M/S Estonias visir ses på botten ... vid vraket ... fast det föll av 1 800 meter västerut innan färjan sjönk!?! Bevis att visiret sprängdes loss under vatten efter olyckan

förklarade av Anders Björkman

Home

About us

Services

Contact info

News

Order books

Assbook


'The vessel was on the starboard side, i.e. the heel was about 90°, at about 01.30 hours (several witnesses) and continued to heel to starboard until she was, probably at about 01.40 hours, completely upside down with the stern deep down and the bow rising higher and higher. It has to be assumed that the visor fell off by gravity once the vessel had turned far enough, probably to 130°/140°, when the forepeak deck sticking in the visor bottom and also the bow ramp did not support (??) the visor anymore. It has to be assumed that the foundation of the fully extended starboard actuator broke when becoming exposed to the full weight of the visor.'

UPDATE to the INVESTIGATION REPORT ON THE CAPSIZING ON 28 SEPTEMBER 1994 IN THE BALTIC SEA OF THE RO-RO PASSENGER VESSEL MV E S T O N I A by the German 'Group of Experts' dated May 2000 and available in the Internet under www.estoniaferrydisaster.net since that time. THIS UPDATE COVERS THE TIME FROM JUNE 2000 - DECEMBER 2006. Why the visor fell off is not clear to the Germans. It would evidently remain attached ... all the time if not damaged at all.

M/S Estonia sjönk i Östersjön den 28 September 1994 under mystiska omständigheter. Färjan transporterade ofta f.d. sovjetiskt krigsmaterial mellan Tallinn och Stockholm med svenska Försvarsmakten som uppdragsgivare enligt utredning 2005. Omedelbart, utan bevis, meddelade emellertid statsminister Carl Bildt 1994 media att färjans bogvisir hade orsakat olyckan så att färjan plötsligt bara sjönk efter att ha kantrat. Det s.k. sjunkförloppet har sedan aldrig kunnat förklaras

Det är numera bevisat att visiret inte hade med olyckan att göra. Det kunde ju aldrig trilla av 1 800 meter väster om platsen där M/S Estonia sjönk.

Visiret togs helt enkelt bort från vraket under vatten av svenska Försvarsmakten ett par dagar efter olyckan - så att svenska regeringen och myndigheter kunde skylla olyckan på visiret. Sedan uppgav man, heltokigt, förvirrat, en falsk position för visiret 1 800 meter väster om vraket.

Nedan förklarar jag alla lögner och all falsk officiell information om förlisningen under 1994-2005. För att undertrycka sanningen kidnappdes många estniska besättningsmedlemmar som visste vad som hänt av myndigheterna samma dag som olyckan ägde rum. Andra ur besättningen tvingades att ljuga om vad som hänt. All information förfalskades sedan att presentera den officiella bilden av olyckan. Media spelade med!

Hur och var hamnade visiret där det uppges ha hamnat i Östersjön 1 800 meter väster om platsen där vraket verkligen hittades? Naturligtvis hade man meddelat en falsk vrakposition ännu längre i nordost - det blir alltid fel när man ljuger. Om visiret verkligen hade trillat av enligt JAIC-utredarnas slutliga version, skulle M/S Estonia omedelbart ha slagit runt och flutit upp och ned med 2 000 ton vatten lastade i överbyggnaden ... och aldrig sjunkit. Så visiret trillade inte av!

Vad hände verkligen? Enbart en organiserad, rent kriminell bluffkampanj organiserad av Carl Bildt, Ingvar Carlsson och deras lydiga, jasägande och bockande ministrar och myndighetspersonal kunde lyckas med att skylla olyckan på visiret. Intresserade läsare kan kontakta författaren anders.bjorkman@wanadoo.fr . Läs även boken Estoniabluffen!

Estonia sjönk den 28 september 1994. Vraket lokaliserades den 30 september med sonar och ekolod och filmades med undervattenskamera den 2 oktober av finska flottan. Vad som senare visade sig vara en falsk vrakposition meddelades direkt av den finske chefsutredaren Kari Lehtola och markerades litet senare med en blå boj långt (2 111 meter) åt nordost om den verkliga positionen meddelad flera månader senare.

M/S Estonias bogvisir efter bärgning november 1994. Visiret var skadat innan olyckan efter en smärre kontakt med en kaj och passade ej längre och var inte vädertätt. Det hölls på plats till sjöss mha rep. Vatten läckte in i sjögång men det spelade ingen roll eftersom rampen bakom var vädertät.


