Färjan som flöt på fönsterrutor i däckshuset och andra otroliga historier 2008

Home

About us

Services

Contact info

News

Order books

Assbook


Färjan som flöt på fönsterrutor i däckshuset och andra, otroliga historier

© Anders Björkman 11 juni, 2008

Regeringens uppdrag 2005 till Vinnova att klargöra passagerarfärjan M/S Estonias sjunkförlopp 1994 avslutades vid en work shop i Stockholm 23 maj 2008, dvs 14 år senare. De båda forskningskonsortierna SSPA/Strathclyde och HSVA konstaterade att sjunkförloppet 1994 var mer eller mindre precis (?) som JAIC angett 1997, även om sjunkförloppet startade 10-15 minuter tidigare än JAIC angett, eftersom klockor alltid går fel och JAIC missade det. All dokumentation var enbart på engelska utan svensk sammanfattning och fanns tillgänglig på Internet (SSPA, HSVA) om den inte suddats bort senare.

Bara ett sjunkförlopp undersöktes, dvs JAIC:s, eftersom forskarna anser det vara det enda möjliga.

Tyvärr stämmer inte de välbetalda forskarnas sjunkförlopp med fattiga överlevandes uppgifter och internationell erfarenhet och sjösäkerhetsstandard!

Sjunkförloppet, snarare krängförloppet, indelas i tre delar och kan illustreras med figuren till vänster (no. 37 i SSPA:s slutrapport) som skall föreställa krängningvinkelns (heel angle) utveckling innan mystisk sjunkning upp och ner - 180° krängning - sker. Alltså:

1. Slagsida 0°-50° uppstår snabbt, när vatten lastas på biläcket i överbyggnaden. Det tar två, tre minuter. Inte mycket tid för 300 personer att evakuera till öppna däck! Så man rapporterar inte detta faktum!

2. Slagsida 50-90°: Färjan flyter på däckshuset i 22 minuter. Däckshuset under vattenlinjen vid rullning vattenfylls mycket långsamt. Färjan flyter på 200+ fönsterrutor som i ett uppochnervänt akvarium! Det har aldrig hänt tidigare!

3. Slagsida 90-150 - 180°°: Färjan kapsejsar det tar 5-6 minuter men flyter upp och ned, och sjunker efter 30 minuter trots detta. Luften i skrovet pyser ut genom två ventiler som öppnas i modellbotten!

Det kan heller aldrig hända i verkligheten. Riktiga skepp har ej ventiler i botten som öppnas för att låta skeppet sjunka. efter kapsejsning. Vi repeterar:

1. Slagsida 0°-50° uppstår snabbt när vatten lastas på biläcket i överbyggnaden

Detta förlopp går mycket snabbt! Inom mindre än en minut fullskala har 1 000 ton (fullskala) vatten lastats i överbyggnaden och slagsidan är >20° styrbord. Efter mindre än två minuter fullskala har >2 000 ton lastats och slagsidan är >35° och däckshuset kommer under vatten.

Fig. 1 Efter ett par minuter fullskala har modellen stannat med kraftig slagsida. Däckshuset är redan under vatten!

Efter två, tre minuter har >3 000 ton lastats och slagsidan är >45° och däckshuset däck 4 och 5 är permanent under vattenlinjen. Vattenlastning i överbyggnaden sker 3-6 ggr snabbare enligt SSPA än i JAIC:s slutrapport, dvs slagsidan uppstår 3-6 ggr snabbare. Under detta inledande tidsförlopp har Estonia saktat in, girat 90° och stannat med styrbords sida mot vågorna enligt forskarna.
Förloppet stämmer ej med överlevande uppgifter; dessa anger att fartyget först rullade kraftigt och att permanent slagsida <10° sedan uppstod och varade under längre tid så att cirka 300 personer kunde evakuera från inre däck 1-7 till öppna däck 7. Slagsida >20°, när evakuering är omöjlig, uppstod betydligt senare - 10 minuter efter den inledande rullningen och temporära stabilitetsförlusten. Modellförsöket visar direkt att JAICs uppgifter inte stämmer. Men det rapporteras ej av SSPA!

