'Det går inte att peka ut någon skyldig och bevisa att det begåtts något brott i samband med förlisningen. Det går inte att bevisa att någon i besättningen, vid rederiet, myndigheter eller vid varvet varit straffbart oaktsam. Det går inte att utreda hur besättningen agerade under olycksnatten. Såväl haverikommissionens slutrapport som det tyska varvets utredning är noggranna och seriösa, men ingen av dem utan varje tvivel kan klarlägga vad som verkligen orsakade haveriet. Underhållet av 'Estonia' har skötts utan anmärkningar från vare sig det svenska eller estniska rederiets sida.'
Chefsåklagare Tomas Lindstrand, DN 980218, om sin sekretessbelagda (sic) förundersökning som blir officell 2038
1.45 Rättsprocessen - 2-3 milliarder kronor att dela på
Estoniautredningen har aldrig prövats och kommer aldrig att prövas i svensk eller estnisk domstol.
Enligt TT 990927 skulle 'Estonia's förlisning granskas av svensk domstol under år 2000. Sex anhöriga hade stämt rederiet. Advokat Henning Sjöström trodde att samtliga anhöriga och överlevande kunde få ytterligare 2-3 milliarder kronor att dela på. De juridiska turerna var komplicerade. Många, som accepterade uppgörelsen med försäkringsbolaget Skuld och som därmed avsade sig rätten att processa mot rederiet, hade stämt varvet, klassällskapet BV och svenska sjöfartsverket i Paris. Den processen blev stoppad, pga stämningen mot rederiet i Stockholm inlämnad 1996.
Fem93 svenska anhöriga, företrädda av advokat Mats Wikner, Rättvik, valde att stämma rederierna Nordström & Thulin och Estline och deras ägare, företrädda av advokat J G Rudbeck, Stockholm - mål T 1253-96 i Stockholms Tingsrätt, avd. 4. En svensk anhörig, företrädd av advokat Henning Sjöström, Stockholm, valde att stämma varje styrelseledamot personligen, sammanlagt 19 personer - mål T 1241-96. De svarande företräds av advokaterna Jan Melander, Jörgen Almelöv, Lars-Olov Svensson och J G Rudbeck, alla Stockholm.
Beloppen de kärande kräver är små. Båda advokaterna understryker att det är sanningen om katastrofen de vill ha fram.
Grunden för processen är hela Estoniamaterialet, från polisförhören till haverikommissionens tekniska undersökningar. Sjöström hävdar enligt TT att det inte är något fel på haverikommissionens arbete (han har inte läst denna bok?) - däremot anser han att Kommissionens slutsatser är fel. Om de kärande vinner får det konsekvenser för alla anhöriga och överlevande enligt en klausul som garanterar dessa samma belopp som processen kan ge. Det innebär att totala skadeståndet kommer att bli 1 000 gånger större!
Advokat Sjöström är övertygad om att sanningen om förlisningen kommer fram under en rättegång.
'I korsförhörets renande eld kommer sanningen fram. Skall man komma någon vart så måste de människor som suttit och bestämt det ena eller andra, både experter och ledningarna för företagen, hamna under ed så vi kan pressa dem i förhör'.
Därför blev det aldrig en rättegång.
Nordström & Thulin, m.fl., företrädda av advokaterna Melander och Almelöv, hade i sin tur stämt klassällskapet Bureau Veritas och varvet Jos L Meyer Gmbh (regresstalan) - mål T 1272-96. Bureau Veritas företräds av advokat Bengt Åke Johnsson, Stockholm. Varvet företräds av advokat Henrik Gahmberg, Helsingfors.
Om rederiet, m.fl. förlorar, kommer de att i sin tur skylla på varvet.
Den 30 december 1999 inlämnades den tyska expertgruppens 3.13 slutrapport till tingsrätten, med begäran att den skulle vara konfidentiell, trots att den skulle offentligöras under 2000. Den läcktes dock till pressen Appendix 5.
Rättsprocessen skall tydligen bestämma vem som var ansvarig för olyckan. När 'Herald of Free Enterprise'-olyckan behandlades i engelsk domstol, befanns inte bara rederiet skyldigt, utan även individuellt ansvar hos rederipersonal och styrelse utdömdes. En berusad besättningsman hade underlåtit att stänga den förliga bogdörren, vilket befälet inte hade noterat. När man sedan avseglade med trim på fören, svallade bogvågen upp över bildäcket, varvid bildäcket översvämmades på ett par minuter. Resultatet var att färjan omedelbart kapsejsade och skulle ha slagit runt, om inte vattendjupet bara var 12 meter, dvs fartyget hamnade med sidan på havsbotten. Däckshuset vattenfylldes omedelbart och alla ombord var instängda i det halvt sjunkna fartyget, vilket dock innebar att inte alla ombord omkom.
Hade vattendjupet varit större - >25 meter - hade 'Herald of Free Enterprise' omedelbart slagit helt runt och flutit upp och ned. 'Estonia' fick som bekant plötslig slagsida och rätade sedan upp sig, så att minst 250-300 personer under 10-15 minuter lyckades ta sig ut. Sedan flöt 'Estonia' stabilt på sidan för att långsamt sjunka med aktern först. Hur exakt 'Estonia' sjönk har aldrig klarlagts. Tingsrätten i Stockholm kunde sedan aldrig klargöra hur det gick till?94
Hur sjönk Estonia 1994? 2008 ljög Chalmers Tekniska Högskola, SSPA Marine AB, University of Strathclyde och Safety at Sea, Co, Ltd, Glasgow ihop en annan historia ... betalda av svenska regeringen och Vinnova. Förlorarna är de stackars anhöriga.
---
93 Senare bara en eftersom fyra anhöriga tydligen inte hade råd att betala sina rättegångskostnader.
94 Den 22 februari 2000 beslöt Tingsrätten att de anhöriga saknar rätt till ersättning med hänsyn till innehållet i 198 § i 1891 års svenska Sjölag, dvs de anhöriga har ingen möjlighet att få reda på om redaren kan anses vara ansvarig för olyckan. Beslutet lär överklagas i Hovrätten. 198 § har följande lydelse: "Krav på ersättning för personskada eller försening för passagerare får framställas endast av passageraren eller dennes rättsinnehavare eller, vid dödsfall, den som har rätt till skadestånd enligt 5 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207)". Skadeståndslagen innehåller en rätt till ersättning vid dödsfall för begravningskostnader mm. Tingsrätten anser, bl.a. att endast den, som är underhållsberättigad enligt 5 kap. 2 § skadeståndslagen, är berättigad till skadestånd och att skadeståndet enbart gäller förlust av underhåll. De kärande ingår inte i den kretsen. Det tog alltså Tingsrätten fyra år att meddela att de kärande inte hade rätt att få reda på sanningen om 'Estonia' med hänvisning till att de saknade rätt till ersättning enligt 1891 års Sjölag. Under den tiden vilade processen i Paris, där ansvarsfrågan är ställd ur en annan synvinkel - kan Sjöfartsverket, Bureau Veritas eller varvet vara ansvariga för olyckan? Den frågan är ännu ej besvarad - processen i Paris fortsätter under 2001 och 2013, dvs har skjutits upp tills alla intresserade är döda.