Anledningen att markera en falsk vrakposition var tydligen att svenska försvarsmakten i lugn och ro kunde ta loss visiret från visiret och sedan bärga det där medan vid en annan falsk visirposition angavs. Det är enkelt att bekräfta bluffen! Verifiera positionen där svenska HMS Furusund filmade visiret i november 1994, så att en krok att bärga visiret kunde konstrueras, och var visiret senare bärgades av M/S Nordica senare i november 1994. Uppgifterna finns i loggböckerna.

Utredningskommissionen angav - lögnaktigt - att visiret längst fram på vrakets överbyggnad saknades. Den 4 oktober meddelade utredarna officiellt att visiret hade trillat av - bortslaget av vågsmällar i storm trots att ingen överlevande varken hört oljud och smällar eller känt skakningar och vibrationer - och att tusentals ton vatten hade trängt in i Estonias överbyggnad genom rampen bakom visiret två meter över vattenlinjen, när den kom under vattenytan i sjögången, vilket ingen överlevande heller varken hört eller känt.

Rampen var 'dörren' längst förut (fram) i överbyggnaden som öppnades framåt och den hade, enligt utredarna, öppnats, men inte rivits upp, av vågorna vars kraft var bakåtriktad, så att vatten kunde komma in i överbyggnaden. På filmerna tagna den 2 oktober kunde man se att rampen var mycket litet öppen högst upp, sa man. Vattnet lastat i överbyggnaden hade sedan lett till slagsida - klockan 01.15 - och sedan hade Estonia till sist sjunkit klockan 01.48, sade utredarna. Allt detta är i historiskt perspektiv rena lögner. Det finns inga bevisade fakta från 4 oktober eller tidigare som skulle ha visat att visiret saknades på vraket eller att det slagits loss, vatten lastats i överbyggnaden, etc!

Visiret på botten - inga bevis för olika positioner för visir och 'fragment'

Sedan letade man enligt uppgift efter visiret som alltså befann sig vid vraket. Enligt Heiwa Co:s utredning sprängdes det loss från vraket vid den tidpunkten av svenska Försvarsmakten/Flottan/KA. Den 8 oktober uppgav utredarna att man lokaliserat 'fragment' på havsbotten öster och söder om vraket den 5 oktober som visade att Estonia krängt, girat någonstans och tappat visiret och sedan sjunkit. Allt var ren lögn!

Den 18 oktober lokaliserades visiret, enligt uppgift, av det finska fartyget Tursas med hjälp av sonar och ekolod. Det låg på cirka 70 meters djup en sjömil väster (!) om vraket - enligt utredarna, som ju redan uppgivit en falsk vraksposition. Alla dessa officiella uppgifter är också de ren lögn. Ingen position meddelades! I verkligheten befann sig sannolikt Tursas precis vid vraket där visiret sprängts loss från vraket. Visiret, dvs vraket, markerades med en röd boj. Man sände ner en undervattenskamera och filmade visiret under vrakets förskepp ... utan att filma vraket. Det finns inga bevisade fakta att visiret skulle ha befunnit sig och filmats 1 560 meter väster om vraket.

Senare ändrade utredarna alla uppgifter om 'fragmenten' - de skulle ha lokaliserats den 5 oktober ytterligare 1 000 meter väster om visiret - 2 560 meter väster om vraket - där 180°-giren skulle ha skett. Vad 'fragmenten' bestod av, angavs ej. Senare meddelades det att det rörde sig om en stålplåt och slutligen var det ett soltak.

Utredarna beslöt att bärga visiret, som alltså befann sig vid vraket., där det inte kunde ligga och skräpa. Det svenska krigsfartyget HMS Furusund sändes ut att filma visiret på havsbotten en sjömil väster om vraket (blå boj ) vid den röda vrakbojen i början av november 1994 och med hjälp av filmen tillverkades en stor krok som man kunde fiska upp visiret med.

Visiret bärgades 12-19 november 1994 vid den röda vrakbojen av finska isbrytaren/kranfartyget Nordica, som var underställd svensk militär bärgningsledning och togs till Hangö, Finland. Bärgningen var i princip en helsvensk affär. Svenska minsveparen HMS Furusund assisterade och borde ha kunnat ange korrekt position för operation. Författaren har inte lyckats lokalisera en bärgnings- eller inspektionsrapport av visiret i SHK:s arkiv.