2. Färjan flyter på däckshuset i 22 minuter - krängningen ökar från 50-90°. Däckshuset under vatten vattenfylls mycket långsamt

Detta förlopp går som sagt mycket långsamt och anledningen är att forskarna anger att enbart två (!) sidofönster av totalt >50 på varje däck 4, 5 och 6 brister (och inga dörrar i akterskottet) och tillåter ett mindre vatteninflöde i däckshuset och att färjan kan temporärt flyta på däckshuset, dvs tunna fönsterrutor.


Enligt JAIC går alla fönster i sidan sönder direkt när de kommer under vatten och däckshuset fylls med 14 000 ton/minut vatten och fartyget slår runt. Samma hände med M/S Herald of Free Enterprise utanför Zeebrügge. M/S Herald of Free Enterprise som kapsejsade utanför Zeebrügge 6 Mars 1987 flöt aldrig på däckshuset:

"When the ferry reached 18.9 knots (35.0 km/h; 21.7 mph) 90 seconds after leaving the harbour, water began to enter the car deck in large quantities. The resulting free surface effect destroyed her stability.

In a matter of seconds, the ship began to list 30 degrees to port. The ship briefly righted herself before listing to port once more, this time capsizing. The entire event took place within 90 seconds.[8] The water quickly reached the ship's electrical systems, destroying both main and emergency power and leaving the ship in darkness.

The ship ended on her side half-submerged in shallow water 1 kilometre (0.54 nmi; 0.62 mi) from the shore. Only a fortuitous turn to starboard in her last moments, and then capsizing onto a sandbar, prevented the ship from sinking entirely in much deeper water, which would have resulted in an even higher death toll."

Fig. 2 Bara två fönster i däckshuset per däck går sönder när färjan rullar kraftigt i vågorna enligt SSPA! Det är ett falskt antagande för att möjliggöra flytning på däckshuset. Däckshuset är lika vattentätt som en bastkorg!

M/S Herald of Free Enterprise flöt aldrig på däckshuset! Men M/S Estonia gjorde det i 22 minuter enligt SSPA! Slagsida >90° uppstår inte förrän 22 minuter fullskala senare.

Modelldäckshuset är mycket märligt. Enbart fönster på styrbordssidan är indikerade/påmålade och som sagt enbart två (!) fönster per däck akterut tillåter mindre vatteninflöde i modellprov och datoranimationer. På babordssidan finns inga fönster varken indikerade eller påmålade och det är oklart hur luften kommer ut ur däckshuset.
Enligt internationell erfarenhet och standard flyter inte ett fartyg på däckshus, eftersom de är varken vattentäta, vädertäta eller lufttäta! Däckshus anses vattenfyllas direkt, dvs under kort tid, när de kommer under vatten och det finns otaliga exempel på det. MV Estonia är det första fartyget i världshistorien som flutit 22 minuter på ett däckshus!

Antar vi att fyra fönster per däck brister vattenfylls naturligtvis däckshuset på bara 11 minuter. Antar vi att åtta fönster per däck brister vattenfylls däckshuset enligt samma resonemang på enbart 5,5 minuter.

Fig. 3 Modellen flyter högt upp när slagsidan är 90°. 18 (!) meter däckshus är över vattenlinjen, bara 6 meter under. Detta flytläge efter cirka 20 minuter är helt omöjligt! Med enbart 6 fönster öppna 6 meter under vattenlinjen med total öppen yta 6 m² forsar vatten in med en hastighet av säg 6 m/s, dvs > 2 000 m3/minut. I verkligheten är öppningen större och därför det reella vatteninflödet mycket större. Hela däckshuset (däck 4-6) är enbart 24.000 m3. Det borde vattenfyllas snabbt, <2 minuter!

Och antar vi att 16 fönster brister, så vattenfylls däckshuset på 2,75 minuter. Slutligen, om 32 fönster brister, så uppstår 90° slagsida efter knappt en eller två minuter, och det är vad som normalt händer vid kapsejsning; fartyget slår runt i stort sett direkt och flyter sedan uppochned!

