|
Visiret på botten av anders.bjorkman@wanadoo.fr |
|
|
|
|
'The vessel was on the starboard side, i.e. the heel was about 90°, at about 01.30 hours (several witnesses) and continued to heel to starboard until she was, probably at about 01.40 hours, completely upside down with the stern deep down and the bow rising higher and higher. It has to be assumed that the visor fell off by gravity once the vessel had turned far enough, probably to 130°/140°, when the forepeak deck sticking in the visor bottom and also the bow ramp did not support the visor anymore. It has to be assumed that the foundation of the fully extended starboard actuator broke when becoming exposed to the full weight of the visor.' UPDATE to the INVESTIGATION REPORT ON THE CAPSIZING ON 28 SEPTEMBER 1994 IN THE BALTIC SEA OF THE RO-RO PASSENGER VESSEL MV E S T O N I A by the German 'Group of Experts' dated May 2000 and available in the Internet under www.estoniaferrydisaster.net since that time. THIS UPDATE COVERS THE TIME FROM JUNE 2000 - DECEMBER 2006
M/S "Estonia" sjönk i Östersjön den 28 September 1994 under mystiska omständigheter. Färjan transporterade ofta f.d. sovjetiskt krigsmaterial mellan Tallinn och Stockholm, ibland med svenska Försvarsmakten som uppdragsgivare enligt utredning 2005. Omedelbart, utan bevis, meddelade emellertid myndigheterna 1994 att färjans bogvisir hade orsakat olyckan. Det är numera sannolikt att visiret inte hade med olyckan att göra. Visiret togs helt enkelt bort från vraket under vatten av svenska Försvarsmakten efter olyckan - så att man kunde skylla olyckan på visiret. Det förklarar alla lögner och all falsk officiell information om förlisningen under 1994-2005. För att undertrycka sanningen kidnappdes många estniska besättningsmedlemmar av myndigheterna samma dag som olyckan ägde rum. Andra ur besättningen tvingades att ljuga om vad som hänt. All information förfalskades sedan att presentera den officiella bilden av olyckan. Här följer en kort historia om visiret på botten författad i Egypten januari 2002. Hur och var hamnade visiret där det uppges ha hamnat i Östersjön? Om det hade trillat av enligt utredarnas slutliga version, skulle M/S Estonia omedelbart ha slagit runt och flutit upp och ned med 2 000 ton vatten lastade i överbyggnaden. Så visiret trillade inte av! Vad hände verkligen? Enbart en organiserad konspiration kunde lyckas med att skylla olyckan på visiret. Intresserade läsare kan kontakta författaren anders.bjorkman@wanadoo.fr . Läs även boken Estoniabluffen! Estonia sjönk den 28 september 1994. Vraket lokaliserades den 30 september med sonar och ekolod och filmades med undervattenskamera den 2 oktober av finska flottan. Vad som senare visade sig vara en falsk vrakposition meddelades direkt av den finske chefsutredaren Kari Lehtola och markerades litet senare med en blå boj långt (2 111 meter) åt nordost om den verkliga positionen meddelad flera månader senare. Utredningskommissionen angav att visiret längst fram på vrakets överbyggnad saknades. Den 4 oktober meddelade utredarna officiellt att visiret hade trillat av - bortslaget av vågorna - och att vatten hade trängt in i Estonias överbyggnad genom rampen bakom visiret två meter över vattenlinjen. Rampen var 'dörren' längst förut (fram) i överbyggnaden som öppnades framåt och den hade, enligt utredarna, öppnats, men inte rivits upp, av vågorna vars kraft var bakåtriktad, så att vatten kunde komma in i överbyggnaden. På filmerna tagna den 2 oktober kunde man se att rampen var mycket litet öppen högst upp. Vattnet i överbyggnaden hade sedan lett till slagsida - klockan 01.15 - och sedan hade Estonia sjunkit klockan 01.48, sade utredarna. Allt detta är i historiskt perspektiv ren lögn. Det finns inga bevisade fakta från 4 oktober eller tidigare som skulle ha visat att visiret saknades