Det finns uppgifter att bärgningsfartygens loggböcker anger en annan position vid bärgningen än den som senare upgavs vara visirets - de visste tydligen inte vilken position de skulle fylla i.

Det är anmärkningsvärt att varken 'Nordica' eller 'Furusund' kan ange var de bärgade visiret! Positionen för visiret är enligt Kommissionen positionen för en röd boj som positionsbestämdes först i december 1994, dvs tre veckor senare och som ingen vet när den lades ut.

Naturligtvis bärgades visiret vid vraket, men det kunde man inte uppge. Den falska vrakpositionen med blå boj en sjömil nordost om den riktiga vrakpositionen var fortfarande giltig. Visiret togs sedan till Hangö, Finland. Den 2-4 december skedde en dykundersökning av vraket i Sjöfartsverkets regi. Man gick till den blå bojen men hittade inget vrak! Positionen var ju falsk. Istället fann man vraket 2 111 meter sydväst om den blå bojen - eller ungefär en sjömil västerut. Där just visiret hade bärgats. Men den röda bojen fanns inte längre där.

Nytt olycksförlopp meddelas

Den 15 december 1994 meddelade utredarna en helt ny olyckssekvens - visiret hade naturligtvis trillat av men rivit upp hela rampen i överbyggnaden, så att den var vidöppen förut. Massor, tusentals ton, av vatten hade plötsligt strömmat in i överbyggnaden, eftersom det var full fart (15 knop) framåt och ordentlig sjögång, så att överbyggnadens fördel två meter över vattenlinjen kom under vatten en kort stund var sjätte sekund. Vattnet inne i överbyggnaden hade sedan krängt fartyget åt styrbord klockan 01.15. Utredarna sa att Estonia kapsejsade men det var lögn. Alla överlevande upplevde naturligtvis plötslig slagsida (sannolikt redan kl. 01.02), MEN sedan upphörde 'kapsejsningen' - fartyget rätade upp sig, stabilt, och man kunde komma ut under minst 10 minuter, när slagsidan var <10°.

Några minuter senare, >1 000 meter väster om det förlorade visirets position, gjorde Estonia en 180 graders gir åt babord och en massa 'fragment' trillade av enligt utredarna. Det finns inga bevis för det! Sedan drev Estonia cirka 2 500 meter åt öster med god fart (2.2 knop), medan ännu mer vatten strömmade in i överbyggnaden och däckshuset, för att sjunka 1.560 meter öster om visirets position klockan 01.52. Det finns inga bevis för det heller! Enligt fysikens lagar skulle allt vatten i överbyggnaden har runnit ut vid detta tillfälle och färjan skulle ha rätat upp sig! Utredarna hittade på motsatsen - mer vatten skulle ha kommit in (sic)! Senare stängdes rampen till överbyggnaden igen av sig själv, sade utredarna (eftersom rampen var stängd nere på vraket).

Ett omöjligt sjunkförlopp


Hur vatten då kom in ... eller skulle rinna ut ... meddelas ej.

Utredarna meddelade formellt den riktiga, sanna vrakpositionen (den blåa bojen var glömd) och att visiret hade bärgats 1 560 meter väster om vraket och att 'fragment' hittats 1 000 meter väster om visiret i december 1994, dvs man ändrade alla tidigare uppgifter. Den chockade allmänheten trodde på allt detta. Men - allt var uppdiktade fantasier av utredarna för att grundlura folket.

 

Omöjligt officiellt sjunkförlopp

Det påstådda olycks- eller sjunkförloppet är fysiskt omöjligt av flera orsaker, 1.9 i boken Katstraofutredning för fullständiga detaljer:

(a) Estonia skulle omedelbart ha slagit runt och flutit upp och ned med 2 000 ton vatten i överbyggnaden två meter över vattenlinjen om rampen var vidöppen och skulle aldrig ha tid att gira eller driva under mer än 30 minuter - alla stabilitetsberäkningar med vatten i överbyggnaden är falska. Inget sjunkförlopp skulle äga rum

(b) Estonia kunde aldrig driva så långt under den korta tiden efter den uppfunna giren (där 'fragmenten' föll av) - uppgiften att Estonia drev med 2.2 knops fart efter olyckan är falsk

(c) den officiella plotten av sjunkförloppet i Slutrapporten (figur 13.2) mellan visirets och vrakets positioner, inkluderande en 180° babordsgir 1 000 meter väster om visiret, är därför en simpel förfalskning. Det är en plott gjord av utredarna med ett helt oskadat fartyg som aldrig sjunker. Efter giren när fartyget stannat skulle allt vatten i överbyggnaden genast ha runnit ut!

