|
|
|
|
|
Beausoleil 29 december 2000 Mona Sahlin, statsråd Cc Ulla-Britt Hagström (kd) Riksdagen, SE 100 12
Stockholm (via email) Estonia - SfV's yttrande 2000-12-15 Beteckning 0799-0036172 Sjöfartsverket har avgivit ett yttrande till Näringsdepartementet 2000-12-15 beteckning 0799-0038172 (handläggare Johan Franson) över bl.a. av Heiwa Co publicerade uppgifter om Estoniautredningen. Stabilitet med vatten på bildäck Sjöfartsinspektionen understryker 'att man i läckstabilitetssammanhang inte får räkna med en flytkraft i en överbyggnad på ett fartyg, om den inte är vattentät. Den är på färjor inte vattentät för där finns dörrar, som är lätta att öppna, där finns fönsterrutor som inte tål vattentryck etc. Det förhållandet att man inte får från säkerhetsmässiga utgångspunkter räkna med flytkraften i en överbyggnad utesluter emellertid inte att det faktiskt finns en sådan'. Och sedan säger man 'Det gör det och bl.a. därför är haverikommissionens beskrivning av haveriförloppet mycket trolig'. Kommissionen har meddelat i slutrapporten att 14 000 ton vatten forsade in i överbyggnaden (sic - däckshuset!) däck 4-5 på två minuter ca 19 minuter efter slagsidan. Det skulle ha inneburit att Estonia skulle ha slagit runt (och flutit upp och ned) enligt konventionella beräkningar som Heiwa Co använder - se https://heiwaco.tripod.com/punkt19.htm och https://heiwaco.tripod.com/punkt215.htm . Emellertid - Kommissionen hävdar att så ej är fallet, utan antyder - allt är mycket oklart beskrivet - att Estonia skulle ha flutit pga säg 14 000 ton flytkraft (luft) i överbyggnaden (sic - däckshuset) däck 6-9. Det är dock ej möjligt - överbyggnaden/däckshuset däck 6-9 är precis lika otät som överbyggnaden/däckshuset däck 4-5. Sjöfartsverkets påstående att det finns flytkraft i en överbyggnad/däckshus typ Estonia som skulle ha förhindrat kapsejsningen (med resultatet att Estonia skulle ha flutit upp och ned) saknar bevisat underlag. Rent teoretiskt är den enda flytkraften i en överbyggnad/däckshus typ Estonia volymen av själva materialet i överbyggnaden/däckshuset (<0,5% av hela volymen) - inte luften inne i den helt otäta överbyggnaden/däckshuset som utgör 99.5% av volymen. Vikten av överbyggnaden/däckshuset överstiger också flytkraften pga volymen av materialet - Arkimedes princip - dvs överbyggnaden/däckshuset skulle ha sjunkit om den inte satt fast ovanpå det vattentäta skrovet. Nu är ju överbyggnaden/däckshuset en del av hela fartyget och det är bl.a. överbyggandens/däckshusets vikt som kränger fartyget upp och ned. Sjöfartsverkets yttrande om fartygs stabilitet innebär en fara för sjösäkerheten. Sannolikt har dock Sjöfartsverkets egna stabilitetsexperter ej tillfrågats om saken. Vrakets och visirets positioner Sjöfartsverket säger vidare att det finns inget skäl för 'att särskilt kommentera Björkmans på ståenden om tidpunkter och positioner för återfinnandet av visiret och vraket. Det är en fråga som saknar betydelse för det förebyggande sjösäkerhetsarbetet.Verket vill emellertid erinra om vad som är sagt om vrakets position i den i december 1994 av verket framlagda rapporten med konsekvensanalys av ett beslut att omhänderta omkomna från Estonia. Den felaktiga positionsangivelsen från finska myndigheter, som endast hade den betydelsen för Sjöfartsverkets undersökning av Estonia i december 1994 att arbetet försenades några timmar, bör definitivt inte särskilt uppmärksammas i en seriös behandling av utredningen av Estoniakatastrofen'. Naturligtvis bör uppgifterna om vrakets och visirets positioner beskrivna på https://heiwaco.tripod.com/punkt114.htm och https://heiwaco.tripod.com/punkt116.htm uppmärksammas i en seriös behandling av en förnyad utredning av Estoniakatastrofen särskilt som Johan Franson själv var med och organiserade dykundersökningen av vraket i december 1994. Speciellt bör naturligtvis alla uppgifter om det 'pyramidformade' föremål som återfanns vid fartygets för redan den 30 september 1994 och som återges på en bild av vraket publicerad av Agnef våren 2000, och som gjorts av just Sjöfartsverket. Bilden visar klart ett 6-7 meter högt föremål vars bredd är ca 12 meter och längd är ca 10 meter precis vid fören. Konstigt nog varken rapporterade, undersökte eller filmade Johan Fransons dykare detta stora föremål vid de av Sjöfartverkets organiserade dykningarna i december 1994. Det är sannolikt att det 'pyramidformade' föremålet är just visiret som alltså återfanns vid vraket den 30 september 1994. Det var säkerligen anledningen till att en falsk vrakposition uppgavs ett par dagar senare. Och det är säkerligen anledningen till att också en falsk visirposition uppgavs 'en sjömil väster om vraket' den 18 oktober 1994. Sedan bärgade man visiret vid vraket i mitten av november 1994, så att sedan Johan Fransons dykare kunde undersöka vraket utan visir vid fören i december 1994. Men man glömde alltså att sudda bort 'pyramiden' från bilden av vraket gjord den 30 september 1994. De felaktiga vrak- och visirpositionerna har inneburit stora svårigheter att rekonstruera olycksförloppet och det av Kommissionen presenterade olycksförloppet är också helt orealistiskt - se https://heiwaco.tripod.com/punkt19.htm . Det innebär i sin tur att det internationella sjösäkerhetsarbetet drabbats negativt. Sjöfartsverkets opartiskhet och saklighet är idag starkt ifrågasatt och allmänhetens förtroende för Sjöfartsverket är litet. En utredning av alla nya uppgifter om Estoniautredningen är därför motiverad. Den bör ske i internationell regi utan Sjöfartsverket. Vänliga hälsningar Anders Björkman Till boken
Katastrofutrednings index (Naturligtvis har inget svar erhållits eller diarieförts av någon emottagare).
|
