkte diskutera utredningens slutsatser. Den diskussionen skulle föras av rapportens läsare, tyckte Forssberg.