(d) det finns inga skador på rampen som indikerar att den dragits ut - uppgiften att rampen dragits ut är falsk

(e) det finns ingen möjlighet att Estonia skulle ha sjunkit efter 35 minuter med vatten lastat i överbyggnaden - hon skulle ha slagit runt och flutit upp-och-ned enligt korrekta stabilitetsberäkningar

(f) Estonia kunde bara ha sjunkit om skrovet var läck och den vattentäta skrovindelningen inte fungerade (t.ex. med öppna vattentäta dörrar) etc. Uppgiften att skrovet är oskadat är falsk

(g) alla uppgifter om upphittade 'fragment' är lögnaktiga: de uppgavs hittades först söder om den falska vrakpositionen, sedan norr och öster om den korrekta vrakpositionen, senare litet nordväst om den korrekta vrakpositionen, men aldrig 2 500 meter väster om korrekt vrakposition (1 000 meter väster uppgiven (falsk) visirposition) där den påstådda giren skulle ha ägt rum.

Av detta kan man dra flera slutsatser:

(1) Visirpositionen 1 560 meter väster om vraket är falsk (det finns inga bevis för den)

(2) Visiret lokaliserades vid vraket redan 30 september - 2 oktober 1994 (filmerna utvisar just det, så det fick redigeras att visa motsatsen)

(3) Av denna anledning (2) meddelade finske chefsutredaren Kari Lehtola en falsk position för vraket (2 111 meter nordost om den riktiga) markerad med en blå boj i början av oktober 1994

(4) Visiret sprängdes loss från vraket under vatten 2-9 oktober 1994 och föll till botten under fören (se nedan)

(5) Visiret bärgades alltså vid vraket i mitten av november 1994 (och inte 1 560 meter västerut)

(6) Av denna anledning (5) uppgav de bärgande fartygen (HMS Furusund och M/S Nordica) aldrig sina riktiga positioner

(7) Det finns inga bevis för att visiret befunnit sig vid positionen av en röd boj 1 560 meter väster om den korrekta vrakpositionen (som först meddelades i december 1994) eller att den röda bojen någonsin var där!

(8) De falska vrak- och visirpositionerna och de likaledes falska uppgifterna om en 180° gir 1 000 meter väster om visirpositionen och upphittade 'fragment' uppgavs för att ge trovärdighet åt utsagan att visiret hade trillat av 35 minuter innan färjan sjönk. Efter giren skulle allt vatten ha runnit ut och färjan skulle ha överlevt.

(9) Alla väsentliga uppgifter om olyckan publicerade av utredarna, inklusive svenska regeringen, Statens Haverikommission och svenska Sjöfartsverket är sedan falska

(10) Anledningen varför det tog 38 månader att sedan skriva Slutrapporten är att det är svårt att skriva en 100% falsk slutrapport. Allt måste förfalskas - vittnesmål, 'vetenskapliga' utredningar, tekniska rapporter, etc. Börje Stenström som skulle skriva den falska rapporten dog plötsligt februari 1997

(11) Svenska ämbetsmän och politiker bluffade medvetet att undanhålla sanningen om olyckan. Personer med korrekt information som ville meddela allmänheten hotades att hålla tyst eller helt enkelt tystades

(12) Uppdraget att spränga loss visiret och mörklägga olycksutredningen kom från svenska regeringen och utfördes av svenska Försvarsmakten med finsk hjälp

Varför en falsk vrakposition?

Det är ett bevisat faktum att Kari Lehtola den 30 september - 1 oktober uppgav en falsk vrakposition en sjömil öster om vrakets verkliga position. Anledningen var naturligtvis att visiret befann sig vid vraket registrerad med sonar, och att man tänkte meddela att det hade trillat av tidigare - och orsakat olyckan. Frågan kvarstår varför Lehtola uppgav en falsk vrakposition öster om den verkliga? Varför uppgav han inte en falsk vrakposition väster om den verkliga? Nu hamnade ju visiret vid vraket väster om den falska vrakpositionen och det verkar som man tvingades meddela det den 19 oktober - att visiret lokaliserats på botten den 18 oktober en sjömil väster om vraket (den falska vrakpositionen - vilket stämde). Senare, när man korrigerat den falska vrakpositionen tvingades man presentera en falsk visirposition västerut (den röda bojen) - men man minskade avståndet litet - från 1 850 till 1 560 meter.