på vraket! Visiret på botten - inga bevis för olika positioner Sedan letade man efter visiret som alltså befann sig vid vraket. Enligt Heiwa Co:s utredning sprängdes det loss från vraket vid den tidpunkten. Den 8 oktober uppgav utredarna att man lokaliserat 'fragment' på havsbotten öster och söder om vraket den 5 oktober som visade att Estonia krängt, girat någonstans och tappat visiret och sedan sjunkit. Allt var ren lögn! Den 18 oktober lokaliserades visiret, enligt uppgift, av det finska fartyget Tursas med hjälp av sonar och ekolod. Det låg på cirka 70 meters djup en sjömil väster (!) om vraket - enligt utredarna. Ingen position meddelades! I verkligheten befann sig Tursas vid vraket där visiret sprängts loss. Visiret, dvs vraket, markerades med en röd boj. Man sände ner en undervattenskamera och filmade visiret. Alla dessa officiella uppgifter är också de ren lögn. Det finns inga bevisade fakta att visiret skulle ha befunnit sig 1 560 meter väster om vraket. Senare ändrade utredarna alla uppgifter om 'fragmenten' - de skulle ha lokaliserats den 5 oktober ytterligare 1 000 meter väster om visiret - 2 560 meter väster om vraket - där 180°-giren skulle ha skett. Utredarna beslöt att bärga visiret, som alltså befann sig vid vraket. Det svenska krigsfartyget HMS Furusund sändes ut att filma visiret på havsbotten en sjömil väster om vraket vid den röda vrakbojen i början av november 1994 och med hjälp av filmen tillverkades en stor krok som man kunde fiska upp visiret med. Visiret bärgades 12-19 november 1994 av finska isbrytaren/kranfartyget Nordica, som var underställd svensk militär bärgningsledning och togs till Hangö, Finland. Bärgningen var i princip en helsvensk affär. Svenska minsveparen HMS Furusund assisterade och borde ha kunnat ange korrekt position för operation. Författaren har inte lyckats lokalisera en bärgnings- eller inspektionsrapport av visiret i SHK:s arkiv. Det finns uppgifter att bärgningsfartygens loggböcker anger en annan position vid bärgningen än den som senare upgavs vara visirets - de visste tydligen inte vilken position de skulle fylla i. Det är anmärkningsvärt att varken 'Nordica' eller 'Furusund' kan ange var det bärgade visiret! Positionen för visiret är enligt Kommissionen positionen för en röd boj som positionsbestämdes i december 1994, dvs tre veckor senare. Naturligtvis bärgades visiret vid vraket, men det kunde man inte uppge. Den falska vrakpositionen med blå boj en sjömil österut var fortfarande giltig. Visiret togs sedan till Hangö, Finland. Den 2-4 december skedde en dykundersökning av vraket i Sjöfartsverkets regi. Man gick till den blå bojen men hittade inget vrak. Positionen var falsk. Istället fann man vraket 2 111 meter sydväst om den blå bojen - eller ungefär en sjömil västerut. Där just visiret hade bärgats. Men den röda bojen fanns inte längre där. Nytt olycksförlopp meddelas Den 15 december 1994 meddelade utredarna en helt ny olyckssekvens - visiret hade naturligtvis trillat av men rivit upp hela rampen i överbyggnaden, så att den var vidöppen förut. Massor av vatten hade plötsligt strömmat in i överbyggnaden, eftersom det var full fart (15 knop) framåt och ordentlig sjögång så att överbyggnadens fördel två meter över vattenlinjen kom under vatten en kort stund var sjätte sekund. Vattnet inne i överbyggnaden hade sedan krängt fartyget åt styrbord klockan 01.15. Utredarna sa att Estonia kapsejsade men det var lögn. Alla överlevande upplevde naturligtvis plötslig slagsida (sannolikt redan kl. 01.02), MEN sedan upphörde 'kapsejsningen' - fartyget rätade upp sig, stabilt, och man kunde komma ut under minst 10 minuter. Några minuter senare, >1 000 meter väster om det förlorade visirets position, gjorde Estonia en 180 graders gir åt babord och en massa 'fragment' trillade av enligt utredarna. Det finns inga