Det finns naturligtvis inga vetenskapliga bevis att enbart två (!) fönster per däck brast och att vatteniflödet var minimalt eller 16-32-64 ggr mindre än förväntat. Denna brist i utredningen är naturligtvis mycket allvarlig, eftersom den antyder en medveten manipulation. Korrekta modellprov och animationer borde visa att Estonia slår runt i stort sett omedelbart.

Naturligtvis rapporterar SSPA inte det! När slagsidan är 90° klättrar ett par ester ner på rampen och konstaterar att visiret är försvunnet!

3. Färjan kapsejsar, flyter upp och ned, men sjunker efter ett tag trots detta. Luften i skrovet pyser ut! Ventiler öppnas!

Efter att ha flutit på däckshuset i 22 minuter kapsejsar modellen, slagsidan ökar från 90° till 150° under en minut och senare till 180° och flyter upp och ned med botten upp och litet trim på aktern. Färjan driver med 2.2 knops fart >1 000 meter, enligt JAIC, och SSPA anser samma sak. Den sjunker enbart, efter ytterligare 20 minuters drivande (fullskala), när forskarna släpper ut luft instängt i skrovet. Anledningen till detta är, enligt forskarna, att, i fullskala, luften komprimeras direkt och inte tillåter flytläge. Enligt det resonemanget borde Estonia i fullskala ha sjunkit direkt (och inte drivit), vilket inte hände enligt överlevande. Tyvärr finns det inga bilder från modellförsöken av skrovet ovan vatten, när modellen flyter upp och ned och driver (enbart undervattensbilder).


Enligt internationell erfarenhet och standard flyter alltid ett fartyg (i veckor och är en fara för sjöfarten) upp och ned efter kapsejsning när tillräcklig flytkraft/luft finns i det oskadade skrovet. Det finns otaliga exempel på det.

Sjunkningen

SSPA använder två ventiler i botten att manipulera sjunkning av den kapsejsade färjan! Först släpper man ut luft i akterskeppet, så att det sjunker och slår i botten och fören pekar upp ovan vatten! Sedan släpper man ut luft i förskeppet, så att det sjunker! Skaleffekter? Komprimeras luften först akterut ... och sedan förut? Vilken fysisk lag säger det? Fast det ser ganska hyggligt ut på videon och i datoranimationen och det lurar lätt åskådare och media. Och det var det SSPA-konsortiet fick SEK 8.9 M för att förklara sjunkförloppet! Estonia sjönk, mha två ventiler - en akterut och en förut.

Sammanfattning

Det av SSPA och HSVA framtagna sjunkförloppet stämmer varken med överlevandes uppgifter eller fysikens lagar/internationell erfarenhet och standard och är inte möjligt. Felen är allvarliga och måste rättas. Det är märkligt att SSPA-konsortiets 'Panel of Experts' inte noterat dem!

Tyvärr undersöks inte det rimliga sjunkförloppet föreslaget av Heiwa Co, dvs att skrovläckage under vattenlinjen uppstår som resulterar i rullning och slagsida <10°, pga vatteninflöde på däck 0, som överlevande uppger. Slagsidan ökar när överbyggnaden (bildäcket) kommer under vattenlinjen och vatten läcker in på däck 2 genom akterrampen. Slagsidan ökar då till 90° och varje läge är temporärt stabilt. Däckshuset vattenfylls naturligtvis direkt när det kommer under vatten och bidrar inte med flytkraft. När slagsidan är 90° kapsejsar Estonia upp och ned. Luften instängd i skrovet läcker då naturligtvis ut genom den ursprungliga skadan som orsakade vattenläckaget, så att fartyget sjunker som observerat; enligt fysikens alla lagar.

Tyvärr är den allmänna uppfattningen att Estonia faktiskt sjönk, pga avslaget visir och vatten lastat i överbyggnaden, och det är inte lätt att ändra på den allmänna uppfattningen, hur fel den än är. SSPA och HSVA har enbart anpassat (läs manipulerat!) sin forskning att tillfredsställa den allmänna opinionen! Den vetenskapligt grundade sanningen tar alltid längre tid att bli accepterad. Det är lättare att klyva en atom än att ändra folks fördomar, som Einstein brukade säga.

Contact anders.bjorkman@wanadoo.fr 

Heiwa Co start page

Heiwa Co English Estonia page

Heiwa Co Swedish Estoniasida