Det är lätt att verifiera den falska visirpositionen! Bestäm varifrån de officiella uppgifterna om visirets position kommer! Den borde finnas i Tursas loggbok den 18 oktober när man hittade visiret och i HMS Furusunds och Nordicas loggböcker från november 1994 när man bärgade visiret. Men den finns inte där. Tursas, HMS Furusund och Nordica befann sig aldrig vid den uppgivna visirpositionen 1 560 meter väster om vraket - man befann sig alltid precis vid vraket! Loggböckerna fick förfalskas!

Täck över vrak och omkomna

Den 15 december 1994 beslöt regeringen att vrak och döda ej skulle bärgas. 1995 beslöt regeringen att vraket skulle täckas över. 1996 beslöt regeringen att övertäckningsarbetena skulle stoppas (juni 1996). 1999 fördes visiret till Sverige och lades upp i Södertälje hamn.

Agnefs seminarium och de förfalskade bilderna av vraket

Våren (29-30 maj) 2000 arrangerade överlevande och anhöriga ett seminarium i Stockholm där nya uppgifter om Estoniaolyckan och utredningen skulle presenteras och diskuteras. Heiwa Co var ej inbjuden som talare och Heiwa Co:s uppgifter diskuterades aldrig. Arrangörerna - Agnef - bad emellertid Sjöfartsverket om en sonarbild av vraket att använda som illustration av inbjudan och dokumentpärmen och Sjöfartsverket sände nedan bild.

'Estonia' på botten - bild från Sjöfartsverket våren 2000

Norr är uppåt. Fören pekar mot Estland. Man ser klart vraket efter Estonia på havsbotten.

Kurvlinjerna utanför vraket är linjer som indikerar djupet till havsbotten. Djupkurvan 83 meter passerar under bulbstäven (till vänster i bild) och djupkurva 73 meter passerar under aktern.

Vraket ligger på en sluttning med fören djupare.

I Sjöfartsverkets rapport till regeringen 10 oktober 1994 om Sveriges ansvar meddelade rättschef Johan Franson att fören låg 10 meter högre än aktern.

Djupkurvorna är plottriga vid fören. En uppförstoring av bilden vid förskeppet visas till höger.

Vi ser bulbstäven - och något som ser ut som en pyramid under - eller ovanpå (?) vraket.

Vi kan också se 'fönster' i vrakets däckshus sida och front och en del av kommandobryggan.

Men vad är det för pyramid som finns vid fören? Och är den ovanpå eller under vraket?

'Estonia' på botten - närbild av fören

 

Genom att 'sudda bort' vraket från bilderna och enbart se djupkurvorna av botten blir resultatet bilden till höger. Nu ser vi klart en pyramid på botten som startar vid 83 meters djup och slutar på 77 meters djup. Bredden och längden på pyramiden är 10-12 meter och om höjden är 7 meter är det exakt samma dimensioner som visiret!

Men visiret hade ju bärgats 1 560 meter väster om vraket i mitten av november 1994. Så vad är det för pyramid vid fören på en bild av vraket från Sjöfartsverket våren 2000?

Bilden är naturligtvis en förfalskning, men vad är anledningen att Sjöfartsverket delar ut en förfalskad bild av vraket 2000?

Det finns andra bilder och ritningar av vraket på havsbotten (gjorda efter att visiret bärgats vid vraket) och ingen visar naturligtvis en pyramid vid fören. Nedan visas,en bild som är en ritning av vraket av det holländska bogserbolaget Smit-Tak.