bevis för det! Sedan drev Estonia cirka 2 500 meter åt öster med god fart, medan ännu mer vatten strömmade in i överbyggnaden och däckshuset, för att sjunka 1 560 meter öster om visirets position klockan 01.52. Det finns inga bevis för det heller! Enligt fysikens lagar skulle allt vatten i överbyggnaden har runnit ut vid detta tillfälle och färjan skulle ha rätat upp sig! Utredarna hittade på motsatsen - mer vatten skulle ha kommit in (sic)! Senare stängdes rampen till överbyggnaden igen av sig själv, sade utredarna (eftersom rampen var stängd nere på vraket). Hur vatten då kom in ... eller skulle rinna ut ... meddelas ej. Utredarna meddelade formellt den riktiga, sanna vrakpositionen (den blåa bojen var glömd) och att visiret hade bärgats 1 560 meter väster om vraket och att 'fragment' hittats 1 000 meter väster om visiret i december 1994, dvs man ändrade alla tidigare uppgifter. Den chockade allmänheten trodde pà allt detta. Men - allt var uppdiktade fantasier av utredarna för att grundlura folket. Omöjligt officiellt olycksförlopp Det påstådda olycksförloppet är fysiskt omöjligt av flera orsaker, 1.9 i boken Katstraofutredning för fullständiga detaljer: (a) Estonia skulle omedelbart ha slagit runt och flutit upp och ned med 2 000 ton vatten i överbyggnaden två meter över vattenlinjen om rampen var vidöppen och skulle aldrig ha tid att gira eller driva under mer än 30 minuter - alla stabilitetsberäkningar med vatten i överbyggnaden är falska Av detta kan man dra flera slutsatser: (1) Visirpositionen 1 560 meter väster om vraket är falsk (det finns inga bevis för den) Varför en falsk vrakposition? Det är ett bevisat faktum att Kari Lehtola den 30 september - 1 oktober uppgav en falsk vrakposition en sjömil öster om vrakets verkliga position. Anledningen var naturligtvis att visiret befann sig vid vraket registrerad med sonar, och att man tänkte meddela att det hade trillat av tidigare - och orsakat olyckan. Frågan kvarstår varför Lehtola uppgav en falsk vrakposition öster om den verkliga? Varför uppgav han inte en falsk vrakposition väster om den verkliga? Nu hamnade ju visiret vid vraket väster om den falska vrakpositionen och det verkar som man tvingades meddela det den 19 oktober - att visiret lokaliserats på botten den 18 oktober en sjömil väster om vraket (den falska vrakpositionen - vilket stämde). Senare, när man korrigerat den falska vrakpositionen tvingades man presentera en falsk visirposition västerut (den röda bojen) - men man minskade avståndet litet - från 1 850 till 1 560 meter. Det är lätt att verifiera den falska visirpositionen! Bestäm varifrån de officiella uppgifterna om visirets position kommer! Den borde finnas i Tursas' loggbok den 18 oktober när man hittade visiret och i HMS Furusunds och Nordica's loggböcker från november 1994 när man bärgade visiret. Men den finns inte där. Tursas, HMS Furusund och Nordica befann sig aldrig vid den uppgivna visirpositionen 1 560 meter väster om vraket - man befann sig alltid precis vid vraket! Loggböckerna fick förfalskas! Täck över vrak och omkomna Den 15 december 1994 beslöt regeringen att vrak och döda ej skulle bärgas. 1995 beslöt regeringen att vraket skulle täckas över. 1996 beslöt regeringen att övertäckningsarbetena skulle stoppas (juni 1996). 1999 fördes visiret till Sverige och lades upp i Södertälje hamn. Agnefs seminarium och de förfalskade bilderna av vraket Våren (29-30 maj) 2000 arrangerade överlevande och anhöriga ett seminarium i Stockholm där nya uppgifter om Estoniaolyckan och utredningen skulle presenteras och diskuteras. Heiwa Co var ej inbjuden som talare och Heiwa Co:s uppgifter diskuterades aldrig. Arrangörerna - Agnef - bad emellertid Sjöfartsverket om en sonarbild av vraket att använda som illustration av inbjudan och dokumentpärmen och Sjöfartsverket sände nedan bild. 