'Estonia' på botten - närbild av pyramiden

'Estonia' på botten - enligt Smit-Tak 10 december 1994

Enligt Smit-Tak fanns det ingen pyramid vid fören den 10 december 1994 och trots att botten sluttar ligger vraket relativt plant. Det finns flera andra bilder av Estonia på havsbotten, t.ex. bilden nedan (norr är uppåt):

'Estonia' på botten - enligt UDI-Wimpol Ltd. (Fugro Survey) 10 december 1994

På bilden är djupet vid fören 85 meter och vid aktern 80 meter. 200 meter söder om aktern är djupet 95 meter. En annan bild är nedan:

'Estonia' på botten - enligt Rockwater A/S 10 december 1994

Djupet är 75 meter vid aktern och 85-86 meter vid fören och fartyget ligger inte plant. Ytterligare bilder är nedan:

'Estonia' på botten - enligt Jebsens-ACZ - jul/nyår 1995/6

 

'Estonia' på botten - ekolodningar av Fugro-Udi Ltd. 6 juni 1995 (gjorda 23 - 29 maj 1995)

Ingen av de fem bilderna ovan visar en pyramid vid fören. Mysteriet med pyramiden kanske klargörs av nedan bild:

 

'Estonia' på botten - enligt Nordic Marine Contractors 10 september 1996 (baserat på mätningar gjorda 12 juli 1996)  

Bilden är en del av ark nummer 3 (det enda tillgängliga) av 11 ritningsark daterade 10 september 1996. Bilden är ganska den första bilden ovan vad beträffar djupkurvorna för botten utanför vraket (84 meters djup vid fören och 73 meters djup akterut), men det finns naturligtvis ingen pyramid vid fören - men nu finns det en ny pyramid midskepps strax under skorstenen. En närbild är bilden nedan:

 

'Estonia' på botten - enligt Nordic Marine Contractors 10 september 1996 (baserat på mätningar gjorda 12 juli 1996) - närbild av däckshus och skorsten

Djupkurvorna är ganska förvirrande men det är klart att den nya pyramiden har flyttats till skorstenen. Suddar vi bort det mesta av vraket för att enbart se djupkurvorna av botten blir resultet bilden nedan:

'Estonia' på botten - enligt Nordic Marine Contractors 10 september 1996 (baserat på mätningar gjorda 12 juli 1996) - vraket 'bortsuddat'

Det är klart att det finns en ny pyramidförhöjning på botten fast nu är den vid skorstenen. Räknar vi djupkurvor startar pyramiden på 75 meters djup och toppen är på 68 meters djup - eller är det en fördjupning - ett pyramidformat hål med botten på 82 meters djup? Oavsett - vad är det för djupkurvor som visas på eller under ett vrak?

Naturligtvis är bilden en förfalskning - men varför har Nordic Marine Contractors 1996 förfalskat en bild av vraket på botten? Nordic Marine Contractors hade fått SEK 350 millioner för att täcka över vraket med betong. Att bärga vraket hade bara kostat SEK 100 millioner!

En annan intressant observation är vad som hänt på havsbotten 100-250 meter söder om vraket - bilden nedan:

'Estonia' på botten - enligt Nordic Marine Contractors 10 september 1996 (baserat på mätningar gjorda 12 juli 1996)

Havsbotten 100-250 meter söder om Estonia är en jämn botten på cirka 89-91 meters djup den 12 juli 1996. Enligt bild 5 ovan är djupet 95 meter cirka 200 meter söder om aktern. Den svenska regeringen beslöt den 20 juni 1996 att alla förberedelsearbeten att täcka över Estoniavraket skulle stoppas. Det borde innebära att havsbotten där fortfarande borde vara på 89-91 meters djup. Men låt oss titta igen på den första bilden vad den meddelar om botten 100-250 meter söder om vraket:

'Estonia' på botten - 'Agnef' bilden med en pyramid vid fören - okänt datum   

På Agnef-bilden finns det ett stort antal förhöjningar till 85-86 meters djup 100-250 meter söder om vraket - med pyramiden vid fören. Det innebär naturligtvis att någon har byggt pyramider även på botten 100-250 meter söder om vraket efter den 12 juli 1996. Förvirrande? Egentligen inte!

Allt som olycksutredarna meddelade om själva olyckan är förfalskade och/eller påhittade uppgifter. Allt som sedan svenska regeringen meddelat om vad som hände kring vraket och dess övertäckning efter olyckan är också missvisande. Det var naturligtvis den svenska regeringen som beordrade mörkläggningen från början.