Bild 1 - 'Estonia' på botten - bild från Sjöfartsverket våren 2000 Bilden har vänts så att söder är uppåt. Fören pekar mot Estland. Man ser klart vraket efter Estonia på havsbotten.
Enligt Smit-Tak fanns det ingen pyramid vid fören den 10 december 1994 och trots att botten sluttar ligger vraket relativt plant. Det finns flera andra bilder av Estonia på havsbotten, t.ex. bild 5 nedan (söder är uppåt): 
Bild 5 - 'Estonia' på botten - enligt UDI-Wimpol Ltd. (Fugro Survey) 10 december 1994 På bild 5 är djupet vid fören 85 meter och vid aktern 80 meter. 200 meter söder om aktern är djupet 95 meter. En annan bild är bild 6 nedan: 
Bild 6 - 'Estonia' på botten - enligt Rockwater A/S 10 december 1994 Djupet är 75 meter vid aktern och 85-86 meter vid fören och fartyget ligger inte plant. Ytterligare bilder är bild 7 och bild 8 nedan: 
Bild 7 - 'Estonia' på botten - enligt Jebsens-ACZ - jul/nyår 1995/6
Bild 8 - 'Estonia' på botten - ekolodningar av Fugro-Udi Ltd. 6 juni 1995 (gjorda 23 - 29 maj 1995) Ingen av bilderna 4 - 8 ovan visar en pyramid vid fören. Mysteriet med pyramiden kanske klargörs av nedan bild 9: 
Bild 9 - 'Estonia' på botten - enligt Nordic Marine Contractors 10 september 1996 (baserat på mätningar gjorda 12 juli 1996) Bild 9 är en del av ark nummer 3 (det enda tillgängliga) av 11 ritningsark daterade 10 september 1996. Bild 9 är ganska lik bild 1 vad beträffar djupkurvorna för botten utanför vraket (84 meters djup vid fören och 73 meters djup akterut), men det finns naturligtvis ingen pyramid vid fören - men nu finns det en ny pyramid midskepps strax under skorstenen. En närbild är bild 10 nedan: 
Bild 10 - 'Estonia' på botten - enligt Nordic Marine Contractors 10 september 1996 (baserat på mätningar gjorda 12 juli 1996) - närbild av däckshus och skorsten Djupkurvorna är ganska förvirrande men det är klart att den nya pyramiden har flyttats till skorstenen. Suddar vi bort det mesta av vraket för att enbart se djupkurvorna av botten blir resultet bild 11 nedan: 
Bild 11 - 'Estonia' på botten - enligt Nordic Marine Contractors 10 september 1996 (baserat på mätningar gjorda 12 juli 1996) - vraket 'bortsuddat' Det är klart att det finns en ny pyramidförhöjning på botten fast nu är den vid skorstenen. Räknar vi djupkurvor startar pyramiden på 75 meters djup och toppen är på 68 meters djup - eller är det en fördjupning - ett pyramidformat hål med botten på 82 meters djup? Oavsett - vad är det för djupkurvor som visas på eller under ett vrak? Naturligtvis är bilden en förfalskning - men varför har Nordic Marine Contractors 1996 förfalskat en bild av vraket på botten? Nordic Marine Contractors hade fått SEK 350 millioner för att täcka över vraket med betong. Att bärga vraket hade bara kostat SEK 100 millioner! En annan intressant observation är vad som hänt på havsbotten 100-250 meter söder om vraket - bild 12 nedan: 
Bild 12 - 'Estonia' på botten - enligt Nordic Marine Contractors 10 september 1996 (baserat på mätningar gjorda 12 juli 1996) Havsbotten 100-250 meter söder om Estonia är en jämn botten på cirka 89-91 meters djup den 12 juli 1996. Enligt bild 5 ovan är djupet 95 meter cirka 200 meter söder om aktern. Den svenska regeringen beslöt den 20 juni 1996 att alla förberedelsearbeten att täcka över Estoniavraket skulle stoppas. Det borde innebära att havsbotten där fortfarande borde vara på 89-91 meters djup. Men låt oss titta igen på bild 1 vad den meddelar om botten 100-250 meter söder om vraket: 
Bild 13 - 'Estonia' på botten - 'Agnef' bilden (bild 1) med en pyramid vid fören - okänt datum