Visiret bästa beviset

Det bästa beviset för detta - och att hela slutrapporten är en förfalskning - är visiret självt. Det finns i Södertälje. Det är bara att undersöka det igen. Naturligtvis föll inte visiret av när Estonia var upprätt till sjöss! Det finns inga skrapmärken (t.ex. under gångjärnsarmarna) som visar det. Visiret var inte ordentligt låst vid avfärd Tallinn innan olyckan. Det (och rampen) hölls på plats med rep, etc.

Tyska expertgruppen har dokumenterat vittnesmål för detta. Botten-(Atlant-)låset var skadat innan olyckan (avslaget i sidled) och kunde inte användas. Det ses klart på alla bilder. Troligtvis användes babords sidolås och det revs sönder när fartyget sjönk. Visiret hängde sedan kvar på vraket på styrbordssidan, när vraket sjunkit till botten. För att kunna presentera en falsk olycksrapport var utredarna tvungna att plocka bort visiret under vatten. Just därför uppgav Kari Lehtola en falsk vrakposition - markerad med en blå boj som i sin tur bevakades av olika fartyg - så att visiret kunde tas bort från vraket i lugn och ro 2111 meter i sydväst.

Orapporterade sprängskador på ramp och överbyggnad

Enda sättet att ta bort visiret var att spränga! När man sprängde loss visiret skadade man även rampen; den trycktes bakåt och knäcktes i höjd- och sidled, varvid rampöppningen vid överbyggnadens topp ökade. Man sprängde även en stor öppning i överbyggnadens styrbords frontskott. Denna öppning hittades och dokumenterades av Gregg Bemis dykare i augusti 2000. I Slutrapporten säger utredarna att frontskottet är helt oskadat. När man sprängde sönder överbyggnadens styrbords frontskott, skadade man även visirets bakre styrbordssida och plåten bucklades, dvs visiret hängde kvar på vraket vid den tidpunkten. Det är enkelt att se dessa sprängskador på visiret.

Svenska flottan i aktion

Det var sannolikt svenska marinens röjdykare som hjälpte till att spränga och dra loss visiret. Sedan var det svenska flottofficerare ombord på Tursas som 'hittade' visiret'. Sedan var det svenska flottans HMS Furusund som filmade visiret i mitten av november och sedan var det åter igen svenska flottofficerare ombord finska Nordica som bärgade visiret. Slutligen var det svenska flottan som meddelade visirpositionen den 9 december 1994. Svenska chefsutredaren Börje Stenström var pensionerad flottofficer (marindirektör) och hans chef, den svenska ordföranden i utredningen, Olof Forssberg, hade arbetat som rättschef för Försvarsmakten, inklusive flottan. Närvaro av svenska flottofficerare vid varje etapp att förfalska visirets position på botten är mycket komprometterande!

Författaren kände Börje Stenström innan olyckan och träffade honom den 30 oktober 1994 och ett flertal tillfällen 1995 och 1996. Det gick inte att undvika att diskutera Estoniaolycksutredningen trots att Stenström hänvisade till att utredningen var hemlig. Retrospektivt är det klart att Stenström oroade sig för framtida kritik av den helt förfalskade utredningsslutrapporten. Stenström avled plötsligt (i cancer) i februari 1997 och i mars meddelade utredarna att slutrapporten (manuskriptet) var klar. Stenström slapp därmed försvara smörjan. Troligtvis var slutrapporten - i manuskriptform - ej klart i mars 1997. Det finns inga bevis för det = inget manus finns akriverat. Troligtvis gav utredarna upp i mars 1997 och lät en professionell spökskrivare sätta ihop 'slutrapporten'.

Den finska videofilmen

Ett andra bevis att visiret lokaliserades vid vraket är naturligtvis orginalfilmen av förskeppet tagen den 2 oktober 1994 av det finska fartyget Halli.

Det finns ingen anledning att acceptera en redigerad och klippt film som 'bevis' att visiret hade trillat av (1 560 meter västerut). Orginalfilmen (>16 timmar) finns i Finland. En redigerad snutt (2 timmar och 46 minuter) kan ej accepteras som bevis.

De estniska vittnesmålen

Fyra estniska besättningsmän har vittnat om att visiret saknades när fartyget sjönk och utredarna har gjort en stor sak av det. Men det är enkelt att visa att dessa besättningsmän ljuger, troligtvis på uppmaning av någon. Att de ljuger framgår, bl.a. av deras berättelser om hur de överlevde.