På Agnef-bilden finns det ett stort antal förhöjningar till 85-86 meters djup 100-250 meter söder om vraket - med pyramiden vid fören. Det innebär naturligtvis att någon har byggt pyramider även på botten 100-250 meter söder om vraket efter den 12 juli 1996. Förvirrande? Egentligen inte! Allt som olycksutredarna meddelade om själva olyckan är förfalskade och/eller påhittade uppgifter. Allt som sedan svenska regeringen meddelat om vad som hände kring vraket och dess övertäckning efter olyckan är också missvisande. Det var naturligtvis den svenska regeringen som beordrade mörkläggningen från början. Visiret bästa beviset Det bästa beviset för detta - och att hela slutrapporten är en förfalskning - är visiret självt. Det finns i Södertälje. Det är bara att undersöka det igen. Naturligtvis föll inte visiret av när Estonia var upprätt till sjöss! Det finns inga skrapmärken (t.ex. under gångjärnsarmarna) som visar det. Visiret var sannolikt inte ordentligt låst vid avfärd Tallinn innan olyckan. Det (och rampen) hölls på plats med rep, etc. Tyska expertgruppen har dokumenterat vittnesmål för detta. Botten-(Atlant-)låset var skadat innan olyckan (avslaget i sidled) och kunde inte användas. Det ses klart på alla bilder. Troligtvis användes babords sidolås och det revs sönder när fartyget sjönk. Visiret hängde sedan kvar på vraket på styrbordssidan, när vraket sjunkit till botten. För att kunna presentera en falsk olycksrapport var utredarna tvungna att plocka bort visiret under vatten. Just därför uppgav Kari Lehtola en falsk vrakposition - markerad med en blå boj som i sin tur bevakades av olika fartyg - så att visiret kunde tas bort från vraket i lugn och ro 2111 meter i sydväst. Orapporterade sprängskador på ramp och överbyggnad Enda sättet att ta bort visiret var att spränga! När man sprängde loss visiret skadade man även rampen; den trycktes bakåt och knäcktes i höjd- och sidled, varvid rampöppningen vid överbyggnadens topp ökade. Man sprängde även en stor öppning i överbyggnadens styrbords frontskott. Denna öppning hittades och dokumenterades av Gregg Bemis dykare i augusti 2000. I Slutrapporten säger utredarna att frontskottet är helt oskadat. När man sprängde sönder överbyggnadens styrbords frontskott, skadade man även visirets bakre styrbordssida och plåten bucklades, dvs visiret hängde kvar på vraket vid den tidpunkten. Det är enkelt att se dessa sprängskador på visiret. Svenska flottan i aktion Det var sannolikt svenska marinens
röjdykare som hjälpte till att
spränga och dra loss visiret. Sedan var det
svenska flottofficerare ombord på
Tursas som 'hittade' visiret'. Sedan var det
svenska flottans HMS Furusund som filmade
visiret i mitten av november och sedan var det
åter igen svenska flottofficerare
ombord finska Nordica som bärgade visiret.
Slutligen var det svenska flottan som
meddelade visirpositionen den 9 december 1994.
Svenska chefsutredaren Börje Stenström
var pensionerad flottofficer och hans chef, den
svenska ordföranden i utredningen, Olof
Forssberg, hade arbetat som rättschef för
Försvarsmakten, inklusive flottan.
Närvaro av svenska flottofficerare
vid varje etapp att förfalska visirets
position på botten är mycket
komprometterande! Den finska videofilmen
Ett andra bevis att visiret lokaliserades vid
vraket är naturligtvis orginalfilmen av
förskeppet tagen den 2 oktober 1994 av det
finska fartyget Halli. Det finns ingen anledning att acceptera en
redigerad och klippt film som 'bevis' att visiret
hade trillat av (1 560 meter västerut).
Orginalfilmen (>16 timmar) finns i Finland. En
redigerad snutt (2 timmar och 46 minuter) kan ej
accepteras som bevis. De estniska
vittnesmålen Fyra estniska besättningsmän har
vittnat om att visiret saknades när fartyget
sjönk och utredarna har gjort en stor sak av
det. Men det är enkelt att visa att dessa
besättningsmän ljuger, troligtvis
på uppmaning av någon. Att de
ljuger framgår, bl.a. av deras
berättelser om hur de överlevde. Konspirationen Svensk sjöfartsnäring (färjerederier, försäkringsbolag, fack och konsulter) vet naturligtvis att hela olycksutredningen är falsk och att regering, Statens Haverikommission och Sjöfartsverket och Försvarsmakten aktivt deltagit i mörkläggningen och desinformationskampanjen 1994-2002. Just därför tiger svensk sjöfartsnäring omoraliskt: det finns bara plats för en åsikt i taget i Sverige, även om det kostar en massa pengar och liv - och som kompensation får man litet hjälp när det kniper (och framtida sjöolyckor kan ju mörkläggas på samma sätt). Det är en mycket osund och pervers situation som leder till utbredd korruption - och minskad sjösäkerhet, dvs ökad risk för sjöolyckor. Att svenska ämbetsmän och politiker aktivt deltagit - och fortfarande deltager - i en obscen konspiration att mörklägga olyckan är självklart. Mörkläggningen leds av biträdande näringsminister Mona Sahlin. Styrelsen för psykologiskt försvar, SPF, har kallats in för slutföra mörkläggningen. SPF är en del av Försvarsmakten. I Riksdagen har Trafikutskottet och minister Mona Sahlin gjort sina senaste bidrag till mörkläggningen i december 2001. Statlig sjösäkerhetsforskning under Vinnova skall ej utreda konsekvenserna av allt detta 2002-2004. Miljöpartiet och Kristdemokraterna protesterar Miljöpartiet har i Riksdagen den 13/14 december 2001 till 100% tagit avstånd till denna utveckling. Kristdemokraterna har till nästan lika hög grad intagit samma ståndpunkt. De vill att, bl.a. Heiwa Co's uppgifter skall bedömas (vilket även FN's lagar stadgar). Det är utmärkt. Det hade Heiwa Co aldrig väntat 1994-1996. Övriga partier anser alltså att Styrelsen för psykologiskt försvar skall samla ihop okända 'fakta' från myndigheter till en faktabank, där 'man' kan granska dem, enligt Mona Sahlin. Trots att regeringen i april 2001 har beslutat att Styrelsen för psykologiskt försvar skall komplettera faktamaterialet med "ett material som, med utgångspunkt i det händelsescenario som beskrivs i JAIC:s slutrapport, åskådliggör ett exempel på hur fartyget kan ha vattenfyllts i haveriets slutskede" och att Mona Sahlin upprepat detta med falskt patos (och att det finns tusen sätt som Estonia kunde vattenfyllas) i Riksdagen (se anförande nos. 101, 103, 105 och 108) den 13 december 2001, kan Styrelsen för psykologiskt försvar den 20 december 2001 inte ge svar på hur och när denna del av uppdraget kommer att hanteras. Och det kommer Styrelsen för psykologiskt försvar aldrig att kunna göra. Visiret på botten Anledningen är att det händelsescenario, som beskrivs i JAIC:s slutrapport, startar med att kl. 01.15 den 28 september 1994 visiret hamnar på botten 1 560 meter väster om vraket (som sjunker kl. 01.52) och att de är 100% falska uppgifter. Därför är plotten (figur 13.2) i Slutrapporten av olycksförloppet en förfalskning. Som allt annat väsentligt som meddelats officiellt. Mona Sahlin, svenska, finska och estniska regeringarna anser dock (av politiska skäl) att händelsförloppet är sant - det är bara sjunkförloppet som är oklart. Styrelsen för psykologiskt försvar sitter just nu med Svarte Petter i Tysta leken! Sjösäkerhet kan ej utvecklas på falska uppgifter och lögner. Visiret var aldrig på botten 1 560 meter väster om vraket den 28 september 1994. Det sprängdes loss ett par dagare senare från vraket under vattnet för att stödja en falsk utredning och att mörklägga den riktiga orsaken varför Estonia sjönk och att skydda de rent kriminella personer som var ansvariga för att olyckan inträffade. (Heliopolis, Egypten 6 januari 2002) Tillbaka till Heiwa Co start
sida
|