Bluffen

Svensk sjöfartsnäring (färjerederier, försäkringsbolag, fack och konsulter) vet naturligtvis att hela olycksutredningen är falsk och att regering, Statens Haverikommission och Sjöfartsverket och Försvarsmakten aktivt deltagit i mörkläggningen och desinformationskampanjen 1994-2002. Just därför tiger svensk sjöfartsnäring omoraliskt: det finns bara plats för en åsikt i taget i Sverige, även om det kostar en massa pengar och liv - och som kompensation får man litet hjälp när det kniper (och framtida sjöolyckor kan ju mörkläggas på samma sätt). Det är en mycket osund och pervers situation som leder till utbredd korruption - och minskad sjösäkerhet, dvs ökad risk för sjöolyckor. Att svenska ämbetsmän och politiker aktivt deltagit - och fortfarande deltager - i en obscen konspiration att mörklägga olyckan är självklart. Mörkläggningen leds av biträdande näringsminister Mona Sahlin.

Styrelsen för psykologiskt försvar, SPF, har kallats in för slutföra mörkläggningen. SPF är en del av Försvarsmakten. I Riksdagen har Trafikutskottet och minister Mona Sahlin gjort sina senaste bidrag till mörkläggningen i december 2001. Statlig sjösäkerhetsforskning under Vinnova skall ej utreda konsekvenserna av allt detta 2002-2004.

Miljöpartiet och Kristdemokraterna protesterar

Miljöpartiet har i Riksdagen den 13/14 december 2001 till 100% tagit avstånd till denna utveckling. Kristdemokraterna har till nästan lika hög grad intagit samma ståndpunkt. De vill att, bl.a. Heiwa Co's uppgifter skall bedömas (vilket även FN's lagar stadgar). Det är utmärkt. Det hade Heiwa Co aldrig väntat 1994-1996. Övriga partier anser alltså att Styrelsen för psykologiskt försvar skall samla ihop okända 'fakta' från myndigheter till en faktabank, där 'man' kan granska dem, enligt Mona Sahlin.

Trots att regeringen i april 2001 har beslutat att Styrelsen för psykologiskt försvar skall komplettera faktamaterialet med "ett material som, med utgångspunkt i det händelsescenario som beskrivs i JAIC:s slutrapport, åskådliggör ett exempel på hur fartyget kan ha vattenfyllts i haveriets slutskede" och att Mona Sahlin upprepat detta med falskt patos (och att det finns tusen sätt som Estonia kunde vattenfyllas) i Riksdagen (se anförande nos. 101, 103, 105 och 108) den 13 december 2001, kan Styrelsen för psykologiskt försvar den 20 december 2001 inte ge svar på hur och när denna del av uppdraget kommer att hanteras. Och det kommer Styrelsen för psykologiskt försvar aldrig att kunna göra.

Visiret på botten

Anledningen är att det händelsescenario, som beskrivs i JAIC:s slutrapport, startar med att kl. 01.15 den 28 september 1994 visiret hamnar på botten 1 560 meter väster om vraket (som sjunker kl. 01.52) och att de är 100% falska uppgifter. Därför är plotten (figur 13.2) i Slutrapporten av olycks/sjunkförloppet en förfalskning. Som allt annat väsentligt som meddelats officiellt. Mona Sahlin, svenska, finska och estniska regeringarna anser dock (av politiska skäl) att händelsförloppet är sant - det är bara sjunkförloppet som är oklart.

Styrelsen för psykologiskt försvar sitter just nu med Svarte Petter i Tysta leken!

Sjösäkerhet kan ej utvecklas på falska uppgifter och lögner. Visiret var aldrig på botten 1 560 meter väster om vraket den 28 september 1994. Det sprängdes loss ett par dagare senare från vraket under vattnet för att stödja en falsk utredning och att mörklägga den riktiga orsaken varför Estonia sjönk och att skydda de rent kriminella personer som var ansvariga för att olyckan inträffade.

M/S Estonia sprang sannolikt läck vid swimmingpoolen nere vid däck #0 (sabotage?) och vatten spreds genom öppna vattentäta dörrar till maskinrummet. Stabiliteten förlorades, färjan kapsejsade och flöt ett tag på sidan och med botten upp och ned. Sedan sjönk färjan. Visiret satt kvar hela tiden.

Anders Björkman

(Heliopolis, Egypten 6 januari 2002) 

Tillbaka till Heiwa Co start sida
Tillbaka till Heiwa Co Estoniasida